Jonas Brun - Ingen jämfört med dig.

Det är den sommaren då det är varmt som i helvetet. I den lilla oansenliga sommarstugan lever under ett par veckor mamma, pappa, den lyckade dottern och den sökande, i livet trevande gossen på 16 år sina parallella liv där förhoppningar och drömmar möter den verklighet ingen undgår. Ingen kan komma hel ur det. Minst av alla gossen. Men kanske ändå den lyckade dottern.

Jonas Brun.

Den rastlösa, ensamma ynglingen ror och ror på den lilla sjön. Han ror bort från familj och vänner. De andra ligger där insmorda med solkräm på bryggan, stilla som om de dött eller som om de bara bestämt sig för att aldrig röra sig mer. Den enda som inte är stillastående är gossen. Han rör sig hela tiden bort, bort. Bort från det han känner. Men till vad? Han vill tro att det måste finnas något annat än det liv han tycker kramar honom om strupen. Men vad? Lycka? Kanske, tänker han, om nu inte hans skamliga hemlighet varit så tung. Gossen heter Stewe.

Så träffar han på andra sidan sjön på en annan sökande själ. En som är lite äldre och mer erfaren. En som inte är vän utan hård. En som inte bara söker utan tar. En som inte lever skyddad av familj utan klarar sig själv, så gått det nu går. Och det har långt i från alltid gått bra. Deras kärlek blir hemlig, men öppnar dörren för Stewes kommande, framtida liv. Han heter John.

De båda förenas den varma sommaren i kärlek, i köttet och i sin sökande ensamhet. Det verkar till en början som om det skulle kunna finnas en möjlighet för dem. Men så inträffar katastrofen och de skiljs åt och lever sina olika liv tills John en dag efter många år söker upp Stewe. Kan det nu sluta lycklig eller kommer det så småningom att inträffa en ny slags katastrof. Sannolikt, säger jag.

Livet gick sedan de skilts åt, som livet alltid gör, vidare för dem, fast på olika vägar. Men båda fann att det fanns ingen jämfört med dig. Ska dessa två ensamma sökande själar – olika men ändå lika – nu hitta tillbaka till det som var som ett paradis för dem. Fan tro´t, säger jag. För en tid i ett upplevt paradis är alltid ett undantag. Inget finns före och inget kan komma efter. Vad säger Jonas Brun själv i sin korta täta, avskalade och laddade roman Ingen jämfört med dig? Det, min okände läsare av denna blogg, får du läsa dig till själv.

Men hur som helst - Brun skriver på en knapphändig, ibland nästan ordlös och poetiskt antydande prosa. Jag kan inte ge annat än fyra stars av fem för Ingen jämfört med dig.