Hilary Mantel, författaren, är väl i vissa kretsar i dessa dagar lika berömd som Henrik VIII, den engelske kungen och hustrumördaren. Hur som helst har Mantel, f 1952, gjort sig över länder och riken uppskattad med sin trilogi över Henrik, 1491-1547. Eller kanske snarare med sig trilogi över kungens handgångne man Thomas Cromwell. För båda de två första böckerna i serien, Wolf Hall och För in de döda, har hon vunnit Bookerpriset, vilket är minst sagt ovanligt. Men berättigat.
Jag har tidigare på min blogg skrivit kort om Wolf Hall. Nu skriver jag ännu kortare om För in de döda. Saken är den att kungen tröttnat på sin självsäkra och självsvåldiga hustru Anne Boleyn och att hon inte lyckas föda honom en manlig arvinge. Vad göra? Annat än att låta Thomas Cromwell framgångsrikt kasta förgiftade pilar runt och mot henne. Så står hon där till slut anklagad för incest, annan otukt och förräderi. Och möter sin skarprättare efter bara 1000 dagar som drottning.
För kungen, Cromwell och den kvinna som står i tur att trä på sig den gyllene vigselringen, Jane Seymour, går livet vidare. Men i en annan bok, om man säger så.
Om Wolf Hall skrev jag bl.a. ”Det myllrar av namn och både reella och fiktiva händelser, så det gäller att hålla ordning på inte bara vad som sker i boken utan också på den egna efterhand lite trötta hjärnan. Det är ingen lättläst bok. Den är på drygt 600 sidor och jag är inte människa att veta om allt som sker i den också har skett i verkligheten och hur mycket som skett bara i Mantels fantasi och skapade värld. Men gör det något? Nä.
Wolf Hall är alltså ingen torr historiebok. Det är en myllrande, spännande historisk roman, full av både väsentliga och oväsentliga detaljer, där personerna får kropp, själ och hjärta och beter sig ädelt, svinaktigt och på alla andra mänskliga sätt. Och krossar män och kvinnor som kan anses spelat ut sin roll eller stå i vägen för maktmännens planer.”
Detsamma kan sägas om För in de döda. Men med skillnaden är boken bara är på lite drygt 400 sidor. Och betyget bli det samma – fem stars av fem.
Och, undrar jag till slut, vem kan det vara som Mantel beskriver som ”Hans ansikte är lika noggrant uttryckslöst som en nymålad vägg”. Ja, vem. Det är i vart fall ingen av våra dagsaktuella svenska politiker, även om man kanske skulle kunna tro det. Så mycket kan jag säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar