Lotte Möller - Bin och människor.

Efter att ha läst tre i alla bemärkelser tunga och viktiga böcker som nominerats till Augustpriset i fackboksklasen (Alexandra Borgs och Nina Ulmajas Strindbergs lilla röda. Boken om boken och typerna, Anna-Karin Palms En biografi över Selma Lagerlöf och Ingrid Carlbergs Nobel. Den gåtfulle Alfred, hans värld och hans pris) som alla är nyskrivna, genomarbetade böcker med hög densitet kan det inte hjälpas att Lotte Möllers Bin och människor känns tunn och dessutom för mig relativt ointressant. Det är inte tu tal om annat än att Möller kan sitt ämne och väl fyller ut bokens undertitel (Om bin och biskötare i religion, revolution och evolution samt många andra bisaker) men jag kan inte hjälpa – och detta trots att jag verkligen ansträngde mig – att jag inte kan uppbåda tillnärmelsevis det intresse för bin som Möller har eller hennes bok om dessa små ettriga djur. Sorry, men så är det.

Möller (Jag hittar ingen uppgift om fotograf). 

Lotte Möller - inhämtar jag på Wikipedia, all kunskaps moder - är en etablerad journalist och författare som arbetat på ett antal välrenommerade tidningar och också tidigare gett ut en handfull böcker, ofta med trädgårdsanknytning. Denna bakgrund märks i boken. Hon skriver väl, flyhänt skulle man kanske kunna säga, men för den delen inte alls ointressant. Men det vill till att man som läsare förmår hålla läsångan uppe för att intresset inte skall falna. Jag förmådde inte detta – må andra klara det bättre.

Stommen i boken, skriver Möller själv i ett förord, består av texter som hon skrev på 1980-talet. Dessa har sedan blivit ”startpunkter för utfärder i kulturhistorien och litteraturen, i gårdag och nutid”. Och det är en häpnadsväckande mängd kunskaper om stort och smått hon förmedlar till oss – t.ex. att påven Pius XII vid sin kröning hade en tiara formad som en bikupa, att Napoleon I vid sin egenhändiga kröning till kejsare hade en mantel broderad med bin, vad som hände den stackars benediktinermunken Broder Adam och hans sk hälsovin och mer därtill – men mitt intresse för boken ökar ändå inte påtagligt för den sakens skull. Och att jag skulle försöka mig på att skaffa en bikupa till trädgården känns mycket avlägset. Mycket. Men det är ju hursomhelst ett plus att Möller lyckats hitta ett citat från gamla Selmas Gösta Berlings saga som handlar om bin. Det hade jag själv helt glömt bort. Eller förträngt. Liksom tydligen Anna-Karin Palm för den delen.

Man kan uppenbarligen grotta ner sig i det mesta – bin och ålar t.ex. (det senare har jag från säker källa) men vad hjälper det om författarens intresse och kunskaper inte slår an på en sträng hos läsaren. Som nu i Möllers bok. Jag ger den - för hennes ambition, hennes djupa kunskaper om såväl historia som nutid, hennes trevliga personporträtt, hennes läsvänliga skrivsätt, de utmärkta illustrationerna och därmed också för bokens tilltalande formgivning – tre stars av fem. Men utgår från att en annan bok kommer att få Augustpriset i fackboksklassen. Det finns att välja på. Och då har jag ännu inte läst dem alla. Men strax.

xxx

Ur Afhandling om skånska biskötseln, 1759.

”Honung är ett balsamiskt väsende som äger den egenskapen att den torkar och även utdriver alla överflödiga vätskor, står emot förruttnelse, befordrar urin, löser det sega slemmet, stärker magen, fördriver svullnader, helar halsplågor, tjänar emot hosta och fler bräckligheter.”

Har inget med Möllers bok att göra. Men läsvärd ändå.