Tidskriften Respons är en helt
oumbärlig tidskrift för den som vill hålla sig någorlunda
informerad om främst den svenska bokutgivningen inom humaniora och
samhällsvetenskap. I den kan du i första hand läsa recensioner av
aktuell litteratur men också
mer allmänt hållna artiklar, allt skrivet av skrivkunniga akademiker. Sådana personer som vi hela tiden
trott att dom måste finnas, men som inte gjort så mycket väsen av
sig. Inte vet jag så noga vad som rör sig inom de akademiska
kretsarna på våra universitet och högskolor, men nog har man fått
intrycket att det är (eller har varit?) mer meriterande att sitta
inlåst på tjänsterummet och och låta dammet lägra sig över
perukstocken, men förstås understundom dessutom skriva en och annan oläsbar artikel, än
att synas i samhället på så sätt att också vi andra inte bara
förstår att de finns utan kanske också inser lite av vad de gör.
Tidskriften Respons är nu ett, av förhoppningsvis flera, forum för de som
vågat öppna fönstret mot oss.
Kay Glans, chefredaktör. Tidigare bla anställd på SvD och Axess.
För just här i denna tidskrift finns nämligen, för att citera Per
Wästberg, ”åtskilliga professorer, docenter och doktorer [som]
visar utmärkt skrivkunnighet, kritisk hållning och förmåga att
sammanfatta komplicerade materier”.
Tidskriften är privatägd men stöttas ekonomiskt av allehanda
akademier och vetenskapliga råd och har dessutom ett redaktionsråd
som inte går av för hackor, med både professorer och docenter som
är spridda över landet. Detta kan borga för att tidskriften mycket
möjligt är i det närmaste obligatorisk läsning på våra
universitet och högskolor. Den lär alltså överleva. Och nu är
det din tur att medverka till det, tycker jag!
Jag har i ett tidigare inlägg – klicka här om du vill läsa det –
skrivit lite om tidskriften. Nu vill jag egentligen bara berätta
lite om innehållet i det senaste numret – du kan bland annat läsa
en intressant, om än kort, artikel om medier och läsning, ett stort
tema om första världskriget, recensioner av Sigrid Rausings bok
”Anteckningar från en kolchos”, Thomas Pikettys ”Kapitalet”,
Agneta Rahikainens bok om Edit Södergran och Johan Svedjedals ”Ner
med allt – essäer om protestlitteraturen och demokratin, cirka
1965 – 1975” (det är i och för sig en recension som jag inte
blir riktigt klok på, men vad gör väl det – man behöver ju inte
begripa allt). Och mycket annat.
Det finns så mycket som jag vill läsa men inte hinner! Så frustrerande!
SvaraRadera