Sara Gordan - Martin Andersson. Ett skuggspel. .

 Sara Gordan gav 2022 ut den av läsarna mycket uppskattade – och också för den delen prisbelönade – Natten. Den har jag tidigare kommenterat här på min blogg. Leta gärna upp kommentaren om du har tid eller lust. Fast visst vore det lite kul? Före Natten hade hon gett ut tre böcker. Dessa kommer jag att här kort kommatera allt eftersom jag läser dem. Det kan ta sin lilla tid. Håll ut.

En barnberättelse.

Detta är Gordans debut som kom 2006 då hon var i dryga trettioårsåldern. Det är, måste man väl säga, en slags prosalyrisk berättelse på inte särdeles tättskrivna 56 inbundna boksidor. Prosalyrisk, ja för all del – men samtidigt också en ganska så mörk erotisk beskrivning av en närmst dysfunktionell kärlek mellan en man och en kvinna som i huvudsak tycks utspela sig i Paris, av alla städer. Det finns i boken, åtminstone som jag läser den, ett drag av potentiellt våld i relationen, möjligen präglad, som det kan anas, av händelser i barndomen. Paret i boken har återkommande sexuella lekar av rollspelskaraktär, som känns både gåtfulla, lockande och skrämmande. Och obegripliga. Ibland undrar jag vad som i storyn kanske kan vara sådana möjligen vaga men dock minnesbilder från barndomshändelser, kanske hos Gordan själv, eller helt enkelt bara fantasier av en, vill jag gärna ha sagt, driven debuterande författare. Jag vill ge En barnberättelse fyra stars av fem i läsbetyg.

 

Uppställning med albatross.

Tre år efter debuten kom så Uppställning med albatross. Den är, jag är ledsen att behöva säga det, minst sagt svårbegriplig. För mig, alltså. På all kunskaps moder, dvs Wikipedia, kan man emellertid läsa hur det förhåller sig. Boken är ”en infallsrik lek med automatisk skrift”. Jaha. Jag förstår fortfarande inget, men noterar förstås att andra tydligen gör det. Men för mig är texten i denna till sidantalet tunna bok med små textavsnitt på varje sida fanimig – nu upprepar jag mig – om inte nästan obegriplig så i vart fall svårfångad. Ska man, tänker jag under läsningen, kanske fångas av en rytm i texten, av den återkommande mytiska albatrossen och för den delen andra märkliga djur, av barnet utan namn och kön, av den frånvarande möjligen döde mannen, av Titanics undergång, av … ja, av vad? Ett i texten fördolt sammanhang och samband? Vet ej. Jag sitter stum efter läsningen. Men gläds åt att en läskunnig förläggare på Bonniers har förstått att det ur denna märkligt gäckande textmassa i sinom tid skulle resa sig en så häpnadsväckande bra bok som Natten. Tack för det. Men Gordan gör det i Uppställning med albatross i sanning svårt för läsaren, en läsare som egentligen bara – om han nu efter läsningen orkar intressera sig för det - kan spekulera i vad det kan vara han inte mäktar uppfatta, vad han missförstår, vad han låter glida sig förbi. Varför han som läsare här, och inte i så många andra sammanhang, saknar tålamod. Varför han mer tänker på sin svullna fot än Gordans text. Jag ger hursomhelst Uppställning med albatross tre stars av fem i läsbetyg. Det betyder att den kanske kan rekommenderas till läsning för den läsare som kan hitta infallsvinklar till texten via Lotta Kühlhorns omslag. Det kan gå. Det kan gå.

Martin Andersson. Ett skuggspel.

Martin Andersson han springer och springer – bort från livet och kärleken och möter till slut döden. Inte sin egen men sin älskades, hon som i boken heter Veronica. Och inte minst också Hjalmar Bergman, vår store men nu säkert bortglömde epiker och död sedan dryga 90 år. Med honom för han samtal om avsked och svek – svek mot sitt eget och andras liv, svek mot den möjliga kärleken till en annan människa. Och om att inte kunna, eller kanske vilja, ta farväl när man går, går bort från ett möjligt liv med en annan människa. Boken, där tid och rum blandas till en alldeles särskild och sammansatt helhet, blir som ett spel mellan tre skuggor, mellan liv och död, mellan verklighet och dröm, mellan tro och … ja vad, kanske hopp eller saknad. Eller kanske mellan skuggor som flyr in och bort bland andra skuggor. Ja, ni förstår - inget är helt givet i Gordans bok, hennes första sammanhållna roman, skriven som den är på en tät, poetisk och suggestiv prosa. Den kan bara få fem stars av fem i läsbetyg. Och sen dröjer det nästan 10 år innan Gordan återkommer till oss läsare med Natten.