Det
fanns en pojke
heter Håkan
Andersons
senaste bok i det stora romanbygge som han har hållit på med sedan
2004 och som med denna bok omfattar totalt fem böcker. Alla i hög
grad läsvärda, om än i något olika grad. Men för vilken annan produktiv författare gäller inte detta?
Mr Anderson
Håkan
Anderson, kanske någon frågar sig, vem kan det vara? Jo, svarar
jag, det är en pensionerad lärare bosatt på Gotland som sedan 2004
på Bonniers gett ut en svit böcker som tillsammans bildar detta,
vill jag påstå, inte bara unika utan också i hög grad läsvärda
just romanbygge. Sviten omfattar (hittills, är det kanske bäst att tillägga) böckerna Breven,
Om en ensamstående herre, Den vita väggen, Ansatsernas bok
och nu senast alltså Det
fanns en pojke.
Anderson
har en egenartad alldeles egen röst som skiljer sig från mycket
annat jag läst. Hans stil är den stillsamme, intelligente och
sparsmakade författarens som – närmast av en tillfällighet tycks
det – har något som han vill berätta för oss läsare. Visst
finns det i böckerna återkommande romangestalter som ibland spelar
en större ibland en mindre roll i dem, men det bärande i böckerna
är inte att Anderson vill berätta något om ett antal fiktiva
personers öden utan snarare att han – kanske som den lärare han
varit? – snarare tar romanformen som ett medel för att framhålla
kulturens betydelse för oss som människor. Liksom kärlekens.
Liksom reflektionens. Liksom respektens – självrespektens såväl
som respekten för andra. Hans böcker blir som ett äventyr och en
resa; en resa genom en författares idévärld och ett äventyr
och ibland också en kamp för läsaren att försöka förstå.
Det
fanns en pojke
är en i bästa mening litterär roman och då inte bara med tanke på
Andersons stil och anspråk utan också för de återkommande
referenserna till böcker som huvudpersonen – han heter, för den
som vill veta det, Jan Eklöv och har varit omnämnd i någon av
Andersons tidigare böcker - läst och som blivit betydelsebärande
för honom. Detta är viktigt och angeläget för åtminstone en
läsare, dvs. mig. För andra kanske inte. Men vad vet jag?
Det fanns en
pojke
handlar i mer avgörande del om de reflektioner en man gör om livet
– om uppväxten i sitt barndomshem och med andra släktingar, om
skolan, ungdomsåren, förälskelser, åren som gift och varför han
slutligen valt att leva ett närmast nomadliv som ensam skeppare på
en ketch – relationen
med
henne
tycks vara den enda som bestått genom åren, som
Eklöv vid ett tillfälle försöker sammanfatta sitt liv med denna båt,
Sjöhäxan kallad. För livet
har för Eklöv varit smärtsamt och rymt mycket som han ångrar
och dessutom ibland också sådant han inte fullt ut riktigt förstår; vare vad som hänt eller varför. Han kan ibland vara deprimerad - vem är inte det, förresten - men han är inte på något sätt en bruten man.
En ketch. Dock inte Sjöhäxan.
Eklöv
lever tvärtom ett fullödigt liv, men ett jämfört med de flesta av
oss annorlunda liv. I mycket tycks han se verkligheten i ljuset av de
böcker han läst och då inte som en enkel flykt utan som stöd och
ett medel för den eftertanke och reflektion som kan bära och bygga
upp en människa. Det är alltså inte så att den flyende horisonten
blev hans enda mål, inte heller att läsningen och dess betydelse
blev som ett slags intellektuellt medicinskåp som ständigt behöver
fyllas på eller att hans liv blev det gigantiska misstag som han i
sina återkommande depressioner tycks tro.
För
också för honom finns när han minst anar det något annat, något
oväntat, något nytt. Men som det krävs mod och kraft både att kanske leta men framförallt att förmå sig se. Det som finns för honom finns också
för dig och mig, mina ev. läsare.
Det
finns inga möjligheter att ge denna bok annat än fem
stars av
fem. Den
rekommenderas till läsning. Det saknar betydelse om du inte läst de
övriga böckerna i denna löst sammanhållna och sammanfogade serie.
Varje bok lever av egen kraft. Sen är det min övertygelse att du
kommer att vilja läsa också de övriga.
(Sen
kan den gode A. ibland bli så underfundig att man också som
intresserad läsare står sig slätt. Den som i likhet med mig också
läser omslagets insida kan läsa följande:
UNDERCOVER – en betraktelse över en romansvit full av fyrar,
riktmärken och flaskposter av EUGEN G. BRAHMS.
Vad den som söker på dess ledord finner överlåter jag åt mina
ev. läsare att fundera på).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar