Gillian Flynn -Gone Girl

 Jag trodde till en början att boken, trots de illavarslande citaten på omslaget, inte skulle vara bara en vanlig deckare. Jag trodde att den också skulle kunna vara en roman på temat relationen mellan man och kvinna och då med fokus på sådant som de flesta av oss kan känna igen oss i – hur träffar man någon, hur underhåller man kärleken, vad gör man när det börjar knaka i fogarna, hur hanterar man andra gemensamma livskriser som t.ex. arbetslöshet, ekonomiska problem och barnlöshet. Vad är det som gör en man till man och kvinna till kvinna. Eller: vad vet man om den person man gifter sig med; vad vet man om sig själv. Ungefär så.

Ms Flynn

Ganska länge kunde jag hålla fast vid den förhoppningen. Romanens själva upplägg gjorde att det var möjligt. Berättartekniskt använder sig Flynn nämligen av en beprövad teknik. I vart annat kapitel låter hon Nick (den manliga huvudpersonen) komma till tals, i vart annat Amy (den kvinnliga och gift med Nick). Nicks story berättas från dag 1, dvs. från den dag då Amy plötsligt och oväntat försvinner från det gemensamma hemmet, medan Amys berättas fram till ungefär halva boken som en summarisk dagbok från tiden som lett fram till hennes försvinnande och därefter från samma kalendertid som gäller för Nick. Det är från tidpunkten då deras respektive berättelse flätas ihop också tidsmässigt som storyn skruvas åt rejält och mörkret sänker sig – över själva berättelsen, och det kan man förstås acceptera, men tyvärr också över läsaren. Det är nämligen ungefär då som det står klart för mig att Flynn har begränsat sig till att skriva en helt vanlig deckare. Varför det, kan man undra. Kanske för att hon inte kan bättre.

Spännande för all del. Välskriven likaså med en bra dialog och en person- och miljöbeskrivning som är helt OK. Men någon rimlig verklighetsförankring, någon form av trovärdighet i själva storyn, borde man väl kunna kräva även av en bestseller, en sk bladvändare. Och här brister det enligt min mening. Även om slutet är ett bra exempel på en slags skruvad never ending story i galenskap, underkastelse och bitterhet.

Boken har sålt i osannolika upplagor. I den långa ringlande kön av över 6 000 000 köpare står nu också jag, men trampar besviket. De flesta andra verkar emellertid ha det bra.

Jag gav boken tre stars av fem.

Modernista 2013 – Översättare Ulla Danielsson – ISBN 978 91 7499 473 5 – 556 sidor

Och varför inte nu lyssna på Scott Hamilton – Min Soldat (My Soldier)