Hanna Nordenhök - Det vita huset i Simpang.

 

I Det vita huset i Simpang ger oss Hanna Nordenhök en beskrivning inte bara av en undergångsvärld i 1930-talets nederländska Ostindien utan också, och framförallt, en initialt nästan skissartad men efterhand allt mer närgången skildring av en familjs undergång. Livet i den lilla familjen präglas av övergivenhet, tristess, sjukdom. Och hemligheter. Och gäckade drömmar och förhoppningar.

När berättelsen börjar driver pappan en slags sockerodling i landet medan mamman lever det sysslolösa rikemansliv man kan leva om de rätta betingelserna finns. Efterhand får man två barn – en flicka med goda förutsägningar att klara livet och en pojke som inte har det. Och mamman då? Ja, hennes liv kommer att präglas av ensamhet, oförlösta konstnärsdrömmar och psykisk och fysisk ohälsa, inte minst den syfilis som hennes man smittar henne med. Och också skam och skuld för ett övergrepp som sonen begår mot en ung oskyldig tjänsteflicka.  

Barnen lämnas i stort sett ensamma att utforska livet och tillvaron – mamman är präglad av sjukdom, pappan ständigt frånvarande; vi läser alltså om en familj i långsamt med obönhörligt förfall. När så kriget kommer flyr mamman med barnen hem till sin familj i Sverige. Hem till en, som jag uppfattar det, utdragen undergång för henne och barnen. Ja, herregud, tänker jag, så kan det väl bara hämpa sig i en roman. Förhoppningsvis. Men är inte det ett av skälen till att vi läser romaner – att få ett möjligt liv skrivet på näsan och sen fundera över om författaren kan göra det troligt eller inte, göra det intressant eller inte, göra det läsvärt eller inte. Kanske göra det möjligt att dra lärdomar av.

Och detta kan Nordenhök i hög grad enligt min mening. Hennes språkhantering är, om än stundtals svårfångad, lysande. Hennes sätt att kalla personerna vid olika namn beroende på omständigheterna och med återkommande tidsförskjutningar i berättelsen kan stundtals vara krävande för läsaren men hela hennes romanbygge är imponerande. Mycket i roman är också tilltalande förbryllande och samtidigt fascinerande och den ton, förstärkt av den boken igenom uttrycksfulla prosan, som Nordenhök lagt an i sin roman kommer sannolikt att vibrera också i dig, min okände läsare av denna blogg, länge än efter läsningen. Det är därför jag för min del ger Det vita huset i Simpang fem stars av fem i betyg.

(Det finns en hel del i Det vita huset i Simpang som påminner om Nordenhöks förra roman Promenaderna i Dalby hage. Läs också den, blir mitt välmenande råd).