Ulf Lundell - Vardagar 2.

Vad är en ”vardag”? Ja, som vanligt när man vill veta något om sakernas rätta tillstånd får man som en annan gammal man lärt oss – jag tänker förstås på Jan Myrdal – gå till de sk källorna eller läggen. I detta fall först SAOL som säger att ”vardag” är ”dag som inte är lördag, söndag eller helgdag; i sammansättning ofta vanlig, inte märkvärdig” och sedan SO som säger ”veckodag som inte är söndag eller helgdag och alltså normalt är arbetsdag; ibl. äv. inklusive lördagen” och slutligen SAOB som mångordigt säger bl.a. ”i utvidgad l. bildl. anv. om alldaglig l. ordinär (o. mer l. mindre trivial l. glädjelös l. slitsam o. d.) tillvaro l. tid(rymd) o. d.)”.

(SAOL är som bekant Svenska Akademiens Ordlista; SO dess Svensk Ordbok; SAOB Svenska Akademiens Ordbok, ett gigantiskt projekt som beskriver svenskt skriftspråk från 1521 och framåt och hittills publicerats i 37 band med artiklar från a - vret; den är alltså än i denna dag inte fullbordad trots att det första bandet gavs ut 1898, och när den väl blir det tänker man visst börja om igen på a – se där en kulturens perpetuum mobile. Samtliga dessa tre ordböcker finns, som en närmast osannolik kulturgärning, publicerade på Akademiens hemsida. Gå omedelbart dit! Men läs förstås först färdigt detta lilla inlägga ...).

Flitig läsare av SAOB? (Fotograf okänd för mig).

Ja, inte vet förstås jag vilken definition Ulf Lundell tänkte på när han skrev Vardagar 2 – eller för den delen Vardagar som kom häromåret. Men jag sätter en slant på att han tänker sig, eller uppfattar, sin tillvaro där nere på sin gård i Kivikstrakten där han numera sedan länge bor permanent som mer eller mindre trivial, glädjelös och slitsam. Och ensam. Och därav alltså bokens titel. Men vad vet jag egentligen om den saken. Han kanske inte tänkte något särskilt alls. Vid val av titel, alltså.

Nå. Men vad om Vardagar 2. Lundell är nu runt 70 år och har i långa stycken fört en tillvaro  som, antar jag, skulle tagit livet av de flesta. Men han har trots det varit ofattbart och nästan genomgående högkvalitativt produktiv och gett ut över 30 album/CD och över 20 romaner och lyrikverk. Han målar också och har dessutom bl.a. gjort fantastiska illustrationer till en utgåva av Shakespeares Sonetter, som jag har i min bokhylla. Han är i sina litterära verk inte så sällan totalt utlämnande och räds inte lämna ut detaljer om sitt personliga liv – vilket säkert skadat bilden av honom i allmänhetens ögon. Men han är fanimej en renässansmänniska. Fast här i den svenska ankdammen tror väl de flesta att de känner honom när de tänker sig en alkoholiserad numera äldre man som har en dotter som skaffat sig barn med Mikael Persbrandt. Och dansat i TV.

Jag skulle vilja att alla mentalt stelbenta djävlar här i fosterlandet kunde ägna en dag eller två åt att lyssna på hans låtar – t.ex. Under askan på hans album Längre inåt landet (”Under askan – Glimmar glöden – I all vilsenhet finns – Vägar bort från döden – I alla nederlag – Hopp för bittra öden”) eller varför inte också Tranorna kommer från hans senaste album med en starkt berörande text som kanske känns som mest angelägen för oss som är hans generationskamrater eller för den delen de som kämpar med en tillvaro där en kärlek försvunnit. Men vad vet jag.

