Tidskriften Essä nr 3 2019 - Fallet Märit.

Har du, min okände läsare av denna blogg, hört talas om Tidskriften Essä? Antagligen inte, gissar jag. Men om – har du då försökt köpa den? Då tror jag du misslyckats. Den finns nämligen inte där tidskrifter normalt finns till försäljning, t.ex. i Pressbyrån, utan bara, allt enligt deras egen hemsida, hos nio säger nio återförsäljare, varav sex i Stockholm, två i Malmö och en i metropolen Sunne. Man kan också prenumerera förstås, vilket jag gjorde när den lanserades, men det frestar på ens tålamod. Länge trodde jag att jag kastat pengar i sjön innan nr 1 landade i brevlådan. Länge trodde jag detsamma innan nr 2 kom. Och ännu längre trodde jag det innan jag nu till slut fick hem det senaste numret, dvs. nr 3 som handlar om Fallet Märit.

Nå. Men, det vill jag betona, tålamod och uthållighet lönar sig. Nr 1 behandlade läsvärt och intressant Den svenska fattigdomens betydelse av allas vår Carl Jonas Love Almqvist, Nr 2 det något udda ämnet en geometrisk karta av Ugglom (någon som hört talas om denna plats här i fosterlandet?) och nu Nr 3 den enda roman som fällts för tryckfrihetsbrottet förtal, dvs. Märit av Ing-Marie Eriksson och detta år 1965. Med det numret är allt förlåtet – det är nämligen både intressant och viktigt.

I varje nummer av tidskriften återges en källtext – i detta nummer själva domen – som sedan i essäform kommenteras av olika personer som av redaktionen bedömts tillföra saken något. Och här i nr 3 har man lyckats väl, menar jag. Vi läser om vad Jan Guillou har att säga, liksom Aase Berg, litteraturvetaren Johan Lundberg och advokaten Dag Wetterberg. Deras resp. ingång i frågan är väl lite olika men deras resonemang, liksom de exempel man anför, oavbrutet intressanta och deras slutsats, så läser i vart fall jag essäerna, är att det av olika skäl svårligen kommer några fler domar här i landet där romaner fälls för tryckfrihetsbrottet förtal – även om Wetterberg tycks mena att det rent juridiskt vore intressant med en ny rättslig prövning av någon bok för att få svar på frågan ”vilken temperatur vi har inom yttrandefrihetsområdet och skönlitteraturen femtiotre år efter Märit”. Och det kan man ju hålla med om. Samtliga skribenter tycks dessutom mena att anledningen till att Märit fälldes nog mest var oskicklighet från såväl förlaget Bonniers som Eriksson själv – förlaget och dess jurister genom att tillåta personerna och omständigheterna i övrigt i romanen vara så extremt lätta att identifiera och möjliga att koppla till en rent faktiskt verklighet; Eriksson genom sitt envetna hävdande – hon gör så än i denna dag - att ”allt är sant”.

Eriksson (för mig okänd fotograf)

Jag förenklar ju här resonemangen i texterna alldeles för mycket, men gå själv till källan. Köp tidskriften eller prenumerera. Det är värt alla pengar. Detta lilla inlägg ska alltså helt enkelt ses som en direkt uppmaning till er alla: Gör en själva en tjänst - köp eller prenumerera på Tidskriften Essä . Eller, det är kanske fortfarande möjligt, gå åtminstone till ert biblioteks tidskriftsavdelning. Finns den inte där så kräv att men köper in den. Det är fanimej er medborgerliga rättighet. Även om ni skulle ha oturen att bo i en kommun där biblioteken privatiserats. Själva boken finns – om inte på biblioteket när dig så i vart fall på bokborsen.se.