Peter Englund - 1914. Stridens skönhet och sorg. Första världskrigets inledande år i 68 korta kapitel.

Redan när Englund år 2008 gav ut ”Stridens skönhet och sorg. Första världskriget i 212 korta kapitel” tänkte jag mig att det kunde vara ett försök för historikern att närma sig skönlitteraturen. Boken är ju som bekant inte en historiebok i gängse mening. Vi kan inte läsa om krigets orsaker, dess förlopp, hur det slutar och vilka efterverkningar det fick. Detta förutsätter Englund – rätt eller fel – att vi som läsare behärskar någorlunda. Och det gör vi kanske. Åtminstone när vi läser den första boken ”Stridens skönhet och ...”. Där kan vi någorlunda se det stora sammanhanget från det perspektiv Englund gjort till sitt – dvs. att genom nedslag i olika personers vardag under kriget följa dessa och på så sätt se och förstå hur kriget gick både i stort. Och inte minst för dessa personer.

Ständig också som författare. Och flitig.

Detta blir inte riktigt lika enkelt när Englund nu ger ut samma bok igen men denna gång utökad med avseende på de personer han kommer att följa under krigsåren och dessutom med ett band per år som kriget varade. Jag har nu läst del ett - ”första världskrigets inledande år i 68 korta kapitel”. Att jag tycker att det blev lite svårt med överblicken behöver naturligtvis inte bero på Englund utan snarare på mig. Det var som att läsa om en gammal omtyckt bok. Man vet vad som skall ske och ögat glider lätt över ord, rader och sidor medan hjärnan kanske nu – i motsats till när jag läste ursprungsboken – esomoftast tänker mer på om det finns mjölk i kylskåpet och vad vi skall äta till middag. Men detta säger väl mer om mig än om Englund och hans stora ambitiösa och viktiga projekt. Tror jag.

Englunds perspektiv är alltså den enskilde mannens och kvinnans. Hur upplevs kriget och dess vardag när man t.ex. är en 10-årig flicka vid namn Elfride Kuhr, heter Frans Kafka eller Robert Musil, bär de ståtliga namnen Andrej Lobanov-Rostovskij eller Kunigunde von Richthofen eller tom är svensk och heter Elow Nilsson, för att nu inte nämna alla de andra vi får följa. På så sätt kan man säga att Englunds bok lite påminner om den gamla kultklassikern ”Sveriges historia”, ritad och berättad av Annika Elmqvist och Pål Rydberg. I den boken får vi följa ”folket, vanliga människor som du och jag, som har drivit utvecklingen framåt”. Till skillnad då från den gamla vanliga synen i (de svenska) historieböckerna, där tyngdpunkten mer låg på kungarna och deras frillor.

 

Men Englunds bok är naturligtvis annorlunda och har inga ambitioner att ge en oss en annan syn på vad som faktiskt skedde under första världskriget. Men hans perspektivförskjutning är viktig och intressant. Och det är dessutom närmast en njutning att läsa Englunds språk. Men det har det å andra sidan varit genom hela hans författarskap. Borta är det magistrala tonfall som ofta funnits i andra både väl- och erkända historieböcker. I stället har vi fått ett nästan skönlitterärt anslag som känns välgörande.

Det enda jag för egen del saknar skulle vara en något utökad kronologiförteckning. Krigets sammanhang och hur det förlöpte försvinner lite i mängden av de enskilda personernas upplevelser. För inte ska jag väl som någorlunda historieintresserad läsare behöva begå dödssyndernas dödssynd, dvs. konsultera Wikipedia? Nej, det ska jag inte behöva.

Nå. Nästa år kommer boken som kan komma att heta ”1915, första världskrigets andra år i …” . Ska jag läsa den också? Ja, det ska jag väl. Tror jag. Hoppas jag. Jomenvisst ska jag det. Men jag får då nog koncentrera mig lite mer på texten och mindre på vad som kan finnas i mitt kylskåp.

Jag gav 1914 Stridens skönhet och sorg Första världskrigets inledande år i 68 korta kapitel fem stars av fem.

Men varför inte nu lyssna på Barbara Dane – Bitter Rain