Håkan Anderson - Det fanns en pojke.

Det fanns en pojke heter Håkan Andersons senaste bok i det stora romanbygge som han har hållit på med sedan 2004 och som med denna bok omfattar totalt fem böcker. Alla i hög grad läsvärda, om än i något olika grad. Men för vilken annan produktiv författare gäller inte detta?

Mr Anderson

Håkan Anderson, kanske någon frågar sig, vem kan det vara? Jo, svarar jag, det är en pensionerad lärare bosatt på Gotland som sedan 2004 på Bonniers gett ut en svit böcker som tillsammans bildar detta, vill jag påstå, inte bara unika utan också i hög grad läsvärda just romanbygge. Sviten omfattar (hittills, är det kanske bäst att tillägga) böckerna Breven, Om en ensamstående herre, Den vita väggen, Ansatsernas bok och nu senast alltså Det fanns en pojke.

Anderson har en egenartad alldeles egen röst som skiljer sig från mycket annat jag läst. Hans stil är den stillsamme, intelligente och sparsmakade författarens som – närmast av en tillfällighet tycks det – har något som han vill berätta för oss läsare. Visst finns det i böckerna återkommande romangestalter som ibland spelar en större ibland en mindre roll i dem, men det bärande i böckerna är inte att Anderson vill berätta något om ett antal fiktiva personers öden utan snarare att han – kanske som den lärare han varit? – snarare tar romanformen som ett medel för att framhålla kulturens betydelse för oss som människor. Liksom kärlekens. Liksom reflektionens. Liksom respektens – självrespektens såväl som respekten för andra. Hans böcker blir som ett äventyr och en resa; en resa genom en författares idévärld och ett äventyr och ibland också en kamp för läsaren att försöka förstå.

Det fanns en pojke är en i bästa mening litterär roman och då inte bara med tanke på Andersons stil och anspråk utan också för de återkommande referenserna till böcker som huvudpersonen – han heter, för den som vill veta det, Jan Eklöv och har varit omnämnd i någon av Andersons tidigare böcker - läst och som blivit betydelsebärande för honom. Detta är viktigt och angeläget för åtminstone en läsare, dvs. mig. För andra kanske inte. Men vad vet jag?

Det fanns en pojke handlar i mer avgörande del om de reflektioner en man gör om livet – om uppväxten i sitt barndomshem och med andra släktingar, om skolan, ungdomsåren, förälskelser, åren som gift och varför han slutligen valt att leva ett närmast nomadliv som ensam skeppare på en ketch – relationen med henne tycks vara den enda som bestått genom åren, som Eklöv vid ett tillfälle försöker sammanfatta sitt liv med denna båt, Sjöhäxan kallad. För livet har för Eklöv varit smärtsamt och rymt mycket som han ångrar och dessutom ibland också sådant han inte fullt ut riktigt förstår; vare vad som hänt eller varför. Han kan ibland vara deprimerad - vem är inte det, förresten - men han är inte på något sätt en bruten man.

En ketch. Dock inte Sjöhäxan.

Eklöv lever tvärtom ett fullödigt liv, men ett jämfört med de flesta av oss annorlunda liv. I mycket tycks han se verkligheten i ljuset av de böcker han läst och då inte som en enkel flykt utan som stöd och ett medel för den eftertanke och reflektion som kan bära och bygga upp en människa. Det är alltså inte så att den flyende horisonten blev hans enda mål, inte heller att läsningen och dess betydelse blev som ett slags intellektuellt medicinskåp som ständigt behöver fyllas på eller att hans liv blev det gigantiska misstag som han i sina återkommande depressioner tycks tro.

För också för honom finns när han minst anar det något annat, något oväntat, något nytt. Men som det krävs mod och kraft både att kanske leta men framförallt att förmå sig se. Det som finns för honom finns också för dig och mig, mina ev. läsare.

Det finns inga möjligheter att ge denna bok annat än fem stars av fem. Den rekommenderas till läsning. Det saknar betydelse om du inte läst de övriga böckerna i denna löst sammanhållna och sammanfogade serie. Varje bok lever av egen kraft. Sen är det min övertygelse att du kommer att vilja läsa också de övriga.

(Sen kan den gode A. ibland bli så underfundig att man också som intresserad läsare står sig slätt. Den som i likhet med mig också läser omslagets insida kan läsa följande: UNDERCOVER – en betraktelse över en romansvit full av fyrar, riktmärken och flaskposter av EUGEN G. BRAHMS. Vad den som söker på dess ledord finner överlåter jag åt mina ev. läsare att fundera på).