Lars Lerin - Naturlära.

Så har då också jag – äntligen! - bläddrat, läst och tittat mig igenom Lars Lerins Naturlära. Bläddrat, tittat, läst. Läst, tittat, bläddrat. Det är en rik bok. En djävla bok, vilket i min värld är ett positivt omdöme, kan jag säga redan nu. Över 400 sidor i stort format. Tung i alla bemärkelser.

Men bilderna vällde över mig. Ibland undrade jag faktiskt hur många djävla hus som står på trekvart det kan det finnas i limes norrlandicus, som det vetenskapliga namnet är på den del av Hagfors kommun som är gränsen för norrlandsterrängen. Och som Lerin mutat in och som har blivit hans själva hjärtland.

Men så kom det i den vällande strömmen av bilder – som en blixt från gud fader nästan – en som nästan tog andan ur mig. Och så en till. Och ytterligare en. Och … Och så satt jag där. Fast. Och blev det inte då så att jag började om från början igen? Jo, så blev det.

Men be mig inte beskriva varför bildernas kvalitet berör, eller säga något om hans penselföring, hans teknik, hans blick för naturen eller alla hans satans grässtrå (men jag kom under läsningen ibland att tänka på motiveringen för Harry Martinsons Nobelpris: ”för att författarskap som fångar daggdroppen och speglar kosmos”; något liknande skulle kunna gälla om Lerins konstnärskap). Om bilderna berör, så gäller detta nästan inte alls hans texter. Jag tycker att de ibland är snubblande nära det banala. Men vem är jag att döma? För Lerin är det antagligen så att kombination text och bild känns viktig och jag kan tänka mig att det är så han för egen del får en slags helhet i sina böcker. Och då får man som läsare acceptera det – ta det goda med det onda så att säga.

Naturlära är den första bok jag läst av Lerin. Jag kände förstås honom som namn tidigare och har också sett både några enskilda verk och dessutom sett/hört honom på TV (Babel) och radio (Värvet), men däremot missat den ganska omtalade dokumentären om bl.a. honom och hans blivande man (För dig naken). Men fler böcker skall jag köpa av honom. Fast det får då bli antikvariskt. Alla hans böcker är nämligen slutsålda på Bokus. Och att det skulle finnas kvar några i den fysiska bokhandelns nedersta källare tror jag inte på.

Nå. Jag gav Naturlära fem stars av fem. Och vill starkt rekommendera denna Augustprisbelönade bok.

Varför inte nu lyssna på ett spår från Thåströms senaste skiva: Thåström – Långsamt genom