Bokhållarens uggla

Bokhållarens uggla

onsdag 8 april 2020

Magnus Dahlström - Förhör.


Magnus Dahlström är en författare som jag följt under ganska så många år och jag har nu också läst hans senaste bok Förhör. Den är förstås, som hans övriga böcker, mycket läsvärd och kan verkligen rekommenderas. Men det visste du väl redan, min okände läsare av denna blogg? Att jag ger den fem stars av fem i betyg kan inte överraska någon som tidigare läst Dahlström. Eller kanske för den delen några av mina kommentarer till andra böcker jag lagt ut här. Men vad vet jag om det.

Magnus Dahlström är en författare som höjer blicken | SvD
(Foto Caroline Andersson)

Vi läser i Förhör om en kvinnlig civilanställd utredare utan namn som arbetar på en polismyndighet någonstans i fosterlandet. Hennes arbetsuppgifter tycks vara oklara. Hennes roll inom myndigheten likaså. Hennes introduktion till arbetet är uppenbarligen obefintlig. Men i det kala anonyma tjänsterummet möter hon personer som på olika sätt förväntar sig hennes biträde i polisiära ärenden. I ett annat rum i korridoren sitter hennes chef, tillsynes ständigt upptagen i viktiga telefonsamtal. Där sitter också hennes kollega Barbara Babanovic, den enda av hennes kollegor med namn, i sin polisuniform och med pistol, batong och handfängsel skramlande från höften. Vad hon gör förefaller oklart. Liksom de andra personer som utredaren där hon sitter bakom sin stängda dörr ibland kan höra röra sig i korridoren. Hela sammanhanget verkar Kafkalikt.

Utredaren möter alltså personer som på ett eller annat sätt behöver antingen hennes hjälp eller har hamnat i klammeri med rättvisan. Dock möter hon inte, såvitt jag förstår Josef K. Men väl t.ex. mannen som hävdar han tagit livet av en kvinna som kan vara han fru, men som fortfarande visar sig leva; den pojke som möjligen allvarligt skadat en annan pojke som deltagit i samma demonstration; de pojkar som påstås ha gjort ett inbrott i en kiosk men där saken kan vara av helt annan och värre karaktär.

Alla förhör eller samtal – det är sammantaget ett tiotal - är märkliga och surrealistiska. De blir efterhand allt mer absurda och utan sammanhang, utan förklaring, utan början och utan slut. Det är oklart vad som sker såväl före, under som efter förhören. Alla talar förbi varandra. Utredaren blir också allt mer ifrågasatt av sina klienter eller besökare. Stämningen blir dov, mystisk, skrämmande. Det är som om det vilar en skräck under ytan, men varför blir det svårt att sätta fingret på. Det är märkligt och underbart att läsa. Behöver man då inte förstå? Nej.

Och de ansiktslösa anonyma kollegorna fortsätter gå i den anonyma korridoren. Och Barbara Babanovic fortsätter titta undrande på utredaren och fråga hur hon mår. Men skymtar inte Josef K trots allt där i korridoren? Tror nästan det.

Förhör

Sa jag förresten att jag gav boken fem stars av fem? Javisst gjorde jag. Men efter att ha läst Förhör kan man inte vara helt säker på något. Längre.

xxx
Två okända äldre människor passerade henne i korridoren, de gick mot hissen och utgången. En man och en kvinna. En uniformerad kollega eskorterade dem. De samtalade med låga, försiktiga röster och kollegan pekade på något, med ett familjärt leende. Ingen av dem såg henne.

Kafka - varför så märkvärdig?








Inga kommentarer:

Skicka en kommentar