Björn Larsson - Från Vredens Kap till Jordens Ände.

Vem är Björn Larsson? Om inte en författare, långseglare och professor i fransk litteratur vid Lunds universitet, ni vet den där lilla universitetsstaden långt söderut. Förutom sådant som hör till hans profession – dvs avhandlingar, läroböcker, vetenskapliga artiklar och annat som just följer på en professur – har han skrivit ett tiotal romaner och novellsamlingar. Han är dessutom en av initiativtagarna till universitetets författarskola. Inte illa pinkat av en nu 70-årig man. Vad har man själv gjort blir ju frågan. Inte tillnärmelsevis lika mycket kan jag avslöja. Men vem har å andra sidan gjort det?

Ett tiotal romaner och novellsamlingar alltså. Men han, inhämtar jag från Wikipedia, är tydligen mer uppskattad och känd utomlands. Men själv har jag i mitt bibliotek sex av hans böcker. De har, till skillnad från en hel del annat, alla följt med i den senaste flytten från villa till lägenhet. Det säger väl något. En särskild hedersplats bland dessa intar Long John Silver – Den äventyrliga och sannfärdiga berättelsen om mitt liv och leverne som lyckoriddare och mänsklighetens fiende. Har du inte läst denna saga eller skröna finns bara en möjlighet – köp och läs. Den finns både på Ad Libris och Bokbörsen. Men antagligen inte i din fysiska boklåda.

Nu ska denna text för all del handla om en annan bok av Björn Larsson – närmare bestämt Från Vredens Kap till Jordens Ände – men jag vill ändå citera lite ur baksidestexten till boken John Silver: ”Vid Rangter´s Bay på Madagaskar sitter den åldrade John Silver och gör bokslut över sitt liv. Alla hans gamla kumpaner är döda: kapten Flint, Pew den blinde, Israel Hands, papegojan som sjöng ´Femton gastar på död mans kista`, alla de andra. Men hemma i England behandlas han som mänsklighetens fiende, mycket på grund av den historia om Skattkammarön som en viss Jim Hawkins tecknat ned och låtit trycka. Det är dags att berätta hur det egentligen förhöll sig – hur den unge pojken från Bristol som kunde läsa och skriva både engelska och latin hamnade till sjöss och lärde sig hata kaptener och all annan överhet lika mycket som han lärde sig älska friheten och livet”. Ja, ni förstår. Och dessutom berättar John Silver, bland mycket annat, också varför alla äventyrare och hårdföra män alltid ska ha handskar på sig. Varför det, kanske ni undrar, jo för att damerna gillar starka men mjuka händer. Nu vet ni. Man lär sig mycket genom den sköna litteraturen.

Nå.  Men vad om Från Vredens kap till Jordens Ände? Kanske att den väl närmast är en essäbok om segling, livet som långfärds- och ensamseglare och inte minst hur man hanterar livet utanför båten när man av olika skäl måste tillbringa längre eller kortare perioder i land. Här blandas stort som smått, sådant som är läsvärt och sådant man kan hoppa över, viktiga och intressanta ting och trivialiteter och vi lär oss också en hel del som vi inte visste att vi behövde veta - tex varför det luktar så mycket koskit i Samuel Beckets böcker. Men vi lär oss kanske främst vad det innebär att segla, vilka stunder av lycka som kan möta en seglare men också hur man ibland kan vara nära att mista livet i stormar från helvetet. Larsson blandar och ger får man väl säga – diskussion kring existentiella frågor på ena sidan och redogörelse för praktikaliteter om hur man lämpligen inreder sin båt för att kunna överleva när allt ställs på sin yttersta spets på den andra. Om nattsegling. Om ankring i tidvatten. Om längtan efter frihet. Om kärlek till sin kvinna. Om vikten av att läsa Harry Martinson.

Men inte minst vad som var med i den väska som Larsson vid ett tillfälle packar när han tror att båten ska gå under: ”När det var som allra värst packade jag faktiskt en väska med det viktigaste, pengar, pass, kreditkort, manus till min roman Long John Silver, GPS-navigatorn och några oersättliga böcker”. Och några oersättliga böcker alltså. Det är kanske något vi alla borde tänka på att packa ner i vår sista väska.

Lärde jag mig någonting efter läsningen? Ja – att segling ens i de lugnaste vatten inte är min påse. Och då ska vi inte tala om en segling i och kring de Yttre Hebriderna. Nej jag är och förblir en landkrabba som bara reser mig från läsfåtöljen när jag behöver slå upp en ny kopp egenmalet kaffe eller, understundom, ett glas vin. Men jag ger gärna Från Vredens Kap till Jordens Ände fyra stars av fem i läsbetyg. Och glöm nu inte att köpa boken Long John Silver.    

Samtliga fotografer okända för mig.