Men, som sagt, vad om Vardagar 2. Är boken en slags dagbok? Svar nej, trots att mycket, men alltså långt i från allt, är daterat och då från den 13 jan till den 28 december 2018, men med ett påtagligt stort uppehåll runt moderns död. I stället för dagboksanteckningar läser vi – mestadels i texter på fri vers men också i återkommande sammanhållna prosastycken - Lundells funderingar om stort och smått, om liv och död, om kärlek och uppbrott, om sjukdomar och krämpor, om alkoholism, om politik, om läsefrukter, om filosofi, om barndomen inte minst, om musik, om fåglar, om planer på turné, om städning, om bilåkande, om … ja, jag vet inte allt – men hela tiden om sådant som berör de flesta av oss och som vi också kan känna igen oss själva i. Det mesta är läsvärt, intressant och viktigt. Ibland något ömkande. Ibland något gubbgnälligt. Ibland något förvirrande. Ibland något obehagligt. Men vafan – det skulle ju bli exakt så, fast inte lika välformulerat och angeläget, om vi var och en av oss skulle få för oss att hugga ner i sten de tankar som flyr igenom vår egen lilla hjärna.

Men vem av oss skulle kunna skriva t.ex. följande efter en helt vardaglig händelse och ge den en alldeles ny innebörd:

”Var på Coop i vanlig ordning

Tycks vara mitt Ullared

Såg direkt jag kom in, på jakt efter dragkorg

nån jag tyckte jag på något sätt kände igen två

kassor bort, gick till grönsakerna, men vände

Jomenvisst: Gudrun

Jag gick fram mot henne, hon vände ansiktet åt mej

Först så stelt, sammanbitet

sen det där leendet som hon åtminstone inom

politiken charmar så många med

Jag sa, utan minsta leende: Den politiska

haveristen önskas God Jul av rättshaveristen

sen gick jag tillbaka till grönsakerna

Onödigt maybe

men jag kunde inte låta bli

Tydligen”

Vem av oss – inte många.

Men visst läser, skriver och tänker han – och kanske målar - som det verkar nästan maniskt. Som för att hålla demonerna och ensamheten inom någorlunda strama tyglar. Det han åstadkommer – som nu boken och den senaste skivan – håller ändå obruten och hög klass. Hans text är som att hålla en annan man om ryggen; som att själv bli hållen om ryggen av en annan man. Såhär blev det broder – kunde vara bättre, men vi håller ut. Vi håller ut. Vi håller ut även om det pågår en ständig kamp för att hålla livet som det nu blev stången; även om vi ständigt är på flykt in i och kanske – i bästa fall - igenom den oundvikliga krisen. Kanske är det därför han skriver rader som

”Igår i det alldeles stilla

faller ett ensamt löv

sakta ner

Har släppt taget

Känner att sådär vill jag dö”

Vad kan man då ge denna bok – en av de få jag läst de senaste åren som är väl värd en omläsning - för ett betyg om inte fem stars av fem. Och kanske hoppas på att det kommer en Vardagar 3 så småningom. Efter att hans sommarturné 2019 är avklarad och efter att hans sannolika fängelsemånader för att nu i år ha kört bil berusad är genomlidna. Detta med bilen kan jag inte förlåta den djävla mannen för. Mycket annat, men inte just det.

xxx

”Man vill ha mig att läsa in Vardagar som ljudbok

Jag är tveksam

Eller: som om jag skulle ha lust att

läsa igenom allt det där en gång till

Men jag hör på radion att ljudböcker ökar

Ja, kan jag skita i

Jag är konservativ där, ihärdigt konservativ

Böcker är böcker”

”Fortfarande inte klok på var Skåne ligger

Västra Götaland, Östra Götaland

Eller, troligast, bara för sig självt?

Vi är bortglömda

Skåningar kanske alltid har känt sig åsidosatta”

”MUF vill skippa bidrag till kulturen och

lägga ner public service

Hur kommer det sig att ett ungdomsförbund sysslar

med så gamla stendöda frågor?

Ett samhälle som inte stöder kulturen är ett samhälle

som avstår från självinsikter

och skulle det vara tal om att lägga ner

public service på allvar

så borde förstås Säpo kopplas in

Must tillochmed”