Lars Kepler - Stalker.

 Så har då Lars Kepler – författarduon med de osannolika namnen Alexander Ahndoril och Alexandra Coelho Ahndoril; jag antar att de finns, jag har i vart fall sett dem på foto … - skrivit en ny bok. Denna gång heter den Stalker. Också denna gång är den usel. Och åter undrar jag, liksom tidigare, varför jag köpt den.

Bättre var och en för sig. Läs gärna Mäster av Alexandra och Diplomaten av Alexander.

Jag har inget emot deckare eller thrillers eller spänningsromaner eller kriminalromaner eller vad författarna nu brukar kalla sina alster. Inte alls. I vår herres bokhage får det finnas många olika sorters djur. Men varför måste de i så många fall vara så usla? Och eftersom jag vet detta – varför köper jag dem?

Ja ja kära ev. läsare. Frågorna hopar sig. Det enkla svaret är väl att vi alla understundom har ett fullt legitimt behov av lite mer eller mindre slapp avkopplingsläsning. Kanske i väntan på ett John Blund ska spänna upp sitt färgglada paraply och strö lite efterlängtad sand i ögonen. I sådana lägen kan kanske deckaren vara att föredra framför låt oss säga Nobelpristagaren mr Prudhomme (som fick priset för ”… ådagalagda förtjänster som författare och särskilt om hans av hög idealitet, konstnärlig fulländning samt sällspord förening av hjärtats och snillets egenskaper vittnande diktning”). Fast, slår det mig nu, det är kanske mer av Prudhomme man borde läsa i lägen när John Blund låter vänta på sig. Så i stället för att kasta ut pengar på Kepler och alla hens följeslagare inom och utom riket, kunde jag kanske nöjt mig med en säger en Prudhomme?! 

Mr Prudhomme.

Nå. Nu gäller det alltså herrskapet Lars Kepler. Som framgår redan av titeln, så får vi alltså denna gång stifta bekantskap med en stalker, som – enligt Wikipedia - är en person som ägnar sig åt stalking. Varmed menas att tvångsmässigt smyga på och förfölja en annan person. Men eftersom vi nu pratar om en deckare, så förstår man lätt att stalkern denna gång inte bara nöjer sig med att smyga och förfölja. Vederbörande mördar också. Och inte bara upprepade gånger utan dessutom på det mest bestialiska sätt man kan föreställa sig, och med i stort sett med samma modus operandi varje gång. Som GW säger.

I boken möter vi bl.a. en höggravid lesbisk kommissarie, en hypnotisör tillika psykiatriker, en blind kvinnlig pianolärare, ett barn, fördomsfulla poliser, en morddömd narkotikamissbrukande präst och en annan präst som ägnat sig åt incest. Onekligen intressanta interiörer från kyrkans inre värld. Vi får också inblickar i organiserade sexuella orgier på ett känt Stockholmshotell, där en av poliserna under tjänsteutövning inte kan tygla sina sk manliga lustar utan förenar sig i köttet med en av de kvinnliga deltagarna. Joona Linna, den gamle ensamvargen och kommissarien med nästan utomjordiska slutledningsförmågor återuppstår från de döda men verkar i slutet av boken har gjort sitt inte bara inom polisen utan också slutligt i såväl jordelivet som i kommande böcker av Kepler. Min speciella favorit, den undersköna och otroliga Saga Bauer, nämns denna gång till min besvikelse på bara tre säger tre rader. Bara detta är ett skäl att dissa boken.

Men det finns fler och kanske mer avgörande. Om jag skulle sätta poäng på personbeskrivningarna, så får det bli 0 poäng, trovärdighet i själva storyn: kanske 1 poäng, Joona Linnas agerande: -5 poäng, dialog mellan personerna: 0 poäng, hypnotisörens kärleksliv: 0 poäng, själva mördandet: 0 poäng, äckelpäckelfaktor: 5 poäng, beskrivningen av polisarbetet: 0 poäng, skrämselfaktor: 0 poäng, reklam för gul regnjacka: 5 poäng, psykologiska trovärdigheten i stalkerns agerande: 0 poäng. Bredden på mordverktyg är imponerande. Vi ser knivar av olika slag, liksom pistoler, automatvapen, vanliga bondgevär, spadar, yxor, ståltråd och också en skruvmejsel. För sin fantasi inom detta område ger jag författarna 5 poäng. Men dessvärre 0 poäng för trovärdigheten vad gäller den stillasittande, bokläsande och pianospelande psykiatrikerns häpnadsväckande fysiska förmåga.

Och detta resulterar i att jag sammantaget ger Stalker överbetyget 2 stars av fem.