Julklappstips från Bokhållaren 2017.

Så var det dags igen, med jul alltså. Och därmed med er ende väns återkommande tips om vad som lämpligen skall köpas in till lilla mamma, vännen i viken eller dig själv. Eller någon annan – dock inte till mig, enär jag bara tipsar om böcker jag läst och tyckt om. Och dessutom gett högsta betyg, dvs. fem stars av fem. (Men då böcker som bekant är dyra, så kan du ju gärna sätta in en slant på mitt konto. Eller kanske hellre till Läkare utan gränser. Ja, vi säger det senare, faktiskt).

Här kommer tipsen i bokstavsordning efter författarens efternamn. Sist i raden så kommer traditionsenligt ett tips på en bok du absolut inte skall köpa. (Gör du det ändå blir vi ovänner, och sånt skall man ju som bekant helst undvika att bli såhär inför Glädjes och Kärlekens och den mest Traditionstyngda av alla traditionstyngda högtider).

Johannes Anyuru – De kommer att drunkna i sina mödrars tårar.

Bokens mödrar må gråta, men vi läsare blir mer förbannade och rädda för den möjliga framtidsbild av Sverige i ett mörkt SD-land som Anyuru ger oss.

Sigrid Combuchen – Sidonie och Nathalie . Från Limhamn till Lofoten.

Om två kvinnors yttre och inre resa skriven på ett hemlighetsfullt och inte helt lättläst språk. Men nödvändig att läsa och försöka förstå.

Kim Leine – Avgrunden.

Avgrunden kan öppna sig inom alla oss människor. Om inte för så när du som en kärlekshandling tvingas ta livet av din fru som svikit dig och dina ideal.

Eva-Marie Liffner – Blåst!

En fantastisk skröna om hur levande och döda, litterära figurer och författare kan gå i armkrok och där ett vackert böljande språk gör det mest osannolika sannolikt, eller i vart fall möjligt.

Steve Sem-Sandberg – Stormen. En berättelse.

En mörk, skrämmande berättelse om vad fascismen och dess hantlangare tycks kunna göra i en aldrig så stabil demokrati. Liv, hälsa och lycka för inte minst barn spelar en underordnad roll för de som har fascisternas svarta stövlar på sig.

Anne Swärd – Vera.

En kvinnas livslånga kamp för ett liv i värdighet. Kanske lyckades hon till sist, men antagligen inte.

John Williams – Augustus.

Den tredje boken på svenska av en sedan länge död amerikansk författare om en sedan länge död man som uppfattades som en gudom i livet – lika grym, ouppnåelig och svårförståelig som alla andra sk gudar.

Lina Wolff – De polyglotta älskarna.

En författare som har en språkbehandling utöver det vanliga har skrivit en bok som lyckligtvis inte stryker sina läsare medhårs.

Årets kalkon utan konkurrens blir Ebba Witt-Brattström – Århundradets kärlekskrig.

Helt oläsbar. Genom varje rad bränner Witt-Brattströms glödande hatiska blick som riktas mot hennes barns far. Såhär skrev jag bl.a. om boken: Kanske ska jag läsa om den? Kanske förstår jag inte allvaret? Kanske läste jag den för fort? Kanske kan det ligga något i den häpnadsväckande positiva respons den fått? (Men "kanske" betyder ju som vi vet detsamma som "långt i från säkert").