Bokhållarens uggla

Bokhållarens uggla

onsdag 2 december 2015

Julklappstips från Bokhållaren (2015).

Detta skrivs onsdagen den 2 december. Julen närmar sig. Jag tänkte i all ödmjukhet tipsa om sex säger sex böcker jag tycker att läsaren av denna min blogg gott kan köpa till sin man, fru, partner eller hur ni nu har det ordnat med kärlekslivet. Tipsen kan säkert också passa för inte allt för unga barn av olika slag, men vad vet jag. Och kanske för lilla moster. Eller rentav dig själv.

(Bild Hans Lindström) Nassen okänd, men tillhör väl det vanliga gänget. 

Jag har valt mina tips bland de böcker jag själv läst under året – dvs. från december 2014 tom november 2015 - och som jag sedan lagt in och kommenterat på min blogg, vilket är totalt 44 stycken. Jag gjorde också under året en Kristian-Lundberg, dvs. skrev en kommentar om ett par böcker som visserligen kommit ut, men som jag inte läst, vilket möttes av en del förvånade reaktioner. Vilket jag förstår. Men vad fan – lite innovativ kan man väl tillåta sig vara. Eller?

Jag räknar upp de sex valda böckerna, som alla är bland de som jag under året gett fem stars av fem i betyg, utan inbördes ordning och bifogar som en länk den (naturligtvis alltför långa) kommentar som jag skrev. Jag skriver också – om tiden inför firandet av mr Jesu födelse stressar er, min ev. läsare och tiden för att läsa mina långa drapor känns lite för kort– en ny kommentar på ett par rader om varje bok.

Slutligen lägger jag också ut en dödskallebok, dvs. en bok som absolut inte skall köpas.

Bildresultat för julgran bild

Mary – av Aris Fioretos.
Fioretos var för andra gången nominerad för Augustpriset under året, och blev för andra gången utan. Jag har ännu inte läst vinnaren Jonas Hassen Khemiris bok Allt jag inte minns, men den är säkert utmärkt och väl värd sitt pris. Det hade också Mary varit. I dessa tider mår vi alla väl av att läsa en bok som är som en knuten näve hopp.

Tid. Livet är inte kronologiskt – av Sigge Eklund och Alex Schulman.
Två medelålders män, som säkert slåss mot sin mediebild, har gett oss en välskriven, insiktsfull och intelligent bok om livet, fruar, barn, motgångar och framgångar. Och inte minst om deras pappor. De skriver utan skyddsnät och med ett stort allvar – om barndomens börda och kärlekens kraft.

Barnmorskan - av Katja Kettu.
I det uråldriga landskapet vid ishavets rand lever män och kvinnor under hårda villkor. Man delar behovet av kärlek, lycka, barn med dig och mig. Men deras kamp för överlevnad är smärtsammare och tyngre än de flesta av oss skulle klara.

Yngel – av Mo Yan.
Den av många ifrågasatta kinesiska Nobelpristagarens bok om Kinas ettbarnspolitik är en skakande uppgörelse med en diktaturs självpåtagna rätt att lägga sig bredvid de äkta paren i den äktenskapliga sängen. Hur denna politik skadar inte bara folket utan också de partiföreträdare som har att se till att folket håller sig till reglerna visas med stor tydlighet. En viktig bok om hur kommunisternas stövelklack trycker ner kvinnor och män. Men mest kvinnor.

Beckomberga. Ode till min familj – av Sara Stridsberg.
En bok som tycks [vara] skriven med ångesten och hoppet i samma tunga andning” skev jag i min långa kommentar. Och så tycker jag fortfarande.

De utvalda – av Steve Sem-Sandberg.
På ett sjukhus i Wien samlar nazisterna de barn som inte anses vara värdiga att klassificeras som del av den vita ariska rasen. De utsätts för medicinska experiment och dör. Eller, mer korrekt: mördas. Efter kriget kommer sanningens ögonblick för dessa bödlar i vita, stärkta läkarrockar. Men då minns de inget, har inget gjort eller i vart fall bara handlat på order. Endast en person tar ett individuellt ansvar för sina handlingar. Det är en kvinnlig sjuksköterska. Den som läser denna bok under julhelgen får nog räkna med att de glättiga julsångerna skorrar illa och att nötknäckandet kommer att låta som pistolskott.

Med dessa sex böcker har jag valt bort ett antal andra som är minst lika bra - som tex John Williams "Butcher´s Crossing", Ola Nilssons Hammerdalstrilogi, Therese Bohmans "Den drunknade", Siri Hustvedts "Sommaren utan män", Klas Östergrens "Twist" och "Den sista cigaretten", Péter Nádas´ "Egen död" och .... ja, herregud vad många bra böcker det finns! 

Årets dödskallebok är Erik och Margot - av Per Wästberg.
Per Wästbergs pappa Erik knullar med sin svägerska under tiden han är gift med lille Pers mamma. Om detta berättar ledamoten i Svenska Akademien i en bok på 355 sidor. Att ”I Paris schangtila salar värsta buse franska talar” vet vi ju, liksom att överklassen på fina Östermalm kan bete sig lika svinaktigt som männen som går på horhus. Men varför hänga ut familjens spermafläckade lakan till allmän beskådan?






2 kommentarer: