Det är från framförallt två böcker som
jag läst mig till det jag kan om Tomas Tranströmer – Staffan
Bergstens stora biografi Tomas Tranströmer
Ett diktarporträtt och naturligtvis
Tranströmers egna verk, för min del främst genom Dikter
och prosa 1954 –
2004, dvs. samlingsverket över hans utgivna
diktsamlingar och Minnena ser dig. Jag har läst en del annat också,
men det faller i skuggan av dessa två för mig viktiga verk.
Tranströmer och hans fru Monica.
Självklart är Tranströmers egen
produktion viktigast om man vill lära känna honom som författare,
men det hindrar inte att jag vill rekommendera dig – min okände
ev. läsare av denna blogg – att börja närma dig honom via en
biografi. Och detta av minst två skäl - liv och verk hör samman;
det kan vara en hart när omöjlig uppgift att närma sig en stor
konstnärs dikt på egen hand. Det kan då vara skönt att hålla en
auktoritet i handen. Staffan Bergsten är en sådan. Nu är det sagt.
Vad är då Tranströmers I
arbetets utkanter, som kom ut samma år
som han dog, dvs. 2015, för en slags bok? Ja, det är, vill jag nog
påstå, en slags bredvidläsningsbok som inte ger läsaren något
direkt nytt om Tranströmer vare sig som person eller diktare. Men
den är förstås trevlig att ha, läsa i och bläddra i. Och detta
inte minst med anledning av Nina Ulmajas formgivning, dvs. samma
person som stod för formgivningen av Dikter
och prosa … . Det finns dessutom, upptäcker
jag nu, möjligen en gemensam nämnare mellan de två böckerna och
det är en blå färgton som i olika varianter kommer igen på både
böckernas omslag och ibland också på deras insidor. Skall det
alludera på Tranströmers tydligen mycket älskade hus på Runmarö,
som kallas Blå huset, och ses som en hommage till honom? Så kan det
kanske vara. Kul var det hur som helst när jag – rätt eller fel!
- tyckte mig se detta.
Det blå huset.
Tranströmer fick en stroke 1990, vilket
gjorde att han efterhand drabbades av afasi och förlamning i höger
sida. Trots detta står han som egen författare till I
arbetets utkanter. Skälet är enkelt.
Under en tvåårsperiod arbetade bokens redaktör Magnus Halldin,
Tranströmers hustru Monica och Tranströmer själv med att gå
igenom vilket material som skulle vara med i boken. Det slutlig
urvalet är också gjort och sanktioner av honom. Nu fick han inte se
den färdiga boken, eftersom han dog i mars 2015 och boken inte låg
helt färdig förrän ett par månader senare.
Vad var det då för material som de tre
gick igenom under sitt arbete? Jo – Tranströmer, eller kanske
snarare hans hustru gissar jag, hade i ett skafferi i köket (sic) i
deras sista bostad oerhört ordentligt samlat allt som hör till en
arbetande författares arkiv – vi pratar om dagböcker, manuskript,
brev, brevutkast, fotografier och inte minst de anteckningsböcker
som Tranströmer ständigt bar med sig och i vilka han antecknade
idéer, uppslag, diktutkast, dvs. sådant som också ibland blev en
slutlig dikt. För mig personligen är detta det mest spännande med
boken – att kunna se hur ett par av hans kända dikter sas värker
fram.
Så var det med den saken. Köp gärna I
arbetets utkanter. Men jag tror nog
att den som läst Tranströmer och kan en del om hans liv för ut
mest av boken. För egen del gav jag boken fyra
stars av fem i
betyg.
Även om jag personligen, trots att jag
precis berömt Ullmaja för hennes arbete, blev lite trött på att
både den här boken och Dikter och …
på omslagets insidor har de eviga bilderna på Tranströmers sparade
och uppklistrade insekter av olika slag. Fast lite kul är det ju
trots allt att han fått en ny skalbagge uppkallad efter sig –
Mordellistena transtoemeriana, dvs. Tranströmers tornbagge. Det
kommer aldrig att hända mig. Och knappast heller dig, min okände
ev. läsare.
Tranströmers tornbagge himself. Hoppas jag.
<iframe src="https://embed.spotify.com/?uri=spotify%3Atrack%3A1LUOd8lQDWpq81Fi2kMJG4" width="300" height="380" frameborder="0" allowtransparency="true"></iframe>'
