Så har jag då fortsatt mitt eget – i grunden förstås
helt onödiga och säkert bara av mig själv uppfattat – lilla
korståg för att lyfta fram Philip Roths
författarskap. En av de stora författare som blev utan Nobelpriset
i litteratur när det fortfarande var möjligt, och tillika ärofyllt,
att få det (dvs. före Kulturprofilens av Horace Engdahl uppskattade
vivörliv som skakat både Akademien och rättsväsendet och dessutom
innan Lars Heikensten fick sitt litterära raptus och bestämde sig
för att kasta grus i Akademiens själva nervsystem). Jag har därför
nu läst om Amerikansk pastoral.
Jag håller mig kort. Till det yttre läser vi om den
långe blonde amerikanske juden och fd idrottshjälten Seymor Levov,
Swede kallad. Hans gamla klasskamrat författaren Nathan Zuckerman,
av många uppfattad som Roths
alter ego i ett antal böcker, intresserar sig av olika skäl för
denne Swede och hans liv. Därmed kommer inte bara Levovs och hans
familjs liv och dess tragedi utan dessutom det amerikanska samhället
som det blev under och efter Vietnamkriget att avtäckas.
Spänningarna i samhället och familjen ser vi kanske tydligast i hur
Levovs dotter Merry utvecklas från oskyldig flicka till
dödsbringande terrorist. Hon tycks gå under och fan vet om inte
också Seymor – även om han både fortsätter sitt viktiga värv
som handskfabrikör och dessutom så småningom skiljer sig, gifter
om sig och får nya barn - blir lika galen som samhället tycks bli.
Och i den lantliga pastorala idyllen krackelerar
efterhand inte bara Levovs familj utan hela den diskreta
borgarklassens charm visar sig också ha påtagliga sprickor i
fasaden. Familjen Levov är således framgångsrika handskmakare men
efterhand visar det sig att deras strävan inte bara är att deras
handskar utan också deras liv ska ha perfekt, absolut passform. Men
det blir ju inte så – livet med dess olika vanliga motgångar som
otrohet, åldrande, besvikelser, vilsenhet och död – men också
den sekuläre Swedes kamp för att frigöra sig från religionens
tvångströja - drabbar också dem, liksom deras borgarfränder. Och
varför skulle det inte göra så? Ja, varför inte – nu när inte
ens deras olika gudar, som det kommer att visa sig, kan hålla sin
skyddande hand över deras huvuden.
Men frågan kvarstår – varför? Och vad är det
för fel på deras liv? Vad i Herrans namn är mindre
klandervärt än familjen Levovs liv? frågar Roth
sig själv och oss läsare på bokens två sista meningar. Och
överlämnar tilltalande nog frågan till oss att besvara. Roth
skriver i denna dystopi en tät sammanhållen text i ofta, men inte
alltid, långa svepande meningar och textstycken som allteftersom
andas en allt mörkare förtvivlan över vad som sker med familjen
och den amerikanska idyllen. Det är inte att undra på att boken när
den kom ut fick Pulitzerpriset. Så ett annat betyg är fem stars
av fem går förstås inte att ge den gamla klassikern Amerikansk
pastoral. (Som för resten är första delen i hans sk
Amerikatrilogi – senare kom Gift med en kommunist och
Skamfläcken. Vem vet – jag kanske återkommer till också
dem här på bloggen).
xxx
”Det
är så här framgångsrika människor lever. De är goda medborgare.
De känner sig lyckliga. De känner sig tacksamma. Gud ler mot dem.
Uppstår det problem anpassar de sig. Och sedan förändras allt och
det blir omöjligt. Ingen ler ner mot någon längre. Och vem kan
anpassa sig då? Här är någon som inte är förberedd på att
livet kan fungera dåligt; förberedd på det ofattbara ska vi inte
bara tala om. Men vem är förberedd på det ofattbara som kommer att
hända? Vem är förberedd på tragedier och lidandets obegriplighet?
Ingen. Tragedin för en människa som inte är förberedd på tragedi
– det är varje människas tragedi”.
...
”Byggnadens
rostiga brandstege såg färdig ut att falla ner på gatan med ett
brak, om någon klev ut på den – en brandstege vars funktion inte
var att rädda liv om det började brinna, utan att oanvändbar hänga
där och vittna om människolivets gränslösa ensamhet”.
Jag
är en av Augustpriset ambassadörer för 2018. Du kan, om du
vill, läsa vad jag tidigare skrivit om böcker om du går in på min
blogg kennethbokhallaren.blogspot.se. Jag kommer att längre fram att
här skriva lite mer om själva Augustpriset, och särskilt då
speciellt om de skönlitterära böckerna.
Amerikansk pastoral är nog den enda av Roths romaner jag läst (och tyckt om). Jag inser att att jag har många härliga lästimmar framför mig i Roths sällskap.
SvaraRaderaOch i ditt, Kenneth, när du skriver som årets Augustpris-ambassadör.
Fint skriven recension som vanligt, och grattis till utnämningen! Jag har inte läst något av P R men blev intresserad av att göra det nu.
SvaraRadera