Mario Vargas Llosa - Den blygsamme hjälten.

Mario Vargas Llosa, är född i Argentina, uppväxt i Peru och då också peruansk medborgare men numera bosatt lite varstans i världen och sedan länge spansk medborgare. Författare förstås, men också debattör, essäist, fd politiker på högerkanten, ledamot av olika lärda sällskap och akademier och jag vet inte allt. Nobelpristagare 2010 med motiveringen ”för hans kartläggning av maktens strukturer och knivskarpa bilder av individens motstånd , revolt och nederlag”.

Ja, detta och säkert mer därtill. Och en mina absoluta litterära favoriter.

Jag har läst alla hans verk som översatts till svenska och vill för egen del främst framhålla, för den av mina ev. läsare av denna blogg som skulle vilja gå i mina och förste markisens av Vargas Llosa litterära fotspår, Det gröna huset, Kriget vid världens ände, Samtal i katedralen och den absolut främste av hans böcker enligt min mening, nämligen Bockfesten. Läs dem långsamt och med eftertanke vilket är nödvändigt för att se och förstå hans litterära stil och budskap, och nya världar öppnar sig för dig. Jag lovar. Jag lovar också att du får böcker som du ständigt vill gå tillbaka till och som kommer att ge dig andra litterära måttstockar än vad du kan ha nu. Detta förstås på gott och ont – men mest gott.

Du fortsätter förstås, precis som jag naturligtvis själv har gjort, att läsa och kommentera andra böcker av andra författare. Och du kommer, precis som jag har gjort, att hitta andra och nya favoriter. Men i bakhuvudet kommer säkert också du ha den svårforcerade men underbara litterära stilen i Det gröna huset, det totala allvaret i Samtal i katedralen och beskrivningen av en diktators övergrepp i Bockfesten med dig och därmed kanske också en insikt om att fyra stars till Nessers senaste eller fem till Tichýs inte gör att de kan jämföras med Vargas Llosa. Bra är de, goda författare är de, priser är de värda liksom publik uppskattning. Men fyra stars till Vargas Llosas senaste bok Den blygsamme hjälten väger, i min skala och enligt min egen litterära besman, tyngre än de flesta böcker som jag själv gett fem stars här på bloggen. För inga av dem förmår på tillnärmelsevis samma sätt återge kampen mellan maktens strukturer och individens motstånd, revolt och nederlag. Och med den språkliga och litterära spännvidd som Vargas Llosa har. Så är det.

Litterär besman?

Och därmed också sagt att jag ger Den blygsamme hjälten fyra stars av fem. Här berättar Vargas Llosa en historia. Han har inget särskilt budskap. Han vill i all enkelhet roa dig och mig med en berättelse och han gör det förstås bra. Hans litterära stil är i huvudsak anpassad efter detta, även om han också här understundom på sedvanligt sätt rent stilistiskt blandar olika tids- och händelseperspektiv i en och samma andning och på så sätt förstärker sin berättelse.

Vad berättar han då? Tja, vi får två olika historier som återges parallellt – den om åkeriägaren Félicito Yanaqué och den om försäkringsdirektören don Rigoberto. Båda drabbas av händelser utom deras kontroll och som skakar om livet för dem och deras familjer i grunden. Värst, vill jag lite manschauvinistiskt hävda, blir det för den stackars Félicito som bland annat mister sin undersköna och unga älskarinna fröken Mabel. Men sådant kan ju hända vem som helst har jag hört. Utan att gå in på några detaljer i övrigt kan jag väl bara säga att dessa två historier till slut blir en och att allt slutar lyckligt. I huvudsak alltså.

Dettas kan ju låta lite veckotidningsaktigt. Men icke. Du får ett par timmars behaglig, intelligent och roande läsning som kan förströ dig i dessa bittra tider när – i den stund detta skrivs – mr Trump kan bli president i USA.

Men som vanligt när det gäller den goda litteraturen kan du inte koppla bort hjärnan. För då kan du drabbas av samma dystra tanke som don Rigoberto, när han i ett svagt ögonblick inbillar sig att han aldrig skulle ”slippa ut ur den här labyrinten, det kom ständigt nya gångar, nya källare, fler och fler irrvägar. Var detta livet, en labyrint som oundvikligen, vad man än gjorde, ledde rakt i klorna på Polyfemos?”. Och så vill du förstås inte ha det?

Men, som sagt, det ordnar sig. Den enda återstående frågan blir väl egentligen vem som är den blygsamme hjälten. Jag är inte helt säker, måste jag säga. Antingen så är det …. , eller så är det … eller så kan det möjligen också vara …. . Vad tror du min ev. läsare?

Här ser vi den blygsamme smyga omkring.