Roberto Bolano - Nazistlitteratur i Amerika.

 

Allt är inte helt lätt att förstå. En sån sak kan ju vara varför man skriver en litteraturhistoria över författare som aldrig existerat. En annan kan ju förstås också vara varför man läser en sådan. Men hursomhelst så är det precis detta som Roberto Bolano (1953 – 2003; född i Chile, död i Spanien) gjort med sin bok Nazistlitteratur i Amerika. Och jag.

Nå. Jag ska nu göra något jag annars aldrig gör när jag kommentar lästa böcker, nämligen citera den förlagsskrivna baksidan av boken: ”Nazistlitteratur i Amerika utger sig för att vara en monografi över högerextrema författare verksamma i Latinamerika och USA. Ett trettiotal porträtt bildar ett kabinett av underbarn, medelmåttor, hustrumisshandlare, intellektuella som svärmar för Hitler och Franco, förvirrade enslingar, torterare, krigsveteraner och huliganer”. Så långt är jag någorlunda med. Värre blir det när man sen påstår att ”Snart börjar porträtten kommunicera mellan boksidorna, författare möts, samarbetar och konspirerar mot varandra. Innan boken är slut har perspektivet växlat från parodi till skräck”. Då undrar jag faktiskt om baksidesförfattaren och jag läst samma bok.

Jag läser nämligen för min del boken i första hand som en samling egenartade noveller där Bolano för all del kan ha ett syfte, velat sätta in dem i ett samlat sammanhang, men där jag väl ändå – och hjälp mig nu gode gud om jag trampar någon allvetande och känslig litteraturvetare på tårna; fast den risken är ju i och för sig obefintlig enär en sådan väl knappast ägnar tid och kraft åt en amatörs vilda gissningar och banala funderingar – tror att Bolano mest är ute efter att roa sig själv och oss läsare. För jag tror att Bolanos syfte med boken helt enkelt är att ge oss ett slags mycket välskrivet mysterium utan någon djupare innebörd. Han vill med boken, gissar jag, inte minst roa sig själv och har samtidigt gett oss en klart läsvärd och alltså tillika välskriven bok som visserligen på ett sätt är höljd i dunkel, och där vissa av det jag kallar noveller är väl så bisarra och egenartade, men där han ändå generöst överlåter till oss att se eller gissa oss till ett eventuellt högre syfte. Om vi nu skulle vilja det. Om ett sådant nu skulle finnas.

Kan det vara så? Ja, varför inte. Men läst så kan Nazistlittertur i Amerika mycket väl få fyra stars av fem i betyg. Och du, min skarpsynte läsare av denna blogg, kan ju om du vill ägna din ännu återstående tid i vår än så länge gemensamma karantän till att läsa boken och komma fram till en egen ståndpunkt. Säkert en annan än min. Men hellre tycker jag nog att du skall ägna din värdefulla tid åt att läsa Bolanos omfångsrika, viktiga och egenartade epos 2666. Då får du något att bita i. Men varför inte också hans lilla bok Amulette som jag skrev om här för ett tag sedan. Ja – det finns mycket att välja mellan.

(Fast, vill jag ändå ha nämnt, den sista biografiska anteckningen i Nazistlitteratur i Amerika över den icke existerande poeten och lustmördaren Carlos Ramires Hoffman är inte att leka med. Mer säger jag inte om den saken. Förutom också att den person som med tanke på bokens titel eventuellt skulle få för sig att läsa den för att finna stöd för eget förvirrat tankegods kommer att slå igen den besviken. Men annat var ju faktiskt inte att vänta sig av Bolano).