Augustpriset 2018 - och vinnaren är ...

Nu på måndag den 26 november kommer årets Augustpristagare att presenteras. Det finns som bekant tre klasser – barn/ungdom, facklitteratur och så den skönlitterära klassen. Vi kommer också att få veta vem som får det sk Lilla Augustpriset, som är en tävling för unga litterära begåvningar mellan 16 och 20 år. Dessutom delas i år Svenska Förläggarföreningens Hederspris ut för första gången.

Den höge beskyddaren. 

Augustpriset instiftades av Svenska Förläggarföreningen 1989 och ska ha fokus på och belöna årets bästa svenska böcker inom respektive klass. Varje pristagare får 100 000 kr och till det en bronsstatyett, skapad av Michael Fare, föreställande August Strindberg himself. Lilla Augustpriset instiftades 1994 och där är prissumman 15 000 kr. Men pristagaren får efter vad jag vet klara sig utan statyett. Och lika bra är kanske det.

Men hur går då det hela till? Man kan tala om tre steg – först anmäler förlagen vilka böcker i respektive kategori som man vill skall prövas, sedan utser Förläggarföreningen en jury per kategori som läser alla de inlämnade förslagen och därefter väljer ut sex böcker som då är de som nomineras för att vinna och slutligen lämnas sedan dessa böcker till tre sk elektorsförsamlingar, också de utsedda av Förläggarföreningen, och som består av av vardera 21 personer fördelade lika mellan förläggare, bibliotekarier och kritiker. Denna församling utser vinnaren i resp. kategori – flest röster vinner helt enkelt om man nu inte kan enas. Jubel och glädje hos vinnaren; kanske bittra tårar hos de som inte vinner. För så brukar det väl vara?

Men på måndag den 26 november vet vi alltså. Jag har haft ett särskilt intresse för Augustpriset i år i och med att jag både glädjande och helt oväntat varit sk Augustprisambassadör under hösten. Jag kommer här att resonera lite kring främst det skönlitterära priset, men kan inte avhålla mig från att gissa också i de två andra prisklasserna, trots att jag bara läst en bok i en av dem. Texten blir lång – ha tålamod, okände läsare av denna blogg.

Barn/ungdomsklassen måste vara den svåraste för såväl juryn som elektorer föreställer jag mig. Här ryms nämligen både illustrerade barnböcker och rena (ungdoms)romaner, vilket måste göra valet av en någorlunda rättvisande pristagare knepigt. Men jag gissar att Jenny Jägerfeld vinner med sin roman Comedy Queen. Varför vet jag ju egentligen inte. Jag vet bara – med tanke på vad jag läst om den - att det är en bok jag själv gärna skulle vilja läsa. Och sen har jag ju lyssnat på Jägerfeld ett antal gånger på hennes seminarieserie Psykologer läser och blivit ganska så imponerad av hennes insats där. Vilken betydelse just det nu ska ha – ingen antagligen. Om det inte blir Jägerfeld kanske Ulf Stark får priset postumt.

Vinnare?

Fackbok-klassen är också svår. Jag har läst boken om och med fotografen Lars Tunbjörk – och också sett utställningen på Fotografiska - och den är intressant och viktig, men får den priset blir jag nog lite förvånad. Jag gissar att valet kan komma att stå mellan Kerstin Ekman och hennes Gubbas hage och Jens Liljestrand och hans biografi över Vilhelm Moberg, Mannen i skogen. Jag lutar väl åt att Liljestrand blir den som tar hem priset. Men vem vet – kanske Alexandra Pascalidou går hem med en statyett under armen för sin viktiga och aktuella bok Mammorna.

Vinnare?

Men nu – efter denna långa inledning – till det jag egentligen skulle skriva om, nämligen priset i den skönlitterära klassen. Om nomineringarna till den klassen har många haft synpunkter och det har jag med. Det är naturligtvis intressant om nomineringsgruppen kan hitta en och annan bok som vi som kanske mest rör oss i litteraturens huvudfåra inte uppmärksammat. Men att man i år konsekvent missat snart sagt alla de böcker som läsare och kritiker hyllat är svårt att förstå. Varför t.ex. inte Sara Stridsberg för Kärlekens Antarktis, Aris Fioretos för Nelly B:s hjärta, Tomas Bannerhed för Lugnet, Magnus Dahlström för Hemman och Theodor Kallifatides för Slaget om Troja nominerats är minst sagt svårt att förstå. Nu menar jag förstås inte att alla dessa böcker nödvändigtvis skulle nominerats, men åtminstone någon eller några av dem. Någon eller några.

