Redan när Englund år 2008 gav ut ”Stridens skönhet och sorg.
Första världskriget i 212 korta kapitel” tänkte jag mig att det
kunde vara ett försök för historikern att närma sig
skönlitteraturen. Boken är ju som bekant inte en historiebok i
gängse mening. Vi kan inte läsa om krigets orsaker, dess förlopp,
hur det slutar och vilka efterverkningar det fick. Detta förutsätter
Englund – rätt eller fel – att vi som läsare behärskar
någorlunda. Och det gör vi kanske. Åtminstone när vi läser den
första boken ”Stridens skönhet och ...”. Där kan vi någorlunda
se det stora sammanhanget från det perspektiv Englund gjort till
sitt – dvs. att genom nedslag i olika personers vardag under kriget
följa dessa och på så sätt se och förstå hur kriget gick både
i stort. Och inte minst för dessa personer.
Ständig också som författare. Och flitig.
Detta blir inte riktigt lika enkelt när Englund nu ger ut samma bok
igen men denna gång utökad med avseende på de personer han kommer
att följa under krigsåren och dessutom med ett band per år som
kriget varade. Jag har nu läst del ett - ”första världskrigets
inledande år i 68 korta kapitel”. Att jag tycker att det blev lite
svårt med överblicken behöver naturligtvis inte bero på Englund
utan snarare på mig. Det var som att läsa om en gammal omtyckt bok.
Man vet vad som skall ske och ögat glider lätt över ord, rader och
sidor medan hjärnan kanske nu – i motsats till när jag läste
ursprungsboken – esomoftast tänker mer på om det finns mjölk i
kylskåpet och vad vi skall äta till middag. Men detta säger väl
mer om mig än om Englund och hans stora ambitiösa och viktiga
projekt. Tror jag.
Englunds perspektiv är alltså den enskilde mannens och kvinnans.
Hur upplevs kriget och dess vardag när man t.ex. är en 10-årig
flicka vid namn Elfride Kuhr, heter Frans Kafka eller Robert Musil,
bär de ståtliga namnen Andrej Lobanov-Rostovskij eller Kunigunde
von Richthofen eller tom är svensk och heter Elow Nilsson, för att
nu inte nämna alla de andra vi får följa. På så sätt kan man
säga att Englunds bok lite påminner om den gamla kultklassikern
”Sveriges historia”, ritad och berättad av Annika Elmqvist och
Pål Rydberg. I den boken får vi följa ”folket,
vanliga människor som du och jag, som har drivit utvecklingen
framåt”. Till skillnad då från den gamla vanliga synen i (de
svenska) historieböckerna, där tyngdpunkten mer låg på kungarna
och deras frillor.
Men Englunds bok är naturligtvis
annorlunda och har inga ambitioner att ge en oss en annan syn på
vad som faktiskt skedde under första världskriget. Men hans
perspektivförskjutning är viktig och intressant. Och det är
dessutom närmast en njutning att läsa Englunds språk. Men det har
det å andra sidan varit genom hela hans författarskap. Borta är
det magistrala tonfall som ofta funnits i andra både väl- och
erkända historieböcker. I stället har vi fått ett nästan
skönlitterärt anslag som känns välgörande.
Det enda jag för egen del saknar
skulle vara en något utökad kronologiförteckning. Krigets
sammanhang och hur det förlöpte försvinner lite i mängden av de
enskilda personernas upplevelser. För inte ska jag väl som
någorlunda historieintresserad läsare behöva begå dödssyndernas
dödssynd, dvs. konsultera Wikipedia? Nej, det ska jag inte behöva.
Nå. Nästa år kommer boken som kan
komma att heta ”1915, första världskrigets andra år i …” .
Ska jag läsa den också? Ja, det ska jag väl. Tror jag. Hoppas jag.
Jomenvisst ska jag det. Men jag får då nog koncentrera mig lite mer
på texten och mindre på vad som kan finnas i mitt kylskåp.
Jag gav 1914
Stridens skönhet och sorg Första världskrigets inledande år i 68
korta kapitel fem
stars av fem.
Jag blev vettskrämd för "Sveriges historia" när jag var liten - både för de hemska bilderna och för informationen att det här hade hänt på riktigt. Det senare gjorde boken värre än den hemskaste skräckfilm. Om du ska ha bilden på dess omslag med igen så får du skriva en varningstext i början. Nej nu skämtar jag. Men jag menar allvar med att jag helst inte ser eller öppnar boken. Däremot vill jag gärna öppna Englunds efter att ha läst din recension.
SvaraRadera