J.M. Coetzee - Ett dåligt år.

 

J.M. Coetzee, 2003 år Nobelpristagare i litteratur (för att han ”i talrika förklädnader framställer utanförskapets överrumplande delaktighet”) må vara så tillbakadragen och vresig som djungeltrummorna säger – skriva kan han i vart fall. Själv tror - tror, eftersom jag av olika skäl nuförtiden har biblioteket nere i en källare och inte just nu orkar gå ner och kolla – tror jag att jag har läst alla, eller i vart fall de flesta, av hans till svenska översatta böcker och nu också Ett dåligt år, från 2007. Och gillat de flesta, måste jag säga.

Vi har väl alla lite olika ska vi kalla det favoritböcker av de författare vi läst. Och det säger väl antagligen något om oss både som läsare och kanske också som människa, vad vet jag. För min del ligger vad gäller Coetzee I väntan på barbarerna, Onåd och den märkliga men fascinerande Jesus barndom högt på den listan. De kan alla rekommenderas. Men Ett dåligt år då? Nja, jag blir fanimig inte riktigt klok på den. Och sånt brukar jag ju för all del tycka är positivt, men inte här. Sorry mr C.

Romanens yttre handling är enkel. I korta, men ofta över olika kapitel löpande, kommentarer av en äldre gentleman tillika författare, en ung tydligen vacker kvinna och hennes man som alla bor i samma höghus händer följande: författaren ber kvinnan renskriva hans olika manus till en bok han skriver på, hennes man blir tydligen svartsjuk och planerar att på ett märkligt sätt tömma författarens sparkonto, kvinnan blir då rasande och överger mannen samt flyttar ifrån inte bara honom utan också huset alla bor i. Slut. Även om kvinnan i slutet av boken återkommer med en fråga till gamlingen om hur han har det och med en uppmaning att rensa sin dators hårddisk. Jaha. Banalt så det förslår.

Parallellt med att denna trista historia utspelar sig inför läsaren spränger Coetzee in vad som måste uppfattas som delar av det manus som författaren skriver på, kvinnan renskriver och mannen på olika sätt tar del av. Dessa småtexter är av varierande slag, spänner över ett antal olika fält och är för all del inte vare sig oävna eller ointressanta. De analyserar kan man väl säga inte minst kärleken, litteraturen och samtiden. Men texterna hänger i stort sett för sig och romanens story löper för sig. Inte kopplas de samman, mer än en eller annan gång och då bara antydningsvis. Växelspelet saknas, menar jag. Motsatsen hade ju varit lite spännande och gjort romanen till en mer helgjuten och sammanhållen helhet. Nu löper den banala intrigen på i sitt spår och texterna i sitt och aldrig – dvs nästan aldrig - förenas de två och driver romanen framåt gemensamt.

(Men vi kan ju ändå, om vi skulle vilja det, läsa tex ett intressant avsnitt om virus. Då kan vi lära oss att ”Det som är störande när man liknar relationen mellan människor och virus vid ett schackparti, är att viruset alltid spelar med de vita pjäserna och vi människor med de svarta. Viruset gör sitt drag och vi svarar på det”. Fast det händer ju ändå, som i Det sjunde inseglet, att döden ibland får spela med de svarta pjäserna. Så vad vet man hur det nu pågående världsomspännande schackpartiet slutar).

Nå.  Har jag då missförstått något? Antagligen. För jag läser på bokens baksidestext att ”Ett Dåligt år griper tag i läsaren från första sidan med sin skärpa och träffsäkerhet. Här träder de stora livsfrågorna fram: kärleken, ensamheten, åldrandet och döden”. Och för all del. Så kan det ju vara i vissa av de delar som jag uppfattar som återgivna manusdelar – en hel del av dessa korta texter är ju som jag sagt inte ointressanta – men räcker det för att skapa en sammanhållen och helgjuten roman. Nej. Inte för mig. Trots att det säkert kan vara så att Coetzee mycket väl kan vilja att vi skall tveka inför hans text när vi lutar den mot vårt eget grunda tänkande. Och sådan tveksamhet och osäkerhet är ju som bekant att föredra framför motsatsen. I allmänhet, alltså.

I en av textdelarna skriver Coetzee om prövosten. För mig blir hela boken en enda djävla prövosten – den ev fåkunnige hänvisas till Svenska Akademiens utmärkta sida svenska.se – och Ett dåligt år kan därför inte få mer än, och nu tar jag i, tre stars av fem. Läs hellre något annat av Coetzee blir därför mitt välmenande råd. Livet är kort. De goda texterna många. (Och snart är jag dubbelvaccinerad).