Per Wästberg har skrivit en bok på 355 sidor där han informerar
oss om att hans pappa hade en lång kärlekshistoria med sin
svägerska, dessutom förstås yngre än hustrun, under tiden som
han var gift med Wästbergs mamma.
Jaha. Varför ger han ut en sådan bok? Detta kan naturligtvis endast
Wästberg – och kanske förlaget - svara på. Men, frågar jag mig,
hur kan han få ihop så många sidor om denna för alla utom
familjen helt ointressanta historia? Jo - det är bara möjligt om
Wästberg gör som han brukar, dvs. upprepar och varierar sig i det
oändliga och sedan fyller sidorna med tomma och i bästa fall
någorlunda välformulerade meningar.
Wästberg är nu inne på sitt 81 år. Kanske känner han ett behov
av att såhär på upploppet av sin levnadsbana summera sitt liv.
Förståeligt i och för sig. Men det har han ju redan gjort i sin
utmärkta memoarsvit och i andra självbiografiska verk. Vad kan en
bok om pappans solkiga kärleksliv tillföra bilden av Wästberg som
offentlig person? Ingenting.
Jag avstår från att betygsätta denna bok.
Wahlström & Widstrand
2014 – ISBN 978 91 46 22598 0
Lyssna nu gärna på Helen Humes – Time Out for Tears
Det låter som att Wästberg borde ha gått i samtalsterapi istället för att skriva boken. Om han pratar som han skriver så hade ju samtalsterapeuten åtminstonde fått betalt, istället för att som hans läsare fått betala, för att ta del av det.
SvaraRaderaVilken jättefin uggle-bild!
Och jag avstår från att läsa denna bok. Men memoarsviten blir jag intresserad av nu. Trots att dotterns roman "Om man håller sig i solen" gav mig vissa obehagskänslor inför att veta mer om deras familjeliv. Sådan far, sådan son?
SvaraRadera