Bokhållarens uggla

Bokhållarens uggla

söndag 31 juli 2016

Lucia Berlin - Handbok för städerskor.

Det händer numera allt oftare, tycker jag, att för mig helt okända författare fullständigt knockar mig. Lucia Berlin är nu den senaste i raden med sin novellsamling Handbok för städerskor.

Bildresultat för Lucia Berlin bild
Fru Berlin. 

Den beskriver inte direkt en tillvaro i sjunde himlen, eller - som tysken av någon anledning säger - i nionde molnet. Vi läser snarare om ett liv för en kvinna vars framtid snarare står och stampar på ett och samma ställe minst ett par molntappar längre ner. Om hon inte efterhand rentav sjunker ner lite ytterligare.

En kvinna” skriver jag. Men novellerna beskriver liv och leverne för ett stort antal olika kvinnor. Olika, men ändå lika.

Ödet har inte varit dem helt nådigt. De gör alla så gott de kan, de kämpar, de ger inte upp – men den allestädes närvarande guden som ser och hör allt, och som enligt förljudanden också har en plan för oss alla och envar, finner uppenbarligen inte deras strävanden behagliga.

Kämpa på, kämpa på” ryter han, men de enda som hör en sådan kristlig uppmaning är väl de som redan sitter och mår gott i det nionde molnet - kanske tom på den skäggiges högra sida - och därifrån ser ner på mrs Armitage, Bella Lynn, Loretta, Anna, Carlotta och … och ... Och på dig och mig.

Bildresultat för satirbilder gud bild4
Här sitter han. På det nionde molnet.

Är då detta en berättelser med autofiktiva inslag, vilket många bedömare tydligen menar och tycker är viktigt att framhålla. Kanske. Eller möjligen. Men det bärande i dem är framförallt en beskrivning av liv med umbäranden, kärlek, lycka, olycka, alkoholberoende, fysisk och psykisk sjukdom och allt annat som i varierande grad drabbar oss alla. Även Lucia Berlin. Men att läsa Handbok för städerskor med förstoringsglaset riktat enbart mot personen Lucia Berlin för att då i novellerna försöka hitta likheter eller olikheter med författarens eget liv är att göra sig själv som läsare och Berlin som författare en otjänst. Det är möjligt att hon skriver med en penna doppad i eget blod. Men det hon ger oss läsare är något mer än berättelser kalkerade på det egna livet. Hon ger oss berättelser som lever av egen kraft och som därför ger oss tid och möjlighet att syna och granska inte minst vårt eget liv.

Handbok för städerskor är en mycket läsvärd bok. Den är tjock och innehåller tydligen i stort sett hela Berlins produktion. Att på svenska ge ut en sådan bok är en viktig kulturgärning av förlaget Natur och Kultur. Men, som Klas Östergren skriver i sitt förord, kanske på ett sätt självklart då ”här finns nummer som borde platsa i varenda antologi med modern amerikans prosa”. Men ändå - all heder åt förlaget.

Novellformen lämpar sig kanske dessutom särskilt väl för den hängmatta vi alla lär ligga och stressa i alternativt stressa av i under sommaren. Allt medan mobilen plingar i fickan och paddan ser uppfordrande på oss. Allt medan barnen lyckliga och glada badar i det ständigt varma havet, partnern slamrar ilsket med disken, solen lysen varmt och beständigt, rosévinet ligger på kylning. Inte ens lille Otto, tre månader, är kinkig. Men visst syns det svarta molnet sakta sakta torna upp sig i fjärran?

Handbok för städerskor

Hursomhelst. Handbok för städerskor kan bara få fem stars av fem i betyg. Orkar du inte läsa hela boken så smygläs i vart fall förordet av Klas Östergren när du ändå är i någon bokhandel – han är en av vår tids stora svenska författare, tillika också novellist. Litterär makthavare dessutom numera. (Och varför inte läsa hans egen ganska nya Samlade noveller: http://kennethbokhallaren.blogspot.se/2016/01/klas-ostergren-samlade-noveller.html).