George Saunders - Lincoln i bardo.

Boken heter Lincoln i bardo. Författaren heter George Saunders. Lincoln i boken är presidenten i USA mellan åren 1861 – 1865 Abraham Lincoln men också hans son William, som dog i en sjukdom år 1862. Detta är ju lätt att förstå. Lite knepigare är det med bardo – vad är det? Bardo är enligt Wikipedia – all kunskaps moder - ”... ett koncept inom vissa buddistiska inriktningar. Termen används ofta för att referera till tre olika mellanstadium mellan två liv, men används också för att referera till olika mellanstadium som identifieras i livet”. Hmm - glasklart? Saunders däremot är otvetydigt och helt säkert en amerikansk snart 60-årig författare, främst – läser jag mig till - känd för noveller och sk kortromaner. Han finns på svenska, förutom med Lincoln i bardo – som han förresten fick Bookerpriset för 2017 – också med novellsamlingen Tionde december (2015).

Begreppet bardo kan, som jag uppfattar det, alltså vara antingen övergången mellan liv och död eller olika mellanstadium som identifierar själva det levande livet. Med all respekt så är det svårt att uppfatta detta som annat än religiöst eller kanske filosofiskt mumbojumbo. Må den som tror på det – eller annat liknande – bli lyckliga i sin fason. Vi andra behöver just nu bara nöja oss med att Saunders lyckats mycket väl med att konstnärligt gestalta detta begrepp – eller ska man säga denna idé - och skriva en bra och läsvärd bok. En bok som börjar i en fars sorg över sitt barns död, men som med utgångspunkt från bardomystiken skildrar en kamp om detta barns själ, eller för den delen också andra (döda) personers själar. Men vem det nu är som kämpar om själarna, hur det egentligen går till och vem eller vad som till slut står som segrare i denna kamp vill jag faktiskt låta vara osagt. Möjligen segrar, om man nu kan säga så, förnuftet. Och det är ju i så fall en trösterik tanke. Fast säker är jag ju inte. Men kan man som läsare verkligen acceptera detta att inte få veta, inte fullt ut komma att förstå. Ja, det är klart man kan. Särskilt om den konstnärliga gestaltningen eller uttrycket är på hög nivå. Som i Lincoln i bardo. Men, vill jag ha sagt, en mer kameralt inriktad läsare än er okände Bokhållare bör kanske i första hand läsa något annat.

Nå. Bokens huvudtema, som jag läser det, är faktiskt inte så mycket en pappas djupa sorg över ett förlorat barn, utan mer hur ett antal för oss alla okända personer – personer som befinner sig i olika delar av bardomystikens stadium – tänker, känner och handlar och hur man – förställer jag mig – försöker få den som vi läsare och Abraham Lincoln själv förstås uppfattar helt och konkret döde sonen att stanna i det stadium som inte är den rent påtagliga och slutliga döden. Mystiskt och obegripligt, jag vet. Men igen – Saunders konstnärliga gestaltning gör att man som läsare följer vad som sker i boken med obrutet intresse.

Det är också intressant att läsa hur dessa odöda – jag hittar inget annat och bättre ord – tycks ha samma egenskaper, samma längtan, oro och önskningar som tidigare, samma förhoppningar om lycka och välgång för sina (levande) närstående. Men inte alla, förstås. Också bland dessa odöda finns sådana själens och glädjens gråklädda vaktmästare som vi lite till mans möter i det som är våra egna och nu pågående levande liv och som gör vad de kan för att fördystra tillvaron för oss och alla andra.

Men är då allt bra i boken? Nej, förstås inte; så är det ju sällan eller aldrig i en bok. Det finns t.ex. ett inslag där en odöd färgad man tycks kunna gå in i den helt levande Abraham Lincolns kropp och själ och på så sätt påverka Lincoln i hans pågående och kommande arbete som president med just rasfrågan. Lite magstarkt, kan jag tycka. Men detta är en randanmärkning. I övrigt är boken, som jag redan sagt, bra och läsvärd. Vi läser om förtvivlan, längtan, mod, rädsla, kunskap, hopp och varför inte kamp – dvs. om allt sådant som berör oss påtagligt i det som är våra egna pågående liv. Det gör också att bokens efterglöd är stark. Det gör också att Saunders bok Lincoln i bardo bara kan få fem stars av fem i betyg.

xxx

”Så vi ställs inför dilemmat: Vad göra när hans herravälde måste fortsätta ytterligare två år och när vårt lands existens står på spel tills han kan ersättas av en förnuftig man. Mycket svårt att, för att rädda landet, ge sitt stöd till en man som är inkompetent.” (Tyckte en person i boken om Lincoln. Alltså ingen profetisk utsaga om – ja ni vet vem).