Olivier Norek - Ytspänning.

 

På det utmärkta förlaget Sekwa – jag säger bara Igelkottens elegans – har man nu gett ut spänningsromanen Ytspänning av Olivier Norek. Det är en roman som passar lika bra för läsning i sommarhängmattan som i vinterläsfåtöljen om man vill ha en välskriven och hyfsat komplicerad bok i genren. Och varför skulle man inte vilja det?

Om man vill kan man dela in romanen i tre delar, som naturligtvis hänger samman och är beroende av varandra. I den första och sista är tempot raskt – för att inte säga rasande – men i den mellanliggande lugnt och fint; ungefär som när kontinentalplattorna rör sig på Island och annorstädes. Man vet att något sker men märker det bara som ett möjligt men återhållsamt, olycksbådande mullrande.

I den första delen blir den undersköna och superduktiga polisintendenten, eller om det är kommissarie hon är, Noemi Chastain skjuten i ansiktet under en insats hon leder mot en knarkkung. Även om kirurgerna lyckas lappa ihop henne på ett närmast mirakulöst sätt blir hon inte sig riktigt lik vare sig fysiskt eller psykiskt. Tycker både hon själv och omgivningen, och inte minst hennes älskare och kollega Adriel, som raskt och skamligt nog drar sig undan från henne. I likhet med hennes chefer, som gör vad man kan för att luxera bort henne. Man placerar henne helt fräckt i en liten sömnig håla i landsorten under förevändning att hon ska återhämta sig. Men tanken är att man så småningom skall placera henne permanent i en frysbox.

Nå. Men det går sådär kan man nog säga. Knappt har Noemie etablerat sig i en liten hyrd stuga bredvid en vacker och till synes rogivande sjö förrän en tunna med ett barnlik ploppar upp och med den också den lilla byns alla hemligheter. Hon börjar nu arbeta lugnt och fint och metodiskt. Hemligheter som alla trodde var både glömda och begravda börjar bubbla upp inte bara från den där sjön - som visar sig vara en damm, men mer säger jag inte om det – utan också annorstädes och rädslan och skräcken börjar gro hos en och annan av byborna. Och för den delen hoppet hos vissa andra.

Och Noemie kör efter ett tag i gång det polisiära arbetet med full kraft. Om detta skall inget avslöjas här. Men alla hemligheter blottläggs och allt får (nästan) sin trovärdiga och logiska förklaring. Den som drar i dessa rättvisans tåtar – och nästan får sätta livet till på kuppen – är förstås Noemie själv. Rättvisa skipas och allt slutar väl så lyckligt man kan begära. Det är inte bara den gamle älskaren och de tidigare cheferna som får välförtjänta slag på käften. Även ett par tre av byborna får vad de förtjänar. Och andra en upprättelse.

Jag ger Ytspänning med sin intrikata intrig som inte är lätt att se igenom tre stars av fem i betyg och rekommenderar den till avkopplande läsning till envar. Oavsett hur många stick du fått i armen. (Har jag sagt att jag fått två?)