Klas Östergren - Twist.

Klas Östergren – varför behöver jag upprepa detta igen och igen, kan man ju undra – är en av våra stora författare. Han berättar för oss om vår samtid på ett sätt som gör samhällsutvecklingen synlig också för den som i sin vardag bara ser rattmuffen i sin bil, passerkortet in till jobbet, sina sovande barn när hen kommer hem, som älskar med sin fru eller man varje lördag med huvudet fullt av vardagens bekymmer och tristess och oro för obetalda räkningar. En samhällsutveckling som reducerat denna man eller kvinna till en nersliten kugge i samhällsapparaten. Men som ändå kämpar på för att få ihop det sk vardagspusslet. Men topparna badar i sina miljoner som en von Anka. Miljoner som ibland kan vara som man säger ärligt förtjänta inom systemet men lika ofta utanför systemet. En sak är i vart fall säker – du och jag sitter med Svartepetter.

Vad heter han nu igen? Anka, Wolf, Martin-Löf - kommer inte ihåg ...

I Twist får vi som läsare följa en inte namngiven författare på ett uppdrag som för honom tillbaka till en resa i tid och rum där han återupplever gamla tider, en gammal förälskelse, gamla bekanta och som allt leder till en härva bortom hans kontroll. Navet i berättelse är en kvinna som kan heta Anne-Marie, eller Ami eller Anna eller varför inte Annie. Den berättelse som rör sig runt henne, berättaren och ett antal andra personer handlar ytterst om att utnyttja tidens möjligheter och andra människor för egen vinning eller själv bli utnyttjad. Tiden var då, som nu, sådan att den största skurken med den största kuken alltid vinner. Även om priset kan bli ofattbart högt.

Han heter i vart fall Östergren. Det vet jag.

Det är ett avancerat romanbygge som Östergren åstadkommit. Han för oss, med till synes enkla medel och på en prosa som bara den gör romanen till en läsupplevelse, från barndomens förälskelse, över gasledningar i Östersjön, Stasis arkiv, bittra erfarenheter, efterkrigstidens skumraskaffärer här hemma och på andra håll slutligen fram till det ensamma hotellrummet med en necessär full med sömnpiller. Från allt detta och mycket mer går det trådar som aldrig riktigt helt knyts samman - vilket naturligtvis är ett medvetet stilistiskt drag - men som ändå tydligt löper till inte bara necessären utan också över sveken och nederlagen. Hos den starke och cyniske finns en medvetenhet och en till synes fri vilja. Hos andra inte.

Men varför titeln Twist? Vi får som tidsmarkörer läsa om bl.a. Led Zeppelin och naturligtvis Beatles. Om just låten Twist skriver Östergren: ”Twist var som ingen annan dans. Den saknade steg, man vred och vände på kroppen som masken kringlar kring en krok och när låten var slut var man genomsvettig och utpumpad utan att ha kommit ur fläcken”. Just så blev livet för berättaren och fler med honom. Kanske för dig, bäste ev. läsare, också?

Östergren skriver med till synes lätt hand, men bläcket i hans penna är svart. Jag ger denna goda bok, som borde kunna fungera som terapi för folksjälen, fem stars av fem och anbefaller den till läsning. Basta!