Nu är det ju inte bara jag som noterat frånvaron av dessa och för den delen också andra förväntade/möjliga böcker bland de nominerade. Det har även den litteraturintresserade allmänheten i övrigt och de flesta kritiker gjort. Längst i kritiken gick väl Malin Ullgren i DN, som menade att ”det skönlitterära Augustprisets värde har devalverats” och att ”årets nomineringar … står helt vid sidan av årets bästa böcker”. Jag kan inte bedöma om prisets värde på kort eller lång sikt har devalverats, det är onekligen ett starkt ord, men att viktiga eller självklara nomineringar helt saknas är ju otvetydigt.

Vad fick vi i stället? Jo två diktböcker, en memoar, en novellsamling och två romaner. Och författarna heter Axelsson, Eriksson, Hermele, Runeborg, Smirnoff och Said. Linnea Axelsson har skrivit dikteposet Aednan, Ulf Eriksson diktboken Skalornas förråd, Kenneth Hermele memoaren En shtetl i Stockholm, Björn Runeborg novellsamlingen Socialdemokratiska noveller, Karin Smirnoff romanen Jag for ner till bror och Sami Said romanen Människan är den vackraste staden. Jag hade inte läst någon av de nominerade böckerna och inte heller något överhuvudtaget av Axelsson, Eriksson, Hermele och Smirnoff, men väl flera av Runeborgs tidigare romaner och Saids debutbok Väldigt sällan fin. Nu däremot, ett par dagar innan vi får veta vem som vinner årets Augustpris, har jag läst dem alla förutom Skalorna förråd.

Och vad tyckte jag då? Jodå – ömsom vin, ömsom vatten får man nog säga. Vill du, min okände läsare av denna blogg, veta mer utförligt vad jag skrivit om böckerna, så kan du gå in på min blogg kennethbokhallaren.blogspot.se. Hermeles bok var enligt min mening ointressant och borde inte nominerats. Runeborgs novellsamling var inte poänglös, inte alls, och dessutom välskriven men jag saknade en slags samlad mål och mening med boken och förstod uppriktigt sagt inte hans avsikt med att ha med en socialdemokratisk förgrundsfigur i varje novell. Said var, jämfört med debutboken som jag tyckte var mycket bra, en besvikelse och jag kom aldrig riktigt in i texten och tyckte inte heller att boken var särskilt tilltalande rent språkligt. Tegelstenseposet Aednan av Linnea Axelsson var en ganska intressant och viktig bok, men för mig gällde att jag - rätt eller fel - efterhand uppfattade det som att de både sparsmakade och flödande dikterna inte riktigt motsvarade Axelssons egen avsikt och ambition med boken. Kvar har vi alltså Smirnoffs Jag for ner till bror. Jag var lite ljum i min bedömning omedelbart när jag läst den, men måste säga att boken efterhand växt i mitt minne och sinne och detta inte – det vill jag verkligen betona – för att de flesta övriga nominerade böckerna jag nu läst enligt min mening var mindre bra. För Jag for ner till bror är en bra bok i helt egen rätt.

Och det är alltså Jag for ner till bror som jag gärna vill skall få årets Augustpris. Nu vet du, min okände läsare av denna blogg. Men jag gråter inte blod om priset istället går till Aednan. Däremot, det måste jag ha sagt, möjligen om någon av de andra böckerna skulle prisas. Men jag kommer ändå – oavsett vem som vinner - att väluppfostrat och fint applådera när pristagaren tillkännages där jag då sitter tillsammans med fr A-M i Konserthuset i Stockholm – jag är nämligen trevligt nog i egenskap av Augustambassadör särskilt inbjuden till prisceremonin. Någon glädje ska man ju ha av att vara ambassadör, eller hur? Men blir det någon annan än mina två favoritgissningar tar jag nog ett par extra glas rödvin på den efterföljande buffén för att trösta mig lite.

Vinnare?

Jaha. Men då var det med detta slut med mitt sk ambasadörsskap för Augustpriset. Nu kan jag i lugn och ro återgå till att läsa böcker som jag helt och hållet väljer själv. Närmast på tur står Ärr av den isländska författaren Audur Ava Olafsdottir – en bok som hon alldeles nyligen fick Nordiska Rådets pris för. Men jag hoppas du, min okände läsare av denna blogg, fortsätter följa mig på de sk sociala medierna. Det har varit kul med de kommentarer till mina omdömen om de nominerade böckerna som en del av er lämnat. Mer sådant!