Vem fick inte en nobelpristagare i julklapp i år? Inte kan det vara
många inte. Även jag var en av dessa många.
Faktum är att jag fick alla de böcker av Patrick Modiano som
hittills getts ut på svenska. Ytterligare en lär komma i vår. En
del av dessa fick jag av mig själv – man vill ju gärna vara på
den sk säkra sidan – och resten av de nära och kära som hade
vett att om man säger helt oväntat överraska mig efter mina
tydliga julklassbeställningar. Ingen risk för polisanmälan här
inte. (När detta skrivs läser jag i DN att en missnöjd 36-årig
(sic) man polisanmält sin hulda moder för att han fick fel
julklapp. Inte vet jag vad han hade velat ha. Men han fick
hursomhelst en brandgul tröja. Helt optimalt verkar ju en sådan
julklapp kanske inte vara, men det goda barnet tycks inte ha
uppmärksammats del gula färgens betydelse enligt dem som tror på
sådant – den lär nämligen stå för visdom, mildhet, intellekt,
lycka och glädje och kanske en hel del annat som sonen inte tycks
ha).
OBS - mannen på bilden är oskyldig. Men tröjan är rätt. Eller fel.
Jag har nu läst Place de l´Étoile, Modioanos första bok.
Han var drygt 20 år när den kom ut och betraktades tydligen som
kontroversiell när den kom, läser jag i förordet till den franska
utgåvan. Där kan man bl.a. läsa: ”Jag måste verkligen säga
er: detta är en satans bok och en hård prövning. --- I sanning
rösten hos en en tjugoårig författare som lyckas stöta upp
litteraturens tunga portar och nu står vilt stirrande på tröskeln
och utstöter ett stort skri”. Detta låter ju inte klokt,
måste jag säga.
I det svenska förordet kan man bl.a. läsa: ” --- texten bär
en omisskännligt ungdomlig prägel, dödsföraktande, uppfinningsrik
och i sin kaotiska förvirring ändå självmedveten och självklar”.
Vilket låter lite bättre och ungefär återspeglar vad jag själv
tycker.
Vi följer i boken juden Raphaël Schlemilovitch på en resa där
alla möjliga och säkert också omöjliga antisemitiska
vanföreställningar tuggas igenom. RS vandrar, så uppfattar jag det
i vart fall, obehindrat genom tid och rum där dåtid, nutid och
framtid blandas saklöst. Den gode RS betäcker snart sagt alla
kvinnor som kommer i hans väg och säljer åtminstone en till vit
slavhandel. Kända och okända män och kvinnor nämns i boken liksom
kända och okända platser. Modiano tycka ha ett särskilt ont öga
till Sartre, då han återkommer i boken under mindre smickrande
sammanhang. Men i denna resa mellan känt och okänt, viktigt och
oviktigt, möjligen sanningsenligt och helt absurt ser vi vad livet
tar vägen med RS eller snarare hans många alias. Boken är alltså
en pikaresk, men med allvarliga undertoner.
Vilket märks särskilt tydligt i bokens senare del. Efter att ha
träffat de ledande nazisterna under andra världskriget, fått en
särskild hedersbevisning av Adolf själv och dessutom haft Eva Braun
som flerårig älskarinna kommer RS till Israel. Ett land befolkat av
militanta extremister, minst lika våldsbenägna som de tyska
fascisterna. Här blir RS också mördad av företrädare för det
fredsälskande folket. Tro jag. Men kanske, kanske inte. Boken slutar
alltså tilltalande öppet.
Något steg man tar är det första. Det finns alltid en första gång
man hör Goldbergvarationerna. Bland alla de böcker en
Nobelpristagare skrivit är alltid en den första. Om man som liten
baby säkert berusas av att kunna gå själv, om man blir slagen till
marken av första lyssningen på Goldbergvarationerna så betyder
detta inte nödvändigtvis att en viktig författares första bok är
ett mästerverk. Så är det med Place de l´Étoile.
Jag gav boken fyra stars av fem.
Läser gärna vad du tycker om de andra!
SvaraRadera