Horace Engdahl - Spårvagnsresor med mr Hume.

Mr Engdahl är jag inte så säker på att alla omedelbart kan erinra sig vem det är; men säg enbart Horace så tror jag att klockorna kanske ringer hos fler. Tror jag. Men vad vet jag numera vad som rör sig i folkdjupet. Det är knappt jag längre riktigt vet vad som rör sig i mitt eget allt grundare inre. Även om jag fortfarande vet vem Horace med efternamn är.

Författare, kritiker, översättare, medlem i Svenska Akademien och, till min överraskning, numera göteborgare och relativt nygift. Men vad gör egentligen denne snart 75-årige halvgamling dagarna i ändå, kan man undra. Ett av säkert många svar ges i hans senaste bok Spårvagnsresor med mr Hume. I den, vilket kanske i och för sig kan vara sant, vill han få oss att tro att han säkert oftare än vad som kan vara nyttigt för plånboken – men slår det mig nu: åker inte pensionärer gratis dagtid där? - åker omkring i sin nya hemstad Göteborg på deras skakiga spårvagnar för att orientera sig i stan, men att han då också ibland slår sig i slang med den skotske filosofen David Hume, som avled 1776. Det senare är med all säkerhet sant. Jag vet av egen erfarenhet att det mesta kan hända just på spårvagnarna i Göteborg.

Men när man åkt färdigt för dagen – vad gör man då? Vad jag själv gjorde den där gången vill jag låta vara osagt här, men den gode Horace ägnar sig väl åt uppgifter kopplade till Akademien, läser gör han ju uppenbarligen en hel del och sen skriver han skall vi kalla det små litterära fragmentet. Jag har ett par sedan tidigare – bla, men inte bara, en liten bok vid namn Den sista grisen som, om jag nu så här långt efteråt minns rätt, retade gallfeber på hans före detta och argsinta hustru. Hur som helst kan väl Spårvagnsresor … klassas in i min påhittade genre litterära fragment.

Nå. Möjligen, men hur ska jag kunna veta om det är så, sätter han sig hemma från spårvagnsresan vid datorn och ägnar sig då kanske åt konsten att skriva utan särskilda ambitioner, utan en särskild avsikt. Men det är väl antagligen att lite nedvärdera hans kunnande och ävlan, föreställer jag mig. Jag kan skriva sådana här små texter du just läser utan annan strävan än att kort sammanfatta en läsefrukt, men inte, det är min övertygelse, en man som Engdahl som kan mer, förstår mer, har en helt annan överblick, skriver bättre. Har en annan press på sig, och då inte bara från en fd argsint dam. Ja, men vad vet man. Han kanske rent av skriver bara för att få tiden att gå. Sådant har ju hänt för.

Fast en sak, den enda antagligen, verkar vi ha gemensamt. På sen eftermiddag, före kvällsmaten, sätter han sig på balkongen för att vid tjänligt väder ta en liten, sannolikt mycket liten, drink före maten. Det bör alla som kan göra. Sen behöver man ju inte, som paret Engdahl, kalla denna lilla högtidsstund för Odens timme. Men å andra sidan – varför inte. Ja, varför inte.

Men, tänker kanske den som orkat läsa så här långt, boken, boken. Vad om boken Spårvagnsresor …? Inget här, blir mitt svar. Den ska läsas och inte fås refererad. Men det är en liten, tunn men spännande och starkt intresseväckande bok med briljanta formuleringar som inte bara handlar om Engdahls samtal med mr Hume utan också innehåller, förutom olika utvidgningar och fördjupningar av dessa samtal, små miniessäer om diverse ämnen som du antagligen inte visste att du skulle intressera dig för. Men det kommer du att göra. Jag vet.

För, som det står på baksidans text – ”Deras samtal fortsätter genom hela boken och avbryts av essäer om olika ämnen som aktualiseras av meningsutbytet i spårvagnen: 1700-talets franska salongsvärdinnor, Rousseaus paranoia, lyxens idéhistoria och mycket annat”. TV-programmet Lyxfällan och Casanova och hans bröder tex – spännvidden är stor.

Jag vill ge Spårvagnsresor med mr Hume fem stars av fem i läsbetyg. Önska den i julklapp blir mitt välmenande råd eller gå ännu hellre själv till din lokala bokhandlare. ”Mr Hume, det har varit ett nöje att åka spårvagn med er”, skriver Engdahl i bokens sista mening. Det är omöjligt att inte hålla med.

 

Alla fotografer okända för mig.