Svenska Granta #5 med temat Vinnare.

Granta är ett engelskt litterärt magasin som började ges ut 1889 av studenter i Oxford. Efter att ha haft lite blandad framgång genom åren lanserades den så småningom som en tidskrift för new writing och är nu en väletablerad tidskrift vars engelska version ges ut en gång i kvartalet och då med en blandning av noveller, poesi, reportage och fotografi. Tidskriften ägs sedan 2005 av svenskan Sigrid Rausing, som har koppling till den berömda – och rika – Rausingfamiljen. Hon är dock klokt nog för ett bra tag sedan sålt sina andelar i Tetra Pak-koncernen och ägnar sig nu, förutom åt Granta, åt att stödja arbetet för bl.a. mänskliga rättigheter, kvinnors rättigheter och miljövård. Tillsammans med sin man driver hon också ett bokförlag. Hon har dessutom disputerat i socialantropologi och gett ut en mer populärt hållen och uppskattad bok om ämnet för sin avhandling. Att hon, i likhet med er okände bokbloggare, är född och uppväxt i Lund behöver jag väl inte säga?

Sigrid Rausing.

Nog om det. Granta finns numera i ett tiotal internationella utgåvor och sedan 2013 också i en svensk med Bonniers förlag som utgivare. Alla dessa olika utgåvor har hela tiden engelska Granta som nav, varför en medverkan i t.ex. svenska Granta kan innebära att texten publiceras också internationellt, vilket kan vara nog så viktigt för en författare från vår lilla del av klotet. Den svenska versionen innehåller därför också blandat svenskt och internationellt material och ges här ut två gånger pr år. Varje nummer har ett relativt löst tema för de texter som finns med där. Hittills har vi kunnat läsa om Gränser, Arv, Jakt, Spöken och nu i nummer fem om Vinnare.

Jag ska alldeles strax mycket kort kommentera ett par av inläggen i den svenska utgåvan nr 5, men ställer mig först frågan hur Bonniers marknadsför svenska Granta. Kanske borde jag hellre fråga mig om man marknadsför den. När den första utgåvan kom, fick den relativt mycket uppmärksamhet, men sedan tycker jag det har varit tyst. Jag har inte sett någon annons i dagspressen eller t.ex. Vi läser (som jag föralldel bläddrar i bara sporadiskt). Jag ser den inte i någon bokhandel här i Stockholm, medan man närmast snubblar över Liza Marklund när man går in i t.ex. Akademibokhandeln på Mäster Samuelsgatan. Hur det ser ut i Bonniers egen lilla låda på Sveavägen vet jag inte, men där borde den ligga pallvis. I mina egna två närmaste boklådor – Klackenbergs i Vällingby och Äppelvikens bokhandeln – finns den inte. Jag antar att varje bokhandlare förstås själv bestämmer vilket böcker som skall tas in och vilken placering de får i bokhandeln och att man då styrs av marknadskrafterna. Man måste ju gå runt. Men visst skulle det vara lite tråkigt om detta prestigeprojekt skulle lida den långsamma och säkert för alla inblandade plågsamma tvin- och sotdöden. Nu finns svenska Granta på twitter och instagram ser jag, men där finns inte jag. Varför inte på facebook – där finns ju jag …

Sveavägen 56. Han finns Bonniers. Och kanske Granta ...

Men som vanligt leder mig nog mina pessimistiska drag till och jag är möjligen ute i sk ogjort väder, i likhet då med den som tycker och tror en hel del men som inget riktigt vet, så ofta är. Även jag således. Jag läste dessutom härförleden att förlaget gör en ny satsning på Granta i form av sk e-singlar, dvs. noveller ur någon av utgåvorna kommer i form av en e-bok. Det låter ju faktiskt spännande och verkar ju inte direkt som om Grantaprojektet skulle vara i farozonen. Dessutom vet jag att innehållet i Granta nr #6, som kommer ut i november, redan är klart och har har det spännande och lätt förbjudna ämnet SEX. Och handlar antagligen inte om räkneordet.

Men ändå mina ev. läsare: gå in till närmaste bokhandel och köp något av de ex som kan finnas där. Eller ni kan väl i vart fall fråga efter en av utgåvorna. Alltid kan det betyda något. För både den fysiska bokhandeln och Granta.

Nog. Vad kan då sägas om Granta #5 med temat Vinnare? Mer än att det som vanligt är bra och därför bör läsas av varje litteraturintresserad. Jo - här slåss ett par stora elefanter, ett par mindre och en och annan (för mig) okänd om uppmärksamheten.

Vi har den allestädes närvarande Karl Ove Knausgård med en intressant men svårgripbar text, som dessutom innehåller låt mig säga tre textrader som sannolikt kommer att få den till Finland förvisade professorn i nordisk litteratur att gå i taket. Igen. Där finns en också intressant men för mig helt obegriplig text av Daniel Sjölin, mannen som ständigt hotar med att inte längre skriva något skönlitterärt, men som lika ständigt återkommer. Denna gång med en novell som antagligen skall vara norm- och samhällskritisk. Gissar jag. Vi kan läsa en novell av Matilda Gustavsson om en ung flickas resa till/in i/bort från religionen och det bultande blod som många kan uppleva inom sig vid tanken på Jesus och hans lidande och död för dem som tror. Hon skriver på en bok om Livets Ord, som det ska bli intressant och läsa. Katja Kettu, som skrivit den förträffliga Barnmorskan, ger oss ett utdrag från en kommande bok där vi kan läsa om den till synes urstarka, men av männen stympade kvinnan, som flyr från sina förföljare och utmattad når Sovjetunionen - ”Folkets paradis”. ”Här börjar min historia”, slutar novellen. Den boken ska jag också läsa när den kommer. Vi kan också läsa två korta viktiga reportage – ett av Lindsey Hilsum om folkmordet i Rwanda och ett annat av My Vingren om Researchgruppens arbete med att ta fram trollen bakom det anonyma hatet på nätet. Viktiga, angelägna och välskrivna båda två.

Om detta kan vi läsa. Och mer därtill.

Jag gav Granta #5 med temat vinnare fem stars av fem i betyg.