Så har då Aris Fioretos
kommit med en ny efterlängtad roman efter den Augustprisnominerade
Mary – den som dessutom fick Sveriges Radios romanpris –
och som kom 2015. Den nya boken heter Nelly B:s hjärta och
får den inte priser i mängd kommer jag fanimej att äta upp min
basker. Anteckna det, min okände läsare av denna blogg. Den är
helt enkelt storslagen, men det törs man kanske inte skriva i det
här landet där återhållsamhet är en dygd.
Fioretos är en
snart 6o-årig svensk författare med rötter från Grekland och med
en uppväxt i den lilla akademiska bondhålan Lund (och vem har inte
växt upp där, kan man fråga sig). Han är meriterad så det
förslår – docent i litteraturvetenskap, professor i estetik och
med flera uppdrag och gästprofessurer på välrenommerade utländska
universitet och därtill med medlemskap i olika utländska akademier.
Prisbehängd är han också, bl.a. med Sveriges Radios romanpris två
gånger och Samfundets De Nios stora pris. Hans författarskap är
brett och mångomfattande och utgivningen omfattar såväl rent
akademiska verk som skönlitterära. Själv har jag förutom den
utomordentliga Mary också läst den något svårtuggade
Vidden av en fot (2008) och de utmärkta Den siste greken
(2009) och Halva solen (2012).
Och alltså nu Nelly B:s hjärta.
Varför, har jag länge
frågat mig, är inte denne intellektuelle och framgångsrike
akademiker och författare redan medlem i Svensk Akademien. Kanske
kommer tiden nu, när denna lätt solkade institutionen med
nödvändighet måste förnya sig och inte minst välja in nya
ledamöter. Vi får väl se vad som händer efter
sommaruppehållet, som deras mantra för närvarande låter,
vilket enligt vad man nu senaste kommit fram till skall betyda i
början på september. År 2018 alltså. Om inte den förbryllande
Lars Heikensten på Nobelstiftelsen skulle få för sig att kasta
ytterligare grus i Akademiens själva nervsystem. (Sen ska ju
Fioretos själv vilja låta sig väljas in i Akademien och då kanske
tom råka hamna på en stol bredvid Horace Engdahl. Och vad säger
att han vill just det. Men Fioretos är väl säkert helt enkelt
diskvalificerad för inval enär han för en del år sedan gav ut en
bok tillsammans med Katarina Frostenson. Det är ju så det tycks gå
till i fosterlandet).
Nå. Men vad om Nelly B:s hjärta? Boken har det
något förbryllande Ett protokoll lagt till titeln. Varför,
kan man fråga sig. Med protokoll menas som bekant en formellt
avfattad redogörelse för vad som förekommit och beslutats vid
sammanträde eller annan förrättning. Allt enligt Svensk
ordbok, utgiven av Svenska Akademien. I Nelly B:s hjärta får
vi därför i korta numrerade kapitel läsa vad som förekommit
i den stackars Nellys liv från det att hon, den uppmärksammade och
ganska så berömda aviatrisen, av sin läkare av hälsoskäl – det
är hennes hjärta som krånglar rent fysiskt - förbjuds att flyga
och fram till dess att hon dör för egen hand. (Tiden i boken är
den mellan världskrigen; platsen är främst Berlin). Däremellan
skiljer hon sig från sin man, inleder en kärleksrelation med en
annan betydligt yngre kvinna och går sakta men säkert under i en
kombination av narkotikaberoende och kärleksberoende, eller om man
så vill kärleksbesvikelse. Livet är för Nelly som för så många
andra av oss inte lätthanterligt och fullt av motstånd och
besvikelser.
Om detta liv berättar Fioretos
på ett intelligent, precist, vackert och i bästa mening litterärt
språk som gör läsningen både vilsam och eftertänksam även om
hans språk – precis som berättelsen kräver – tätnar och
mörknar mot slutet av boken. Bokens intrig, eller story om man så
vill, måste ha detta sammansatta sätt att skriva tänker jag.
Det finns visserligen redan från början ett mörkt illavarslande
stråk i berättelsen men Fioretos´
sätt att skriva, att ge oss berättelsen, gör den ändå både mer
levande och viktigare och paradoxalt nog samtidigt mer sluten. Vad är
det som sker mellan de två kvinnorna, undrar man som läsare. Och
varför. Varför kan de inte låta sina varma händer värma sina
hjärtan och inte bara sina kroppar. Varför kan inte den kloka Nelly
själv se att livet rinner bort från henne. Varför kan det inte gå
bra för två älskande.
För det kan det ju göra. Det händer ju. Men inte för
dessa två. Varje människa har ju som bekant sin egen mittpunkt, den
kring vilken livet vrider sig. Fioretos
låter det förbli dolt och hemlighetsfullt varför det för just
dessa två människor inte skall kunna gå att förena olikheter och
skillnader till en för deras liv gemensam och bärande bottenplatta.
Den yngre kvinnan tycks gå vidare i sitt liv. Den äldre, det är
Nelly, går mot sin undergång. Dolt och hemlighetsfullt ger han oss
denna berättelse. Det är skakande och berörande. Och det gör att
det inte är möjligt att ge Nelly B:s hjärta av Aris
Fioretos annat än fem stars av fem i betyg.
xxx.
”Förtroligheten
när man pratar om allt och inget vidgar hjärtat. Så mycket annat
ger mening åt det sagda. Pauserna då Irma stannar och gräver i
fickan eller plockar bort en tobaksflaga från tungan. Mjölksyran
som dröjer i vaderna. Hennes parfym som stiger ur kragen på tröja
jag fått låna. Allt blandas och förtätas till något som det
omöjligen går att sätta fingret på, men hemligheten ger stadga åt
samtalet”.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar