Jag är nu, vilket i sanning är helt otroligt men samtidigt kul för mig förstås, inne i slutet på min tredje omgång som ambassadör för Augustpriset. Någon fjärde kommer det inte att bli, jag lovar. De har alla, även den nu sista, passerat på ungefär samma sätt – jag har först (som en homage till den gamla Lundabon Falstaff, fakir och hans tes att Flitigt läsa gör dig klok, därför läs varenda bok) just flitigt och ordentligt läst alla de nominerade böckerna, därefter skrivit ofta lite för långa kommentarer om dem som jag lagt ut på min blogg och sedan varje gång – åtminstone varje gång hittills - gissat fel på vem som skulle bli årets vinnare. Så kan det gå. I år garderar jag med kryss och nämner två böcker som kan komma att vinna. Du kan om du vill se vilka jag tänker på när du kommer till de sista raderna på detta inlägg, som egentligen skall handla om Thomas Tidholms nominerade diktbok Jordlöparens bok med underrubriken om natur, konst och människor. Den, tror jag mig kunna avslöja redan nu, blir sannolikt ingen vinnare av årets Augustpris. Men, som sagt, jag har ju haft fel förr.
Nå. Men vad om Thomas Tidholm. Innan jag läste boken kände jag honom bara som medförfattare till att antal barnböcker tillsammans med sin hustru Anna-Clara Tidholm. Men sedan jag som vanligt konsulterat Wikipedia, visade det sig att han var bredare och intressantare än så. Han har efter akademisk studier verkat som bl.a. musiker, journalist, dramatiker, översättare (t.ex. till Liftarens guide till galaxen), gett ut ett 20-tal diktsamlingar och säkert gjort mer därtill. Han tycks vara en kvalificerad kulturell mångsysslare. Och ändå i stort ett okänd för mig, så man ska kanske lägga av med att skräppa med sitt kulturella intresse. Kanske.
Men vad om boken? Vad om Jordlöparens bok? Ja, jag måste säga att den tyvärr inte föll mig i smaken. Jag avstår från att mer ingående motivera detta, men vill gärna att andra läsare med en mer positiv uppfattning om boken gör det i sina kommentarer till den. Men jag stördes för min del av vad jag uppfattade som ett anspråksfullt och närmast obegripligt tonfall och ett bildspråk som för min del föll platt till marken. Må andra tycka annorlunda. Må dessa då sprida denna sin uppfattning. Jag avstår från att betygsätta boken, vilket kanske är betyg nog.
Men årets Augustpris – till vem ska det gå? För min del stod valet mellan Klas Östergrens Renegater och Lydia Sandgrens Samlade verk. Östergren borde fanimig få ett särskilt pris för sin samlade gärning, men även om Renegater är en mycket god läsning menar jag nog, när jag nu tänkt på saken ett tag, att den i år inte överglänser debutanten Lydia Sandgren. Så – årets Augustpris borde således gå till Lydia Sandgren och Samlade verk. På måndag den 23 november vet vi. Mina mer utförliga kommentarer till böckerna hittar den ev. intresserade på min blogg kennethbokhallaren.blogspot.se. Gå gärna dit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar