Vad vet inte den levande människan om lidande och död?
Hon vet det mesta vill jag påstå. Om du, min okände läsare av
denna blogg, skulle vara en av de (o)lyckliga som fortfarande tror
att man kan leva okrökt genom livet och utan de erfarenheter som gör
oss till just människor vill jag bara säga en sak – vänta och
se. Men var beredd.
Houellebecq - Pop.
Fram till dess att insikten eller erfarenheten når
också dig kan du titta på det K-Special där Iggy Pop och Michel
Houellebecq samtalar, Pop läser ur ett verk av Houellebecq och vi
dessutom möter tre personer som vet en del om lidande och skapande.
Programmet finns på SVT Play och heter lämpligt nog Att
överleva. För det är ju just det vi alla strävar efter –
att överleva. Programmet kan ge också dig en styrka för det.
Nå. Nu ska denna lilla kommentar handla om Michel
Houellebecqs bok Kartan och landskapet. Vi
möter där konstnären Jed Martin som lever ett liv blandat med
framgångar och motgångar. När han efter 10 års tystnad som
konstnär återkommer med en serie porträtt av kända och okända
människor låter han författaren Michel Houellebecq (sic) –
”författaren till Elementarpartiklarna”,
som han nästan genomgående kallas - skriva förordet till
utställningskatalogen. Utställningen blir en makalös framgång,
inte minst ekonomiskt. Vad som sedan händer med Jed Martin, och för
den delen författaren till förordet, vill jag här låta vara
osagt. Men inte är det helt bra, inte. Tvärtom, kan man nog påstå.
Kartan och landskapet är en fantastisk bok med
delar som är burleska, dramatiska, melankoliska, bisarra,
humoristiska och jag vet inte allt. Men delar som tillsammans bildar
en helhet över allt det mänskliga. Vi läser om relationer inom
familjer och mellan man och kvinna. Vi läser om personer som vill
väl och gör vad de kan och om de som inte vill väl. Vi läser om de
som står ut och de som inte gör det. Om de som älskar och de som
inte vet hur man gör. Om de om ständigt flyr och de som stannar och
kämpar på. Om den som till slut bara har sin varmvattenberedare att
prata med. Om den som mördas. Om den som går under.
Stilen är boken igenom lite avvaktande, närmast
intellektuell. Som om han – författaren – mycket väl vet vad
som skall komma, men att han inte är riktigt säker på att han
verkligen vill berätta det för oss. Denna avskalade prosa skiljer
sig något från andra böcker av Houellebecq.
Men det är ju så de kan och gör – de stora författarna.
I en liten parentetisk passus får Nobelpriset i ekonomi
en välriktad känga. Frågan är om Houellebecq
en gång kan komma att få Litteraturpriset. Kanske, kanske inte.
Inte om Akademien skulle ta Nobels text i sitt testamente på fullt
allvar – priset skall nämligen ”årligen utdelas som
prisbelöning till dem, som under det förlupne året hafva gjort
menskligheten den största nytta … som inom litteraturen har
producerat det utmärktaste i idealisk rigtning”
- men det är det ju å
andra sidan länge sedan man gjorde, så varför inte.
Den som lever får se.
Till dess får mr
H nöja sig med
att jag ger Kartan och
landskapet
det betyg den förtjänar, nämligen fem
stars av fem i betyg.
Inte illa. Och läs gärna Elementarpartiklarna
som nästa bok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar