Aednan är gammal nordsamiska och betyder –
läser jag mig till i ett efterord till Linnea Axelssons bok -
landet, marken och jorden. I sitt drygt 750-sidiga diktepos med just
namnet Aednan berättar Linnea
Axelsson – som är en helt nu bekantskap för mig - för oss om
samernas moderna historia från 1900-talets början fram till våra
dagar. Det är en ganska stark och suggestiv berättelse om Sveriges
och svenskarnas övergrepp på en minoritetsgrupp som först relativt
nyligen erkänts som nationell minoritet och ursprungsbefolkning i
Sverige, och för den delen också i Norge och Finland. I Aednan
följer vi genom ett par familjers historia samernas kamp för att få
en sådan status, eller om man så vill deras kamp för överlevnad
och att leva ett värdigt liv och bli fria från ett närmast
kolonialt arv och förtryck. Och därmed inte minst bort från
tvångsförflyttningar, reglering av älvar, uppdämning av dammar,
rivning av bostäder, ovärdig hantering från myndigheters sida och
rasbiologins förnedring – både reellt och som såriga minnen.
Sveriges historia är i delar mörk – hur samerna hanterats är en
del av denna vår svarta historia.
Axelsson (bild Sara Mac Key)
Jag tycker mig i Aednan
kunna se att Axelsson i boken beskriver en dubbel rörelse –
först Sveriges och svenskarnas försök att tvinga bort samerna från
rennäringen genom hindersamma ingrepp i deras renars fria rörlighet
över landsgränser och regleringen av älvarna men sedan efterhand
också en allt mer medveten kamp hos vissa av dem för en återgång
till någon form av traditionell liv och rennäring, eller i vart
fall en ökad medvetenhet om sin historia.
Det är främst kvinnorna som Axelsson låter
tala till oss i boken. Den är onekligen en sk tegelsten, men de
inneliggande dikterna är både korta, sparsmakade och samtidigt
flödande och inte så sällan drabbande för en svensk läsare. Men,
måste jag också säga, ordknappheten och också en viss monotoni i
dikterna gör inte boken enkel att läsa – åtminstone inte för
mig – och även om jag tycker mig förstå Axelssons avsikt
eller ambition med boken, ser jag inte en tydlig korrespondens mellan
detta och bokens konstnärliga uttryck. Skulle inte hennes budskap
bli tydligare och lättare att förstå och kanske dessutom nå fler
läsare om hon skrivit en roman. Undrar jag. (Men med vilken rätt?).
Aednan har
nominerats för Augustpriset och kategorin bästa skönlitterära bok
i år. Den är mycket väl värd en nominering, det tycker jag. Men att
vinna årets pris? Nej, inte om jag får bestämma, vilket jag ju i
och för sig inte får. Men jag ger den gärna tre stars av fem
i betyg. Och vill dessutom rekommendera den envar och inte minst till
Björn Söder och hans gelikar.
Men vilken bok tycker jag då skall få årets
Augustpris? Till det kommer jag, min okände läsare av denna blogg,
att återkomma om ett par dagar. I vart fall före den 26 november då
pristagaren skall koras. Du får stilla dig.
xxx
Det svenska
språket växte
längs tankarna
Samiskan sov
sen länge i kroppen
av skam
under lydnaden
Tillknäppt
sluten inom sig
Rörde sig rösten
knappt märkbart
nästan omöjlig
att rubba
Den svenska historien
om äregiriga kungar
mäktiga stora nationer
lyfte hela klassen
mot dyrkan
närmare dyrkan
Men om vår
egen historia stod
inte ett ord
Som om våra
föräldrar och vi
aldrig funnits
aldrig format
nånting
Jag
är en av Augustpriset
ambassadörer för
2018. Du kan, om du vill, läsa vad jag tidigare skrivit om böcker
jag läst om du går in på min blogg kennethbokhallaren.blogspot.se.
Jag har där också kommenterat de flesta av de böcker som
nominerats till det skönlitterära priset i år, med undantag bara
för Ulf Erikssons renodlade diktbok ”Skalornas förråd”. Detta
är alltså min femte och sista kommentar när det gäller
Augustpriset 2018. Tidigare har jag då skrivit om Karin Smirnoffs
”Jag for ner till bror”, Kenneth Hermeles ”En shtetl i
Stockholm”, Björn Runeborgs ”Socialdemokratiska noveller” och
Sami Saids ”Människan är den vackraste staden”. Jag tänker
inom kort skriva en sammanfattande kommentar till hur jag ser på
årets nomineringar och vilken bok jag tycker skall få priset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar