Sofi Oksanen - Hundparken.

 

”De långsamt gående pensionärerna … behövde ett svepskäl för att gå ut” skriver Sofi Oksanen på ett ställe i sin senaste bok. Det känner man ju igen. Liksom att de långsamt tänkande pensionärerna kan behöva en spark i röven för att komma i gång med en text även om den bok man tänker skriva om skulle vara aldrig så bra. Som nu Oksanens Hundparken. Varför är det så? Ja, endast gud vet. Han är ju allvetande. Själv tycker man ju bara att det känns frustrerande och inte så lite enerverande.

För Hundparken är bra och läsvärd. Det är en komplicerad och sammansatt bok med många teman, olika tidsperspektiv och infallsvinklar över mänskligt liv och levande. Och död. Och kanske kärlek, vad vet jag. I centrum står Olenka och Darja vars liv och öden korsas mer en gång. Båda kämpar för en överlevnad och ett bättre liv än det korrumperade och kommunistiska Ukraina kan erbjuda. Båda förstår och accepterar att slagfältet då är kvinnokroppen.

Den ena kvinnan säljer sina ägg och den andra administrerar detta så att barnlösa kvinnor i väst mot pengar kan bli befruktade och i bästa fall föräldrar. Cyniskt och hjärtlöst på ett sätt; på ett annat inte. Men verksamheten utspelar sig mot en fond av skör lojalitet, förtroenden som ges och sviks, bitterhet gentemot den som har och inget ger och efterhand en längtan som ekar i allt tommare bröst. Och ett mord på en av kvinnornas pappa som gjorde vad han kunde för att komma undan kommunisttidens koldammsstinkande helvete, men misslyckades. Men hans misslyckande drabbar de efterlevande intill tredje led.

Kan detta då sluta lyckligt? Nej. Nog sagt om det.

Men som läsare av Hundparken vill man dröja vid och följa kvinnornas öden. Det är ingen lättläst bok i den meningen att intrigen skulle vara genomgående enkel att följa eller kanske ens att acceptera i alla delar. Så är det inte. Men Oksanens handlag med storyn och hennes språkhantering och skarpa, precisa prosa gör boken mer än läsvärd. Fem stars av fem får det bli i betyg. Kommentaren är kort, vad gör det, ety bokens efterbörd lång, vilket är viktigare.