Amos Oz - Min Michael.

”Jag skriver det här eftersom människor jag en gång älskat nu är döda. Som ung var jag fylld av kärlekens kraft. Nu är den kraften på väg att dö, och därför skriver jag. Jag vill inte dö”. Så lyder bokens första meningar. Skrivna av bokens kvinnliga huvudperson.

Kan en roman som börjar så bra verkligen kunna fortsätta på samma sätt, dvs. fortsätta väcka läsarens nyfikenhet inte bara på vad som kan ha hänt med kärlekens kraft utan också – och inte minst – kunna få oss att se och förstå på vilket sätt författaren förvaltar sin idé och därmed håller oss nyfikna och intresserade och fast i det närmast magiska grepp som bara den gode författaren kan koppla om oss på vår resa genom hens bok. Författaren här heter Amos Oz. Boken heter Min Michael.

Och, vill jag säga redan nu, Oz lyckas mycket väl med att förklara varför kärlekens kraft – den vi alla vill ha i vårt liv – var på väg att försvinna för den kvinna som heter Hanna. Och sannolikt också för den man som heter Michael. Och varför detta var oundvikligt för dem.

Vi läser om hur en oskuldsfull ung litteraturstuderande kvinna av en olycklig slump träffar en lika oskuldsfull ung man, som är blivande geolog. Trots att hon förvägrar honom sin kropp innan bröllopet går det som det plägar gå – de gifter sig, men olycksbådande nog under en dag med grå himmel och med sjok som av sorggrått. Deras nätter som nygifta blir stillsamma. Ibland tycker hon sig känna en slags dunkel förväntan stiga utmed ryggraden. Men om vad? Ja, säg det. Något annat än det hon fick i vart fall. Men med barn blir hon, förstås. Graviditeten blir lika plågsam för henne som deras gemensamma liv efterhand blivit. Vilket av henne uppfattas som ”... ett platt, mjältsjukt landskap. En gulnad stäpp”.

Men kan det gå på något annat sätt i en relation där kvinnan har intellektuella och litterära intressen och han både fysiskt och intellektuellt är lika rörlig som de stenar har studerar. Där hon kan fly bort i obetänksamma impulsköp av kläder till sig själv eller dyra pennor eller pipor till honom. Medan han gräver sig allt djupare ner i sin avhandling och sin forskning och till slut egentligen bara pratar med deras gemensamma son.

Var Hanna då, trots att hon en gång sade sig älska sin Michael, någon gång lycklig med honom? Antagligen inte. ”Bara hans hand känner jag. Honom känner jag inte. Inte alls”. Efterhand fylls hennes nätter av sedan länge undertryckta egendomliga drömmar om att hon ändrar roll i livet, blir till en annan, blir furstinna av Danzig, möter hemliga mystiska tvillingbarn från sitt förflutna. Men Michael märker förstås inget. Eller säger i vart fall inget. Människor som de båda älskat eller tyckt om dör också runt dem eller flyttar från staden de bor i, som råkar vara Jerusalem – det är släktingar, grannar och vänner. Tomheten mellan dem blir allt mer ekande, ungefär som i en gravkammare tänker jag mig. Vid ett par tillfällen får Hanna också ett slags psykiska sammanbrott, men hämtar sig. Den ena dagen blir för henne efterhand alltmer den andra lik. Tomma.

Efter drömmarna kommer så de onda aningarna – om honom, om deras barn, om tillvaron, om framtiden. Boken slutar i en slags öppen slutenhet. Hanna tycks öppna en sedan länge stängd dörr för sina inre, mörka hemligheter, men dit ingen annan har tillträde. Och kärlekens kraft – ja, finns den, fanns den? Kanske en gång, men inte nu. Inte för Hanna i vart fall. Inte för Michael i vart fall. Inte nu när allt verkar vara för sent.

Boken igenom, även om de sk lyckliga stunder som av och till trots allt finns dem emellan, skriver Oz i en dov antydande skrämmande mörk ton. Som läsare vet vi inte riktigt vad som ska ske eller hända, men vi anar och och tycker oss förstå. Som det ska vara i en bra och välskriven bok av en god författare. Boken är, som du min okände läsare av denna blogg redan förstått, ingen feel good bok direkt. Men en bok av hög litterär kvalitet och med en story som berör och håller boken igenom. Det går inte att ge Min Michael av Oz annat än fem stars av fem i betyg. Boken kom redan 1977 och betraktas, har jag läst mig till, allmänt som Oz´s internationella genombrott. Nu finns den på svenska igen som nyutgåva i pocket.

xxx

”Som en bokhållare på ett affärskontor letar jag i högen av söndervittrade minnen”.