Leif Zern - Kaddish på motorcykel.

Jag känner Leif Zern bara som en vasspennad och intelligent (teater)kritiker i DN, även om han nuförtiden skriver alltmer sällan. Vilket ju i och för sig inte är så konstigt, då det visar sig att han är född 1939. För mig är/var han en av de intressantaste och klokaste kritikerna vilken, som numera i likhet med så många andra av den kalibern - ta t.ex. Nils Schwartz i Expressen (nu i huvudsak förpassad till att vara extraknäckande TV-kritiker i sin gamla tidning) - blivit offer för den oundvikliga pensionärsbilan. Den som sett så många goda huvuden rulla ner i den blodiga korgen och sen förpassas till sopstationernas containers för restavfall. Visst är det tragiskt?

Nå. Nu är det är som det är med sådant.

Jag har nyligen köpt och nu också läst Zerns korta minnesbok Kaddish på motorcykel. Det borde fler göra. Han beskriver där sin barndom och uppväxt och ger också intressanta och välformulerade inblickar i den judiska miljö som han växte upp i.

Zern skriver en varm, närmast ömsint berättelse om familjen och dess olika, och ibland udda, medlemmar men också om den tid som jag delvis delar med honom. Vi ser Välfärdssverige ta form och gestalt och Zern förefaller i sin beskrivning vara sann inte bara mot idéerna bakom denna utveckling, utan han beskriver också levande den judiska traditionen och de problem som kan finnas såväl i vardagslivet som i större sammanhang för den som vill leva efter de olika judiska lagarna och påbuden. Vi får alltså på köpet också lära oss lite om judendomen, dess traditioner och historia.

Mycket av Zerns bok handlar således om familjen och då särskilt fadern. Faderns liv och berättelsen om både hans framgångar och motgångar tar stor del av boken. Faderns positiva grundhållning och hans pragmatiska inställning till livet och judendomen tror jag i mycket har påverkat Zern. Zern är, som jag uppfattar det, milt kritisk till delar av judendomen, samtidigt som han till viss del ändå tycks dela och sympatisera med dess traditioner.

Språket är, som det anstår en duglig journalist, lysande och med välformulerade och stringenta bilder. Det är en sann njutning att läsa boken.

Men man kan fråga sig varför Zern skrivit en bok som inte, mer än perifert, berör hans ungdom, vuxna liv och yrkesliv. Kanske för att han främst inför sig själv och sin familj, nu när den oundvikliga pensionärsbilan träffat också honom, vill formulera de omständigheter och villkor som formade honom som människa. Kanske delar han därmed den önskan och vilja som många av oss andra också har, men som ändå uteslutande skriver för den egna, väl låsta byrålådan. Men kanske man också skall se boken som en övning inför en kommande större uppgift – t.ex. boken om hans yrkesliv, med dess stiltje och stormar, och om (teater)kritikens praktik och teori. Låtom oss hoppas.

”Kaddish på motorcykel” är alltså en klok, upplysande och läsvärd bok. Den skiljer sig därmed välgörande från den kioskvältare (”Tre apor”) som Stephan Mendel-Enk kom med häromåret och som delvis rör sig i samma härad som Zerns bok. Den kan med fördel undvikas.

Jag gav ”Kaddish på motorcykel” fyra stars av fem.

Förlag: Albert Bonniers förlag; Utgivningsår: 2012; ISBN: 978-91-0-012781-7

Apropå pensionärsbilan, så kanske ni vill lyssna på Povel Ramel – Bilan Går (Snapsvisa från Franska Revolutionen)(Helan Går)

Men säkert mycket hellre till Cookies n Beans – First We Take Manhattan