John Williams - Augustus

Vad kan du, min okände läsare av denna blogg, om romartiden och deras olika kejsare? Inte mycket, gissar jag. Som jag i så fall. Och inte heller kan jag mycket mer om tiden sedan jag läst John Williams mästerliga roman Augustus. Däremot kan jag en nu en hel del om hur det kunde ha varit och kanske borde ha varit och hur kejsaren själv tänkte eller kunde ha tänkt. Williams skapar i boken nämligen i huvudsak en egen värld, kanske också ett eget sammanhang, och ger oss en hel del att fundera över. Den verkliga, sanna om man så vill, historien får man läsa sig till i en annan bok.

Williams. 

Nå. Augustus är en roman och alltså inte en historiebok och har som roman både en stor frihet som, och framförallt, ett stort litterärt värde. Kanske kan den historiskt bevandrade genom boken få sig till livs en ny dimension till de torra fakta hen tidigare stoppat i sig men förhoppningsvis också nya insikter om vad det är att leva och dö. Och också att låta leva och låta dö. Läs den och du kommer att bli hugnad i övermått. Williams ger oss sin historia om den mäktige Augustus i lager på lager genom i huvudsak fiktiva brev som skrivs av och till olika tidens aktörer. (Om du, som jag understundom känner dig lite vilsen bland alla namnen finns ju all kunskaps moder, jag tänker förstås på Wikipedia, alltid i en dator nära dig bara ett knappryck bort).

Augustus

Lager på lager för oss Williams alltså framåt (och dessutom regelmässigt genom att breven nästan genomgående är förskjutna i tiden) genom sin roman. Om då allt skulle vara eller inte vara historiskt korrekt intill minsta kommatecken, vilket det antagligen inte är, blir ointressant. Det viktiga blir att Williams ger oss en fantastisk elegant berättelse på ett språk som är flödande och bildrikt. Mästerligt skulle jag vilja säga. Romanen har tre delar – i den första ger oss Williams sin bild av hur Augustus blev den gudomlige kejsaren, i den andra läser vi mer om honom själv, hans familj och övriga närstående och i den tredje slutligen låter han Augustus på en stillsam båtfärd summera sitt liv i ett fiktivt brev till sin enda kvarvarande vän.

Boken slutar alltså med att Augustus själv summerar sitt liv och sin gärning. Som alla äldre män – jag känner en särskilt nära, så jag vet – ser han tillbaka på det som var gott och det som var ont, men nu med gamlingens överslätande livserfarenhet. Något som vi säkert alla till mans skulle önskat att vi var mäktiga till när vi befann oss mitt i stormens öga. Men fåfäng är en sådan önskan. Liksom för den delen mycket av vår strävan. Och detta även – kan jag avslöja - om vi hetat Augustus och betraktats som gudomlig medan vi strävade framåt i jämmerdalen.

Denna mycket läsvärda bok – som både till såväl form som innehåll skiljer sig markant från hans båda andra lika läsvärda böcker Stoner som Butcher´s crossing – kan inte få annat än fem stars av fem i betyg. Williams visar genom denna och de två övriga böckerna att han är en mycket god författare och berättare. Så nu vet du det. Sedan tidigare vet du ju att Williams blivit mer berömd och uppskattad som författare efter sin död än han var i livet. Till glädje för oss sentida läsare. Och kanske hans efterlevande släktingar ...