Vad hittar jag i bokhyllan för oläst mellan Wole Soyinka (Mannen dog) och Jeanette Winterson (Skymningsporten) om inte ABC-staden av Måns Wadensjö. Där har den stått och gonat sig en bra tid – den kom ut redan år 2011. Men nu är den äntligen läst. Innan dess har jag av honom för nu ett bra tag sedan bara läst Förlossningen och det var en riktigt bra och läsvärd bok som verkligen kan rekommenderas. Han fick ju också det välrenommerade Katapultpriset för den. Nu ser jag på Wikipedia att Wadensjö kommit ut med ytterligare två böcker (Människor i Solna 2016 och Monopolet 2019, den förra en uppväxtskildring och den senare med arbetsplatsen Systembolaget i focus; allt enligt Wikipedia). Alla fyra böckerna finns på bokborsen.se för den som ev. skulle vara intresserad. Jag har kollat. Och beställt för den delen.
Nå. Men vad
om ABC-staden, dvs inte boken utan det som kallas just så? Ja, det är – eller
kanske i första hand har varit - ett begrepp inom stadsplaneringen och står för
arbete, bostad, centrum. Hårdraget skulle tydligen den stackare som bodde i ett
sådant område inte behöva röra sig bortom denna ABC-stad - allt skulle finnas där,
allt från BVC till begravningsentreprenören. Nu finns det tydligen bara två
sådana mer renodlade områden kvar, nämligen Vällingby (invigd 1954) och Farsta
(invigd 1960), båda utmed Stockholms tunnelbana och den s.k. gröna linjen. Den
andlige fadern till båda var Stockholms dåvarande stadsplanedirektör Sven
Markelius. Läser jag mig till i boken med just namnet ABC-staden.
Mycket – lite
för mycket, menar jag – i boken handlar om denne Markelius och hans tankegångar
och hur det sedan i praktiken blev i hålan Vällingby – inget glöms; efter läsningen
kan vi det mesta om tex vilket byggnadsmaterial som användes och när, och för
den delen hur, fontänerna på torget sprutar.
Men allt
blev kanske ändå inte så helt lyckat i ABC-staden Vällingby kan man väl påstå så
här i efterhand. Menar åtminstone både Wadensjö och jag. Wadensjö går grundligt
till väga när han kommer till denna slutsats. Jag gör det mer på känn eller på en
höft eftersom jag under en period i livet bodde i ett radhusområde i närheten
av Vällingby och inte så sällan var där för att handla både det ena och det andra
– tex en Côtes-du-Rhône på Systembolaget, en roman eller två i bokhandeln och
kanske tom en semla på konditoriet Pallas. Allt detta och mer därtill omnämnt i
Wadensjös bok. Men aldrig såg jag någon stackare som irrade omkring i centrum
och inte hittade ut till livet utanför ABC-staden.
Men det har
tydligen Wadensjö gjort: ”Man kallade den första ABC-staden för Vällingby,
och fast man kan leva hela sitt liv här utan att sakna någonting, kan man också
gå omkring här i ett helt liv och känna att det är någonting som saknas”.
Men man kan
ju undra – är ABC-staden en roman eller en essä om stadsplanering och därtill
med en gnutta folkhemshistoria? Det förra påstår Wadensjö och förlaget. Så då
får man väl tro dem.
Och minsann om
han inte utöver Markelius också skriver om en annan man – utan namn – och hans
liv. Han bor inneboende i en liten bostad i det till Vällingby närliggande
Grimsta, arbetar extra på Nummerupplysningens kontor, förälskar sig i en Anna,
tappar henne, åker tunnelbana både hit och dit, träffar lite sporadiskt ett
antal andra namngivna personer och lever väl sammantaget det lite spretiga liv unga
lever och han tänker samtidigt på allahanda mer eller minde viktiga ting. Så
värst kul verkar han nu inte ha det. Men allt detta gör ändå att boken är nog
så intressant att läsa även om stadsplaneringsavsnitten i den känns väl långa.
För när jag
nu tänker tillbaka på boken får jag nog ändå, trots vissa dubier under
läsningens gång, medge att den kan vara värd ett läsbetyg på tre stars av
fem i min egenhändiga betygsskala. Trots allt var det intressant att läsa
om ABC-staden från ritbordet till inflyttning; och trots den något korta och
också lite stolpiga beskrivningen av den namnlöse unge mannen och hans liv blev
han väl till slut ändå lite intressant; och trots de enligt min mening lite för
många utfyllnadsbeskrivningarna av saker utanför Vällingby – jag menar vem är
intresserad av Solvalla flera mil från Vällingby där hästar springer runt runt
en bana flera dar i veckan, ja inte jag och inte heller den namnlöse; och trots,
värst av allt kanske, att jag inte riktigt förstår vad som är Wadensjös
egentliga avsikt med boken - är det i huvudsak en essä om stadsbyggnad eller en
roman. Eller både ock?
Men andra
begriper bättre. Han har ändå fått ett stipendium ur Gerhard Bonniers
stipendiefond för boken på inte mindre än 50 000 riksdaler. Kan Wadensjös
flyhänta och välriktade penna spelat roll för det, månne? Antagligen.
