Philip Roth - Gift med en kommunist.

Så har jag då fortsatt på mitt lilla egendomliga högst personliga projekt att läsa om Philip Roths samtliga böcker. Roth – den möjligen mest meriterade författare som inte fått Nobelpriset i litteratur; han avled som bekant under 2018. Och nu har tiden kommit till Gift med en kommunist, som ingår i hans sk Amerikatrilogi tillsammans med Amerikans pastoral (1997) och Skamfläcken (2000). Gift med en kommunist kom ut 1998. Bonniers har, som en ren och skär kulturgärning, gett ut trilogin och då kompletterad med den sk fristående fortsättningen Konspirationen mot Amerika (2004) i en enda väldig volym som förlaget rätt och slätt gett namnet Philip Roths Amerika. Den ska förstås köpas och läsas eller åtminstone lånas och läsas. Passa i så fall på – de allmänna biblioteken är ju som bekant satta under press.

Nå. Vi läser – än en gång – om Roths sk alter ego Nathan Zuckerman och denna gång mot en fond av McCarthy-erans hysteri som band inte bara många hedervärda män och kvinnor vid skampålen och gjorde att de i många fall förlorade inte bara sin heder utan också jobb, framtid och kanske sin familj. Själva landet USA drogs ju också ner i intoleransens mörker. Och fan vet om man just nu inte är där igen, men nu med fastighetsmiljardären som gapande härförare. Att våga påstå det är ju tyvärr långt från fake news.

Vi läser i boken om minst två parallella och sammanflätade berättelser – den om en pojkes bildningsgång och framtid som intellektuell och författare och den om hur en annan mans bittra uppväxt och liv förstör inte bara denne mans eget liv utan också starkt påverkar andras i hans närhet. Vi läser också om en kvinnas avgörande och slutliga svek mot sig själv och den hon påstår sig älska.

Alla gör vi våra val, påstår man. Det är ju sant i en formell mening, men vilka drivkrafter verkar då inom och utom oss – ja, det är vad Roth dissekerar i Gift med en kommunist, som jag läser boken. Han blottlägger vad som ryms inom den idealistiske och politiskt korrekte men gränslöse mannen. Han beskriver vilka konsekvenser på liv och död aldrig så hedervärda handlingar kan få. Han visar oss hur naken den intellektuelle mannen och kvinnan står när livet obönhörligen kräver mod och handling. Och på ett sätt, tror jag Roth säger, framstår vi alla som förlorare i den kamp som utgör själva livet – där många av oss vill väl men förlorar; där andra drivs av dunkla intressen men också de förlorar, kanske när man står steget innan den totala framgången; där till synes lycka blir till sin motsats; där den som sviker är den som till slut står ensam med sitt bittra hjärta, svart som aska; där det enda vissa är det slutliga mörker som möter oss när vi ligger sex fot under – och med vissnade tagetes framför den svarta gravstenen.

Men, även om vi alla inom oss har en ömmande kärna där hat och misstro kan växa sig starka, så finns trots allt en väg framåt och den, tror jag Roth och många med honom menar, kan i grunden stakas ut eller visas på av den framsynte och seende lärare den unga människan möter. Bara dock, tror jag själv, om den unga människans familj genom arv och uppväxt och, får man väl fortfarande kalla det, fostran skapat förutsättningar för mottaglighet i den unges hjärta och hjärna.

Men antagligen har jag som vanligt missförstått det mesta. Men att Philip Roths Gift med en kommunist skall ha minst fem stars av fem i betyg, det är jag i vart fall övertygad om. Och då har jag, som du min okände läsare av denna blogg märkt, ändå inte sagt ett ljud om boken intrikata komposition, dess tankevärld, dess religiösa diskurs, dess språkhantering, dess efterglöd.

xxx

”Jag var fullständigt obetydlig i sammanhanget, och ändå nådde myndigheternas nitiska strävan att krossa kommunismen även mig.”

”Det här är vad som återstår när allt har sjunkit undan, stoicismens behärskade melankoli. När allt svalnar. Länge har elden brunnit så starkt, allt i livet varit så intensivt, och sedan börjar glöden långsamt att avta och sedan kommer askan. Mannen som först lärde mig hur man boxas med en bok, var nu tillbaka för att visa hur man boxas med ålderdomen.”