Philip Roth - Amerikansk pastoral.

Så har jag då fortsatt mitt eget – i grunden förstås helt onödiga och säkert bara av mig själv uppfattat – lilla korståg för att lyfta fram Philip Roths författarskap. En av de stora författare som blev utan Nobelpriset i litteratur när det fortfarande var möjligt, och tillika ärofyllt, att få det (dvs. före Kulturprofilens av Horace Engdahl uppskattade vivörliv som skakat både Akademien och rättsväsendet och dessutom innan Lars Heikensten fick sitt litterära raptus och bestämde sig för att kasta grus i Akademiens själva nervsystem). Jag har därför nu läst om Amerikansk pastoral.

Jag håller mig kort. Till det yttre läser vi om den långe blonde amerikanske juden och fd idrottshjälten Seymor Levov, Swede kallad. Hans gamla klasskamrat författaren Nathan Zuckerman, av många uppfattad som Roths alter ego i ett antal böcker, intresserar sig av olika skäl för denne Swede och hans liv. Därmed kommer inte bara Levovs och hans familjs liv och dess tragedi utan dessutom det amerikanska samhället som det blev under och efter Vietnamkriget att avtäckas. Spänningarna i samhället och familjen ser vi kanske tydligast i hur Levovs dotter Merry utvecklas från oskyldig flicka till dödsbringande terrorist. Hon tycks gå under och fan vet om inte också Seymor – även om han både fortsätter sitt viktiga värv som handskfabrikör och dessutom så småningom skiljer sig, gifter om sig och får nya barn - blir lika galen som samhället tycks bli.

Och i den lantliga pastorala idyllen krackelerar efterhand inte bara Levovs familj utan hela den diskreta borgarklassens charm visar sig också ha påtagliga sprickor i fasaden. Familjen Levov är således framgångsrika handskmakare men efterhand visar det sig att deras strävan inte bara är att deras handskar utan också deras liv ska ha perfekt, absolut passform. Men det blir ju inte så – livet med dess olika vanliga motgångar som otrohet, åldrande, besvikelser, vilsenhet och död – men också den sekuläre Swedes kamp för att frigöra sig från religionens tvångströja - drabbar också dem, liksom deras borgarfränder. Och varför skulle det inte göra så? Ja, varför inte – nu när inte ens deras olika gudar, som det kommer att visa sig, kan hålla sin skyddande hand över deras huvuden.

Men frågan kvarstår – varför? Och vad är det för fel på deras liv? Vad i Herrans namn är mindre klandervärt än familjen Levovs liv? frågar Roth sig själv och oss läsare på bokens två sista meningar. Och överlämnar tilltalande nog frågan till oss att besvara. Roth skriver i denna dystopi en tät sammanhållen text i ofta, men inte alltid, långa svepande meningar och textstycken som allteftersom andas en allt mörkare förtvivlan över vad som sker med familjen och den amerikanska idyllen. Det är inte att undra på att boken när den kom ut fick Pulitzerpriset. Så ett annat betyg är fem stars av fem går förstås inte att ge den gamla klassikern Amerikansk pastoral. (Som för resten är första delen i hans sk Amerikatrilogi – senare kom Gift med en kommunist och Skamfläcken. Vem vet – jag kanske återkommer till också dem här på bloggen).

xxx

”Det är så här framgångsrika människor lever. De är goda medborgare. De känner sig lyckliga. De känner sig tacksamma. Gud ler mot dem. Uppstår det problem anpassar de sig. Och sedan förändras allt och det blir omöjligt. Ingen ler ner mot någon längre. Och vem kan anpassa sig då? Här är någon som inte är förberedd på att livet kan fungera dåligt; förberedd på det ofattbara ska vi inte bara tala om. Men vem är förberedd på det ofattbara som kommer att hända? Vem är förberedd på tragedier och lidandets obegriplighet? Ingen. Tragedin för en människa som inte är förberedd på tragedi – det är varje människas tragedi”.

...

”Byggnadens rostiga brandstege såg färdig ut att falla ner på gatan med ett brak, om någon klev ut på den – en brandstege vars funktion inte var att rädda liv om det började brinna, utan att oanvändbar hänga där och vittna om människolivets gränslösa ensamhet”.

Jag är en av Augustpriset ambassadörer för 2018. Du kan, om du vill, läsa vad jag tidigare skrivit om böcker om du går in på min blogg kennethbokhallaren.blogspot.se. Jag kommer att längre fram att här skriva lite mer om själva Augustpriset, och särskilt då speciellt om de skönlitterära böckerna.