Caterina Pascual Söderbaum - Sonetten om andningen.

Skulle ett författarskap som bara omfattar två utgivna böcker kunna ingå en svensk litterär kanon, om vi nu hade haft någon. Ja, i vart fall om vi talar om Caterina Pascual Söderbaum. Hon föddes 1962 i Katalonien med svensk mamma och spansk pappa och dog redan 2015 och gav bara gav ut två böcker – Sonetten om andningen 2001 och Den skeva platsen 2016, dvs. postumt. För novellsamlingen Sonetten om andningen, som nu som en ren och skär kulturgärning getts ut i en nyutgåva av Bonniers och som jag kort skriver om här, fick hon Sveriges Författarförbunds välrenommerade sk katapultpris och för Den skeva platsen postumt Sveriges Radios romanpris. Förutom sitt författarskap var hon också verksam som litteraturvetare, tolk och översättare. Som översättare var hon mest intresserad av att till spanska och katalanska översätta både svenska och engelska författare, t.ex. för vår del Selma Lagerlöf, Kjell Westö, Peter Englund och inte minst Steve Sem-Sandberg. Vill du veta vad jag skrev om Den skeva platsen kan du göra det här: https://kennethbokhallaren.blogspot.com/2017/02/caterina-pascual-soderbaum-den-skeva.html

Pascual Söderbaum. (Jag hittar ingen uppgift om fotograf).

Men vad om Sonetten om andningen? Novellsamling skrev jag – bättre skulle nog vara att säga att denna till omfånget tunna bok snarare består av fyra olika sparsmakade berättelser som tillsammans bildar en slags helhet. Men en helhet som i sin gåtfullhet inte utan vidare låter sig genomskådas och inte heller lätt kan ges en samlad beskrivning. Mer än kanske att de i någon mening måste anses handla om livet och döden och kanske kärleken och, vill jag har sagt, både till sina delar och till sin helhet är litterärt högtstående. Vi läser en författare som tycks vara noggrann i sitt uppsåt, i sitt sätt att närma sig läsaren, och som därför måste få samma noggrannhet tillbaka av oss. De fyra berättelserna verkar vara sammanbundna, eller kanske skall man säga sammanknutna, av återkommande detaljer och sitt tema och kräver just den långsamma läsning som alla goda böcker förutsätter för att kunna ses. Det är som att de då andas tillsammans med oss.

Har jag nu med denna kryptiska text skrämt bort dig, min okände läsare av denna blogg, från att närma dig Pascual Söderbaums böcker? Men det kan förhoppningsvis inte vara möjligt när du nu får veta att jag ger Sonetten om andningen fem stars av fem i betyg. Precis som jag gav Den skeva platsen. De finns båda i bokhandeln och på ett bibliotek om du nu har turen att bo någonstans där sådana fortfarande finns. Bor du i Stockholm är det säkrast att du skyndar dig innan kulturborgarrådet Jonas Naddebo av besparingsskäl lagt ner dem. Annars finns ju som alltid våra antikvariat.