Jonas Gardell - Livet suger och sen dansar man disco!

 Allt man gör här i livet kommer ju inte att rubba jordaxeln. Allt man läser kommer inte att tillföra nya revolutionerande kunskaper. Och ändå stretar man på. Ändå läser man det mesta som kommer i ens väg. Ibland helt enkelt bara för att det känns skönt att ha en liten lugn stund med en bok, och en kopp kaffe förstås, som inte har andra ambitioner än att roa för stunden. Jonas Gardells bok Livet suger och sen dansar man disco är just en sådan.

Jonas Gardell känner alla till. Nämn hans namn och de flesta kan säkert säga något om honom. Min bild av honom är att han är en habil entertainer, dramatiker och manusförfattare, en sämre skönlitterär författare och att han gör vad han kan för att dölja den mer seriösa och allvarliga sida han också har. Han är aktiv som få med att göra scenshower, skriva romaner och manus för film och TV och säkert mycket mer, inte minst en uppmärksammad fackbok om religionshistoria. Priser och utmärkelser har närmast haglat över honom, och han har också tilldelats inte mindre än två hedersdoktorat. För att klara allt detta föreställer jag mig att det inte räcker med talang, intelligens och en energi av nästan övermänskligt slag. Nog kan det också behövas att han har en personlighet med stort mått av alla kända, och kanske en del okända, bokstavskombinationer.

Han har aldrig dolt sin läggning som homosexuell och har väl också närmast fått en stämpel på sig som riksbögen - den av alla kända, den av många uppskattade och den av andra närmast hatade. Han har som så många andra i offentligheten också fått betala ett pris för att ständigt stå i offentlighetens skarpa och allt avslöjande ljus. Säkert förstärkt av att också hans man är en känd person.

Jag har läst ett par av hans böcker och sett filmatiseringen av Torka aldrig tårar och också ett par andra filmer där han skrivit manus. Men särskilt berörd kan jag inte påstå att jag blivit. Hans texter handlar om väsentliga saker som mobbning, främlingskap och nu senast om AIDS, men han förmår enligt min mening inte ge dem liv. Hans personbeskrivningar saknar djup. Texterna kan vara nog så känslosamma och melodramatiska men är utan den starka känsla som griper läsaren på djupet. Hans senaste och mycket hyllade trilogi Torka aldrig tårar utan handskar är ett bra exempel på just detta menar jag. Nog var det i böckerna lite väl mycket av den romankonst som vi kan hitta i veckotidningar? Nog var det så att det var först med filmen, dvs. när någon annan gestaltat texten, som även ett stenhjärta som mitt kunde slå lite extra? Ja, så var det.

Nå. Men denne närmast hektiskt sysselsatta person är naturligtvis också aktiv på de sk sociala medierna och i hans fall på Twitter. Där man, som säkert är bekant, på 140 tecken skall få ihop en text som man vill delge mänskligheten. Och sen, i åtminstone Gardells fall, ge ut i bokform. Det räcker tydligen inte med den dryga halva miljon (sic!) som följer honom på nätet. Med mina 27 eller vad det nu är som följer mig på Facebook ligger jag – än så länge! - i lä.

Jag har nu läst julklappsboken Livet suger och sen dansar man disco! Man kan väl säga så att mycket handlar om Gardells kärleksliv, precis som om han tycker att vi måste upplysas om att även homosexuella understundom förenas i köttet. I den delen för boken -2 stars. Det mesta andra i den behandlar trivialiteter som den sk Mello och annat spännande. Här för boken 0 stars av mig. Men så kommer det då och då ett och annat visdomsord som man kan ta till sig och som jag vill ge 2 stars. Med min speciella känsla för matematik ger jag då boken sammantaget tre stars. Jodå – ni har väl också fått era kunskaper i matematik genom läroboken Hej, Matematik?

”Att vara kränkt är inte en känsla, det är ett sätt att leva!”

”Göran Hägglund säger att ett barn behöver den trygghet som bara en mamma och en pappa kan ge. Min son hälsar Göran att han behöver en iPhone 5.”

”Man ska bygga sina förhållanden på skuld och hållhakar. Kärleken kommer och går, men skulden är evig.”

”Jag är HBTQ med någon form av ADHD och äter LCHF. Alfabetet har inte tillräckligt många bokstäver för att beskriva mig.”

”Har ofattligt svårt att förstå hur rätten att bära vapen kan stå över rätten att vara barn och inte bli skjuten.”

”Det pratas om att man ska ta debatten, men hur tar man debatten med människor som ändå inte lyssnar?”

”Om Paulus twittrat hade `Kvinnan tige i församlingen` effektivt kortats till `Käften, kärring!`”.