Annie Ernaux - Omständigheter.

Annie Ernaux, och det är ju välbekant, skriver inga tegelstensromaner direkt. Till sidantalet tunnast är väl antagligen Sinnenas tid med sina 68 sidor; den står och väntar på mig i bokhyllan. Omständigheter med sina 128 sidor ligger väl, skulle jag gissa, bra till om man nu skulle få för sig att rangordna hennes böcker efter antalet sidor där minst antal vinner, eller – om man hellre vill se det så – efter antalet timmar det tar att läsa dem. Men det skulle ju vara övermåttan dumt. Den specifika vikten på hennes böcker gör att de alla väger tungt. Att de alla tar sin rediga tid att komma igenom. Och bottna i.

Omständigheter är en autofiktiv roman och i den beskriver Ernaux vad som sker när hon som 23-årig universitetsstuderande blir gravid. Detta blir för henne närmast en total katastrof. Hon menar att hennes familj med arbetarbakgrund troligen kommer att brännmärkas i deras sociala sammanhang, hon själv sannolikt bli nästintill vanärad inom familjen och, inte minst viktigt, hon få svårt, eller det blir snarare omöjligt, att fortsätta och fullfölja sina för henne så viktiga akademiska studier. Vad tycker då mannen som varit med om att göra henne gravid? Ingenting, verkar det som. Mer än att han passivt tycks stödja hennes beslut att begå abort och närmast bli lättad när hon väl bestämt sig. Ernaux bryter också i sinom tid med denne tama vesputte.

För det är detta som händer ganska så omgående sedan hon väl förstått att hon är gravid – att hon fattar ett eget beslut att abortera fostret. Hon menar att hon sammantaget inte har något annat alternativ. Detta är inte en lätt sak att bestämma sig för eftersom abort vid denna tid är i det närmaste totalförbjudet i Frankrike och dessutom belagt med straff av olika slag inte bara för kvinnan utan också för den som biträder eller stödjer henne i saken. Inte minst gäller detta för den läkare som medverkar i en abort eftersom hen kan komma att förlora sin legitimation och därmed möjligheten att försörja sig. Insatserna vid en olaglig abort är alltså höga för alla inblandade.

Så Ernaux ställer sig i den långa kö bakom andra kvinnor som befunnit sig i samma situation och där de stått sedan närmast urminnes tider. Hon pratar med kvinnliga förtrogna, hon söker med antydningar hjälp av läkare (som förstås inte lyssnar på det örat), hon försöker själv som en desperat handling att med strumpstickor abortera för att till slut inse att det är den olagliga aborten med hjälp av en s.k. änglamakerska som är det enda möjliga för henne. Som för så många andra. Som för så många andra som då i den stunden delat hennes totala ensamhet.

Detta är inte ofarligt. Det är väl känt, också av Ernaux förstås, att det finns kvinnor som skadats och också dött vid sådana olagliga aborter. Men Ernaux, som så många före och också efter henne, menar att den risken är värd att ta; eller, med tanke på kvinnans situation, måste tas. (Skam på det samhälle som sätter kvinnor i en sådan närmast omöjlig valsituation. Skam. Och på främst de män som skapat och under lång tid understött detta, som menar att de och inte kvinnan ska råda över sin kropp och sitt liv).

Så står då Ernaux till slut framför den dörr bakom vilken en äldre kvinna mot betalning ska göra det som för henne blivit det avgörande och ofrånkomliga beslutet – att ta bort fostret. Vad som då sker, framför allt efter de två besöken hos kvinnan som visar sig bli nödvändiga, får någon annan beskriva. Det Ernaux beskriver är svårt att läsa – vi kommer inte undan någonting. Svårt att läsa – hur var det då inte att uppleva? Det blir en fruktansvärd och traumatisk upplevelse för Ernaux som hon kommer att bära med sig livet ut. Hur pass nära döden hon kommer att bli kan jag inte bedöma, men det hela slutar med att hon kommer att forslas till sjukhus och där behöva stanna i fem dagar.

Omständigheter är en skakande berättelse om en ung kvinnas omöjliga val. Att den är skriven på en avskalad, sparsmakad, återhållsam och samtidigt osentimental och förtätat prosa förstärker egentligen bara för läsaren den desperata situation som Ernaux var i. Och hennes trauma blir läsarens. Det känns futtigt att avsluta med att jag ger Omständigheter fem stars av fem i läsbetyg. Men nu är det sagt. 

Och länge än kommer jag att komma ihåg den av Ernaux beskrivna hårborste som låg hos den kvinna som hon besökte. Och den utskällning hon fick av en läkare när hon väl hamnat på sjukhuset.  

Samtliga fotografer okända för mig.