Gao Xingjian - När jag köpte ett spinnspö åt farfar.

Vem är då Gao Xingjian? Ja, om jag kommer ihåg rätt så är han en av bara två nobelpristagare i litteratur från Kina, eller med kinesisk bakgrund. Den andre är Mo Yan. Nu skulle jag ju för all del kunna gå till Wikipedia – eller kanske rentav Svenska Akademiens i sig utmärkta hemsida - och kolla, men varför göra det, när jag som vanligt tror jag har rätt. Men jag kan ju ha fel. Slå upp själv, bäste ev. läsare av denna blogg.

Gao Xingjian fick Nobelpriset år 2000 – det vet jag - och av honom har jag tidigare läst Andarnas berg och En ensam människas bibel, som båda är klart läsvärda och verkligen kan rekommenderas, inte minst till den som vill få sin kanske romantiska föreställning om Maos kulturrevolution något rubbad eller snarare rentav ifrågasatt. Nu har jag också läst den till omfånget ganska tunna novellsamlingen När jag köpte ett spinnspö till farfar, ett fynd på antikvariat. (Jag har väl tidigare sagt att antikviteten är en omistlig del av vårt kulturliv. Om inte, så säger jag det nu).

Alla dessa tre böcker är översatta av Göran Malmqvist, sinologen, professorn och ledamoten av Svenska Akademien. Det kan ju uppstå en tanke att han, och kanske därmed Akademien, var i en jävssituation när man diskuterade Nobelpriset till Gao. Detsamma gällde för den delen också när Mo Yan fick priset. Där var saken kanske ytterligare lite delikat eftersom Malmqvist överlämnade ett antal av honom översatta verk till ett bokförlag i direkt anslutning till att Nobelpriset tillkännagavs. Gör då detta att de två prisen kan ifrågasättas? Nej, det tycker jag inte. Bra böcker är bra böcker, bra författarskap är bra författarskap, oavsett översättare. Men den som vill och orkar ifrågasätta Akademiens oväld må väl göra det. Till ingen nytta.

Nå. Den till omfånget tunna boken innehåller tio noveller och i nästan varje kan man utläsa kritik mot Mao och hans tid, särskilt förstås vad som skedde under den s.k. kulturrevolutionen, dvs Maos fullskaliga experiment mellan åren 1966 och 1976 och som syftade till att i landet avlägsna makthavare och andra som uppfattades slagit in på den kapitalistiska och/eller revisionistiska vägen – eller, som det också hette, man ville ge folk ideologisk omskolning genom kroppsarbete. Om detta finns mycket att säga, men det får bli en annan gång, men många av oss kommer fortfarande ihåg det på tiden ihärdiga viftandet med Maos lilla röda även här hos oss (du fåkunnige hänvisas som vanligt till Wikipedia). Tiden beskrivs med rätta i novellerna genomgående som Maos vansinniga tid, de svåra åren, de åren som blev så katastrofala, åren för omskolning och liknande. Det är alltså tydligt för läsaren var Gao står rent politiskt och han flyttade också från Kina i sinom tid och bosatte sig i Frankrike, där han omsider också blev medborgare.

Påverkar då detta relativt tydliga politiska innehåll i novellerna läsaren? Nej, rimligen inte. Läsaren vet var författaren står rent politiskt men ser ändå de litterära kvalitéerna i dem. De är till både form – inte minst när Gao vid ett par tillfälle använder sig av s.k. inre monologer - och innehåll spännande och intressanta och dessutom till delar rentav berörande på ett mänskligt plan. Jag tänker tex på den novell där en gammal man tänker tillbaka på sitt liv, hur det blev och vad han kanske, kanske inte gått miste om – om han vågat, om han orkat, om han velat göra saker annorlunda. Om han inte varit så bunden av konventioner. Det är väl sådana tankar som vi lite till mans nån gång kan brottas med utan att för den sakens skull ångra något. Det som skett har skett. Det blev som det blev. Och det blev bra.

De tidigare nämnda Andarnas berg och En ensam människas bibel är böcker som envar litteraturintresserad borde skaffa och läsa enligt min mening. När jag köpte ett spinnspö åt farfar har enligt in mening inte samma höga kvalité men kan förstås läsas ändå med stor behållning, även av den - i likhet med er Bokhållare - som kanske inte direkt uppskattar novellformen. Så en fyra stars av fem får den i läsbetyg av mig.