Bokhållarens uggla

Bokhållarens uggla

onsdag 25 november 2015

Svenska Granta #6 - med temat SEX.

Det är mycket man inte vet, trots att man ibland inbillar sig motsatsen. Ett av samtidens stora – kanske det största (nåja ...) – mysterium är Svenska Granta. Hur många, undrar jag var gång jag är i någon av den stora stadens fysiska boklådor, har egentligen sett denna tidskrift saluföras? Man trillar över allt möjligt skit, det gör man, liksom i och för sig också sådant som har hamnat på DN:s topplista över veckans böcker. Liksom vinnarna av Nobels och Augusts små priser. Inget fel i det. Inte alls.

Men nu gällde det Granta. Om denna utmärkta skrift har jag skrivit tidigare – t.ex. här: http://kennethbokhallaren.blogspot.se/2015/06/svenska-granta-5-med-temat-vinnare.html – utan att mr Bonnier himself verkar ha lyssnat på mig. Det borde han gjort. Han borde ha åkt runt till stadens (allt färre) boklådor och handgripligen kastat in en låda eller två av skriften och med sin säkert mäktiga stämma gjort mycket tydligt att skriften skall ställas upp på väl synlig plats och säljas, säljas, säljas.

Om det inte hjälper kan man kanske tänka sig att han anlitar att par stabila gossar i skinnväst som med en liten lapp i handen – där står ”fråga efter Svenska Granta” - går in i boklådorna och frågar just det och när de då får svaret att den inte finns, att man aldrig hört talas om den, etc. väser lite gutturalt att man kommer tillbaka nästa dag och då förväntar sig att … ja, gissa vad. Sen går gossarna och slår lite försiktigt med sitt järnrör på stapeln med Läckberg. Och samma dag/kväll/natt så går tryckpressarna varma på Bonniers. Och Granta hamnar på DN:s statuslista. Så kan det gå. I drömmen och tanken.


En annan man med järnrör (Joakim Pirinen). 

Men i verkligheten så antar jag att Svenska Granta för en lite undanskymd roll i försäljningsstatistiken. Och vad gör det, så länge den ända finns. Den som verkligen, i likhet med er okände bloggare, garanterat vill ha nästa nummer kan ju alltid gå in på Adlibris och förhandsbeställa. Geschwint så det förslår.

Hittills har Svenska Granta kommit ut med sex utgåvor, var och ett med ett tema som (sägs) återspeglas i bidragen. Vi har kunnat läsa bidrag som mer eller mindre tydligt handlar om Gränser, Arv, Jakt, Spöken och Vinnare. Till det sjätte numret har redaktionen – håll i er nu! - kommit fram till att temat skall vara SEX. Man slås av häpnad. Kreativiteten hos medlemmarna i redaktionsrådet har uppenbarligen gått på högvarv. 

Nu är det verkligen inget porrnummer. Absolut inte, snarare sex i en god litterär kontext. I de tretton bidragen möter vi ämnet från olika synvinklar – roande, oroande, burleska, välskrivna, kanske lite bisarra men nästan alltid läsvärda. Undantaget, enligt min mening, är Martina Montelius som fått med ett bidrag om sex på ålderdomshemmet och vilken njutning det tydligen ger två gamlingar och hur arbetsmiljön negativt påverkas för föreståndarinnan av deras ständiga kopulerande. Men kanske kan texten få en och annan att längta till hemmet. Alltid något, i så fall.

Bildresultat för linda spåman granta bild
Kongenialt illustrerat av Linda Spåman.

Annars är det mesta mycket bra. Kristoffer Folkhammars, som nyligen kom ut med Magisterlekarhar med ett bidrag om en närmast icke-fysisk triangel mellan tre män. Sayaka Murata ger oss en beskrivning av ett märkligt sexlöst äktenskap. Karolina Ramqvist visar åter att hon verkligen är en av våra mest intressanta sk unga författare. Så skulle jag kunna räkna upp dem alla, också t.ex. Jeanette Winterson som skriver om Alice B Toklas och Gertrude Stein.

Bäst, tycker åtminstone jag, är nog ett bidrag av Marie Darrieussecq som heter Rousseaus kissekatt. En fantastisk historia om en ung kvinna som skall tentera hemma hos sin lärare. Han möter henne naken när hon kommer. Men tro nu inte att bidraget följer en gängse mall. Den är mycket bättre än så. Men katten, vad hände med katten?, undrar ni mina ev. läsare säkert. Köp Granta #6, blir mitt svar.

Granta #6: Sex

Som vanligt får tidskriften 5 stars av fem i betyg. Köper du inte den blir vi ovänner för livet.


Kanske du nu vill koppla av med en liten låt om kärlek. https://open.spotify.com/track/5dDz30LTsHN86hMsqC1z8X

2 kommentarer:

  1. Hoppas lån på biblioteket räcker för att bevara vänskapen!? För är Martina Montelius det sämsta, så lär det vara läsvärt. Jag tyckte hon smaskade på härligt i "Oscar Levertins vänner".

    SvaraRadera
  2. Lån räcker mer än v'l ... ;)

    Men om fru Montelius vet jag inte riktigt vad jag tycker. Såhär skrev jag i vart fall om boken om Oscar och hans vänner (men den kommentaren har du kanske redan läst?): http://kennethbokhallaren.blogspot.se/2015/05/martina-montelius-oscar-levertins-vanner.html

    SvaraRadera