Michel Houellebecq är en fransk författare
som hittills skrivit sex romaner, samtliga utgivna på svenska. Jag
kände honom till namnet och - lite skämmigt förstås – till hans
något udda utseende men hade inte läst en rad av honom. Förrän nu
Underkastelse.
Mr H.
I boken följer vi den något bedagade
intelligente litteraturprofessorn vars främsta intresse tycks vara
att lägra unga studentskor. Trött och desillusionerad ser han hur
den unga kvinna han trots allt tycks älska försvinna bort ur hans
liv. Tiden han lever i är Frankrike några decennier framåt räknat
från i dag och där – efter sedvanligt politiskt kannstöperi –
landet efter demokratiska val får sin (första) muslimska president.
Landet befann sig innan dess på inbördeskrigets rand, men
professorn noterar väl detta till en början närmast förstrött
liksom vad valet betyder för hans och andra medborgares vardag och
desslikes hans egen situation på universitetet. Han tror sig, som
många andra desillusionerade och lätt apatiska intellektuella både
i dag och i den tid romanen utspelar sig, vara skyddad från allt för
kraftiga omvändelser rent personligen. Men han misstar sig.
Den nya tiden tränger sig på, vilket
märks på olika plan – allt från att de unga studentskorna börjar
uppträdda iklädda burka eller liknande plagg (professorn noterar med lätt bestörtning att han plötsligt inte längre kan se deras vackra ben) till att hans
universitet stänger tillfälligt och de lärare som inte vill
konvertera till islam erbjuds att sluta på förmånliga villkor.
Lätt vilsen och inte helt övertygad om att han gör rätt, väljer
vår hjälte att sluta vid – som det nu heter - det Islamiska
Universitetet Sorbonne. Men han för under tiden både före och
efter detta beslut ingående och intelligenta samtal med både
personer som tycker att han gjorde rätt val och de som tycker
motsatsen. (Inte minst pratar han med en gammal nu avskedad spion som bl.a.
hävdar följande om min egen ungdoms hjältar: ”...
de sista sextioåttorna, dessa döende progressiva mumier som torkat
ut rent sociologiskt ...”). Nåja.
Vår professor söker också tröst och
vägledning på annat håll, bl.a. i det kloster han fann lugn och ro
då han avslutade sin tydligen ganska så remarkabla och fortfarande
viktiga doktorsavhandling. Han stirrar sökande på en av de många
sk Svarta Madonnor som finns lite varstans. Inget hjälper. Han får
helt enkelt böra tänka själv: ”... även
om jag inte hade högre ambitioner än att få syssla lite med böcker
och gå och lägga mig vid fyratiden på eftermiddagen med en limpa
cigaretter och en flaska sprit, men jag var också tvungen att
erkänna att det var en rytm som skulle leda mig i döden, och det
tämligen snabbt, en ensam och olycklig död, och ville jag verkligen
dö snabbt, ensam och olycklig? Definitivt kanske inte.” Definitivt
kanske inte.
Hjälplös.
Han bestämmer sig för att leva under och
med de nya förutsättningar som nu gäller. Han vill ha någon form
av kollegialt och intellektuellt utbyte. Han vill ligga med kvinnor.
Kanske ingå äktenskap. Och varför då inte månggifte? Men är han
övertygad muslim? Definitivt kanske inte.
Han vill helt enkelt leva.
Han
underkastar sig. Han bestämmer sig alltså för att leva under den
nya politiska, religiösa och intellektuella makten och har därmed
gett upp den fria intellektuella människans behov av ett eget sökande
efter kunskap, liv och mening; gett gamla värden på båten och
skaffat sig nya. Tror jag Houellebecq vill berätta för oss. Men är
då denna underkastelse generell - dvs. kan den hända när som
helst, var som helst under vilka yttre och inte förutsättningar som
helst – eller är den knuten till den situation han beskriver med ett
muslimskt maktövertagande. Jag tror, men är förstås inte säker, han menar det sista. Men jag tror hur som helst att han vill varna oss.
Stilla
flyter Don, som bekant. Liksom för den delen Höje å. Stilla kan
också ett maktövertagande av religiösa och andra eliter flyta in om inte vi – folket, dvs. från vilka all makt egentligen skall utgå - passar oss. Helt plötsligt kan vi börja se grannen uppträda i
Mao-keps eller kanske den egna hustrun visa upp sig i burka eller kanske tonårsdottern vara en nygift tredje hustru till en gammal fet muslim. Helt plötsligt kan
vi då börja förstå att det hänt något i samtiden som vi kanske sett
men inte riktigt velat ta till oss. Kanske rentav skrattat åt. Håll
därför ögon, öron och hjärnan vidöppna för både synliga och
mindre synliga trender i samtiden. Diskutera med alla och envar de
tecken i skyn du och andra ser. Annars står du kanske en gång med ryggen mot
muren och stirrar in i de gevärspipor som är riktade mot ditt
hjärta. Och då är allt plötsligt alldeles för sent.
Jag gav
Underkastelse,
denna viktiga dystopi, som förresten gavs ut i Frankrike samma
ödesdigra dag som övergreppet mot bl.a. Charlie Hebdo skedde, fem
stars av
fem i
betyg. Och Houellebecq har i mig funnit en ny läsare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar