Malin Persson Giolito - Motiv.

En period för länge sen – i den s.k. ungdomens glada dagar – satt jag tillsammans med andra i en föreläsningssal utan fönster och luft för att under ledning av en uttråkad docent i juridik i, som det upplevdes, ändlösa dagar traggla mig igenom det som då kallades proppen i juridik (utläses propedeutisk kurs; numera heter det visst något annat). Min framtida håg kom att ligga relativt långt från juridiken och jag har förstås glömt det mesta förutom ”den som olovligen tager vad annan tillhör med uppsåt att tillägna sig det, dömes, om tillgreppet innebär skada, till …” ja, till vad - böter gissar jag nu). Du, bäste läsare, anar inte hur många timmar man kunde ägna åt att diskutera tex detta ”olovligen”. Fast det gör du kanske ändå. Ja det var tider. Föga anade man då vid den tiden vilka irr-, krok- och för den delen rakvägar livet skulle ta framöver fram till det som idag gör att jag har det bättre än någonsin; dvs sannolikt bättre än jag förtjänar skulle jag tro. Och har en utbildad jurist i min omedelbara närhet, kan jag tillägga. (Det slår mig nu förresten att ”den som olovligen avleder elektrisk kraft dömes för olovlig kraftavledning”; i vart fall då på den tiden är det väl bäst att tillägga.)

Jag har nu efter alla dessa år läst en ny lärobok i juridik – Motiv av Malin Persson Giolito. Ja nu är det ju ingen lärobok direkt utan en novellsamling där juristen och författaren MPG i fiktionens form har beskrivet ett antal konstruerade fall under rubriker som tex Mikaela BrB 3:5, och Lydia BrB 3:9; de flesta mer eller mindre läsvärda, de flesta mer eller mindre trovärdiga, de flesta mer eller mindre till synes hämtade ur den s.k. verkligheten. Och det är det senare som gör att jag gärna ser att denna anspråkslösa lilla bok ändå sätts i händerna på blivande jurister – dvs de som har att tillämpa den till synes enkla logiska lagtexten på den skrynkliga verkligheten, den som inte alltid låter sig lätt förstås och än svårare att pressas in i tex Brottsbalkens tredje kapitel paragraf fem utan att det skaver allt för mycket. Under ledning av en någorlunda intresserad lärare/jurist kan ett levande fall läggas över en blodfattig paragraf och de stackars studenterna då inte bara tvingas tänka till utan kanske också börja förstå vilken inte helt enkel eller lättbegriplig verklighet de framöver kan tvingas hantera. Fast så gör man väl rimligen redan men med andra exempel än de som MPG skriver om i sin bok. Vill jag hoppas.

Men det är kanske ändå här jag menar som det egentliga värdet av Motiv kan ligga. Några direkta litterära kvaliteter tycker jag inte att boken har, även om den rent språkligt inte är så dum. Jag ser mer den lite trötta trebarnsmorsan MPG framför mig där hon sitter i sin bostad i Bryssel och famlar lite efter idéer till sin nya bok efter succéer som Störst av allt och kanske I dina händer. Och så hittar hon temat i Motiv som en räddningsplanka tänker jag mig. Men jag kan ju för all del ha fel.

Men när hon nu, jurist som hon är, skriver denna bok med ambitionen att belysa sin version av verkligheten ur ett juridiskt perspektiv, så skulle jag gärna sett att hon också samlat sig till en mer sammanhållen slutsats utöver de antydningar på att par rader hon gör i ett avslutande ”Författarens tack” – vilken roll spelar egentligen juridiken i alla kriminal- och underhållningsromaner som ges ut, beskrivs den korrekt där eller inte och, viktigare ändå, vilken roll spelar juridiken i samhället, i vårt rättssamhälle. Är juridiken den grundpelare som åtminstone min gamle docent ville tro? Och hur vill hon själv tolka sina egna exempel under de olika paragrafer i lagboken hon tar upp. Det skulle faktiskt varit intressant att läsa.

Nå. Sammantaget ger jag hursomhelst för min del Motiv en snål liten trea av fem i läsbetyg. Och hoppas att Akademibokhandelns stoppar in den i hyllan för juridiska fack- och läroböcker. Men förstås också i hyllan för romaner, så vi andra dödliga också hittar den.

Samtliga fotografer okända för mig.